Jag är bubbelglad, och lite pirr i magen glad, för att jag har bokat en tid för att bestråla mitt anlete! Jag har varit och provskjutit, och på måndag, så ska jag genomgå en första behandling för att avhysa allt eländigt ansiktshår för gott!
-Väck! Bort! Försvinn!
Jag ogillar ansiktsbehåringen (och all annan jävlans kroppsbehåring också för den delen) å det strängaste.
Framför allt ogillar jag när jag inte har lagt ner tid på att ta bort den. Ett förmodligen osunt självförakt(jag ska försöka fundera ut exempel på sunt självförakt, och blogga om det sen), som grundats i att jag måste blänga på det håriga ansiktet, för att raka bort håret.
Men! Nu ska det bli ändring på det! Permanent hårborttagning FTW!
När ansiktet är klart, så är inte steget långt till resten av kroppen. Nu ska jag bara samla ihop slantarna för att kunna betala kalaset, men skit i det nu!
Nu ska jag bara bubbla och pirra!
(Om du fnissade till, och tänkte på ordet "Pirra":s betydelse, och tänkte att "Pirra = idka samlag", så har jag bara följande att säga till dig:
Skärp dig! Det är bara bönder och fjortisar som säger så! Håll tyst, och ställ dig sist i kön.)
Jag ser framemot det kommande blogginlägget som sunt självförakt. (För att det kommer ett sådant- det är jag helt och hållet övertygad om!)
SvaraRadera