Förutom att jag har jäkligt svårt att se sambandet mellan figurerna på scen, och ljudet ur högtalarna (Och då menar jag helt memetiskt.. Tro det eller ej, men jag känner att jag har en hyfsat tillfredsställande uppfattning om kausaliteten mellan de båda.), så är jag inget stort fan av häftiga scenshower.
Dessutom tenderar det alltid att vara svettiga mansfigurer i camo-kläder, som inte bara hyser undermålig respekt för andras personliga sfär, utan dessutom försöker knuffa ut en därifrån. Något som inte helt och hållet röner min uppskattning.
-Ibland kan det också vara en blondin, med eller utan barn, som somliga fick erfara under konsertäventyret i fredags.
Ska jag nu sitta här, två dagar senare och bittra över detta? Nej! Där blir det nej. Bestämt nej. Skräddarn säger nej!
Man skulle kunna tro att det var ett bra val för att få folkhavet att gunga av spänd förväntan, men det fick inte riktigt den effekten. Folkhavet lugnade sig snarare, medan yours truly seglade iväg på de fantastiska ljudvågorna från
En jäklans massa trevliga människor var där också. Sådana som man inte sett på väldigt länge, och somliga man inte sett på ännu längre.
Konserten då?
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag vet inte riktigt vad jag kände för helheten av konserten heller.
Men där emot vet jag att ruset från att vibrera till Assimilate och Worlock var fantastiskt.
Dessutom har jag i samband med konserten lärt mig att Xibalba inte är omnämnt en endaste gång i texten till Worlock. Detta tycker jag är en uppenbar miss från Skinnys sida, och något de inte kan vara helt nöjda med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar