Objective X

Introspekt och egenvård.
Förmodligen är det något av det jag behöver mest just nu. Förutom tiden att utöva det på.

Det känns som att jag snärjt in mig i ett nät av ambitioner av kreativitet, men min oerfarenhet och klumpighet, och egentligen ovilja mot politik, samt det oerhörda bakgrundsarbete av ständigt analyserande, och upprätthållande av nödvändiga funktioner i de idéella makroorganismer jag kastat mig in i, börjar kräva tribut på allvar.

Den mesta orken går åt att upprätthålla de viktigaste funktionerna som göms bakom de allt mer bleknande etiketterna.

På något sätt känner jag att en vägg av tegel, eller något annat hårt material närmar sig min själsliga varelse. I hög fart, och på direkt kollisionskurs.

Det som behövs för att få allt på fötter igen är förmodligen ett smidigt sätt att införliva felmeddelanden som Syntax erroroch Varning: Cirkelreferens i verkligheten. Det och en brutal uppriktighet, och ett målmedvetet sökande efter en helhetsbild av verklighetens alla sanningar (Så jävla postmodernt. Intentionen med formuleringen är framför allt poetisk).


I går hade jag ett väldigt bra meningsutbyte. Tungt och jobbigt, men med den ljuva kryddan av ömsesidigt sökande efter konsensus, och uthållighet att uppnå det.
Det får mig att mysa lite i mitt stilla sinne, och ett ljus av framtidstro och lust att slösa lite mer kreativitet börjar värma mig.