I dagens avsnitt återfinner vi riddare, samurajer, pilbågar, borgar, men inte speciellt mycket demokrati.
Krigskonsten har förändrats. Vapnen har blivit så pass svårhanterade, eller dyra att framställa, att vanliga medborgare inte längre kan hävda sig i någon större utsträckning på slagfältet.
En krigarklass växer fram, vilken har som syfte att skydda samhällssystemet mot yttre och inre fiender. För att kunna uppfylla denna uppgift behövs två saker: Pengar och fritid.
Problemet är bara att för att få pengar, är att man måste arbeta för att få dem, och arbete har ju som de flesta vet, negativ inverkan på fritiden.
Ett system växer fram där adeln är frälst från skatt, men förlänas landområden, som ska försörja ståndet.
Detta innebär mer eller mindre att allt och alla som finns innanför länets gränser är länsherrens personliga egendom.
De så kallade bönderna, och de livegna.
-Bottenskrapet och skröfset.
Undantaget är städerna, som fått stadsprivilegier. Där är befolkningen mer fri, och lyder under andra lagar, som staden själv stiftar.
Städerna är inte så mycket fredliga samhällen, som befästa centrum för ekonomisk tillväxt och utbildning.
I städerna uppstod smådemokratiska kvalitetssäkrande instanser, - skrån och gillen, som styrdes gemensamt av hantverkarna inom ett speciellt gebit.
Det är dessa skrån som börjar möjliggöra tillverkandet av de högkvalitativa vapen och rustningar som krävs för de icke fredliga värven.
Givetvis knyts de bästa mästarna direkt till en eller annan adelsman, men det är skråna som möjliggjort den kvalitativa utvecklingen.
Hantverksgillena och universiteten möjliggör också byggandet av tekniskt avancerade belägringsmaskiner och väldiga oceangående fartyg.
Förutsättningar för att överhuvudtaget kunna föra krig i detta befästa tidevarv.
På grund av att städerna var förborgade, så har historien gett ståndet som levde i städerna det fantasifulla namnet borgare.
Ett namn som icke är att förväxla med handelsmannaklassen som växer fram under 1500-talet.
Förmodligen är det inte nödvändigt att nämna att kvinnor inte hade tillträde till skråna.
1: Den här gången har jag inte bemödat mig att bidra med någon pseudoreferens mer än just den här. Däremot kan jag säga att allt som står att läsa i inlägget är helt och hållet jättesant, och vetenskapligt, och gäller för alla länder, folk, världsdelar, och subkulturer.
Det är helt enkelt en sanning som inte bör ifrågasättas på något sätt alls, av någon, någonsinn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar