Jag har inte skrivit något speciellt bra på länge. Det har mest handlat om att jag är sjuk och gnällig. Det här inlägget är inte annorlunda.
Jag har inte gjort speciellt mycket vettigt på flera dagar. Det värsta är att jag förmodligen inte utelämnar speciellt mycket, om jag säger att jag tittat på, i föregående inlägg redan nämnda, Mythbusters och Atheist Experience, samt spelat Close Combat.
I går och i dag har jag snörvlande lyckats ta mig ur feberyran, och börjar kvickna till lite i alla fall. Kreativiteten börjar långsamt vakna igen, och och tankarna klarnar. Jag har börjat skissa lite, och så vidare.
Nu ska jag inte älta mer om detta, för jag anar att underhållningsvärdet är pinsamt lågt. Utan vidare dröjsmål så går vi vidare till inläggets huvudpunkt:
Första delen i en spännande dokumentär om Westboro Baptisterna: (Den som vill se resten kan göra det på youtube, tro det eller ej (förutom sista delen av någon jävla anledning.. Grrr... ))(FYI: Jag älskar dubbelparanteser)
Post Scriptum
Festival i staden. Hela staden myllrar av langos, brylcreme, och småstadsfest.
Jag borde skriva något om detta, men jag vet inte om jag orkar. Min partygrannes ljudanläggning får mina köksutensilier att vibrera mot varandra, och ge ifrån sig ett irriterande surrande ljud. Emellanåt avbryts min ihärdiga, men enformiga underhållning av att någon av hans partygäster ringer på min porttelefon eftersom han spelar alldeles för högt för att höra sin egen.
På ett sätt är jag lite ledsen över att jag inte kan vara med om hysterin på stan, och det borde alla mina läsare också vara: Hade jag tagit mig ut i festivalnatten så hade jag garanterat skrivit flera bittra inlägg om mina små äventyr, vilka tvivelsutan hade varit betydligt mer underhållande än smörjan jag kastar ur mig nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar