Radio Activity

Morning

Morgnar är ganska bra ändå. I alla fall så länge man sitter med sin latte och lyssnar på musik, och inte är speciellt stressad över dagen.
Idag är en sådan morgon. Det är jäkligt mys.

♥Vintermörker♥

Discodiktator - Last Man on Earth

Dagens låtval kanske kan skvallra lite om hur mycket jag saknar postapokalypsen?
Jag är helt uppslukad av temat, och är fast i ett postapokalyptiskt tänkande, där jag ser blivande rekvisita och outfitdetaljer i skrot och skräp jag passerar om dagarna.

Det kommer definitivt bli en rematch på the Spacetime Continuum Party

Did you miss me?

Om någon undrar vad jag sysslat med de senaste två månaderna, så kan jag tala om att jag har genomfört det ultimata födelsedagsfirandet.

I nästan en hel månad ägnade jag mig åt att bygga festrekvisita, göra visuals, och planera outfits.
Kalaset gick av stapeln den 26:e november, och först nu börjar jag landa igen.
Och så har jag varit sjuk och annat spännande.

-So much for excuses..

Play Me Now

Infinite Nerd Love

Ännu ett Facebook-fynd

"Om man inte har begreppet klasskrig med sig i ordboken när man lyssnar på ekonomiska nyheter är det mycket svårt att förstå vad som händer."

-Johan Ehrenberg (begagnare av diagrammet nedan)


"I krig är sanningen första offret"
-Aischylos

Av någon anledning har jag för ovana att försöka kontrollera källorna när jag stöter på något sensationellt. Det kan bero på någon form av högfungerande autism, det kan bero på en tumör.

Stötte i alla fall på diagrammet ovan på Facebook, och blev lite nyfiken. Det finns publicerat på ETC:s blogg:

http://www.etc.se/blogg/det-sjukaste-diagrammet.

Där återfinns också en tillhörande bloggpost med innehåll som följer samma tema.

Om diagrammet förmedlar en sann bild av verkligheten så är världen fatalt skev!
(Det finns det ju i och för sig en hel del evidens för, men just det här hade varit ett evidens som ensamt bekräftade världens skevhet.)
Då vore det dags att ta på den frygiska mössan och resa sig upp till kamp och så vidare.

Min vana trogen så ville jag dock kika lite på källan till diagrammet först.
Den står ju angiven, så det var ju mest en formalitet kan tyckas.

Efter några försök på Google, så visade det sig dock finnas lite grus i maskineriet..

Efter lite efterforskning så visade det sig nämnligen att diagrammet är ett hopkok av fyra olika tabeller, och ingen av dem sträcker sig över perioden 2000-2015.
En av tabellerna sträcker sig från 2003-2012, två från 2004-2012, och den sista är ett budgetunderlag för tiden 2009-2015.
Givetvis handlar ingen av dem om sjukförsäkringssystemets samlade överskott sedan 2000 heller.



Om du kära läsare undrar var mina källhänvisningar är, så återfinns de i slutet av denna bloggpost.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Diagrammet är uppenbart en produkt av falskhet och/eller inkompetens. Jag blir bara så jävla trött.
Nationalpolitik verkar inte handla om någonting mer än populism och demagogi, och skulle det börja handla om något annat, så går det att dränka med mer populism och demagogi.

Jag börjar ana att den där frygiska mössan mest är en dumstrut som plockas fram då det står uppvigling på schemat.
Innan man sätter den på sig så kanske det kan vara lämpligt att förvissa sig om att så inte är fallet.

För att sluta gnälla och nämna något om min egen politiska åskådning så är jag förmodligen någonting i stil med en meritokratisk reformistisk syndikalist.
Sug på den karamellen!


Nu tänker jag öka mitt eget kunnande, och därigenom öka min lämplighet som universums oinskränkte härskare, genom att börja med en Stanford-kurs i kosmologi på Youtube.







Källorna till diagrammet:
http://www.forsakringskassan.se/irj/go/km/docs/fk_publishing/Dokument/Rapporter/Budgetunderlag/BU2012_2014del2.pdf
Sid: 162

http://www.konj.se/download/18.4d177c5b12cd2f8876080009873/December_2010_AU.pdf
Tabell: 1.10, 1.11, 5.05

[Insert Leklöftet post here]

Tylösand

Givande konferens i dagarna två. Av någon anledning så trivs jag enormt bra i mötessammanhang där hjärnan mörbultas av information.
Fast ju mer jobbmöten jag går på så känner jag att vi hade enormt bra mötesteknik inom FOKT.
Ett litet mötesforum som några av eldsjälarna inom musikföreningslivet på min hemort drog ihop.

När jag tänker efter så saknar jag faktiskt FOKT ganska mycket. Kanske dags att försöka göra något åt det.

På kvällen den första dagen så blev det några timmar på spa-avdelningen. Detta hade som följd att jag upplevde en stunds fuktig njutning i bubbelpool, en välsaltad uppvärmd utomhuspool, samt att någon lyckades ta fel badrock i omklädningsrummet, och således lyckades knycka min rumsnyckel vilken låg i fickan på densamma.

Därefter blev det förfest i konferanslokalen, som lämpligt nog hette Roxette. Alkohol konsumerades, och småfräcka skämt haglade tätt mellan ekonomiflickorna och vinglasen. Svenssonfrigjordheten låg på topp.

Vi rörde oss vidare till baren och discot, där festen fortsatte med drinkar, dans och en discjockey som av någon anledning överrepresenterade Per Gessle i sitt urval. Jag blev uppbjuden på både tryckare och bugg, och gjorde mitt bästa för att göra ett belevat intryck. Jag kan inte riktigt svara för hur väl jag lyckades med nämnda uppgift, men jag tror att jag nådde upp till en fullt acceptabel nivå.

Som vilken bra helkväll som helst, så avslutades kvällen med efterfest på ett hotellrum. Där satt vi i munter vinyra och diskuterade jobb och informationskanaler.
Sådana är vi.
-Livin on the wild side!

Mästarnas Frukost

Idag bär det av på konferens.
Jobbet ska ha redovisningar och utvärderingar, grupparbeten och förfest.

I går var det en bubblande fredagsstämning på avdelningen. Flickorna samkörde sina klädplaner och styrde upp förfestandet. Eftersom de placerade den klädmässiga ambitionsnivån ganska högt, så gjorde jag detsamma.
Det resulterade i att jag packade ner inte mindre än två brouge skor i resväskan. Det innebär att jag kommer att vara förberedd med tre par skor på en tvådagarskonferens.

Nåväl.

Nu är klockan strax efter sju på morgonen, och jag äter en fruktansvärt god, om än kanske inte så närande frukost.
Den består nämnligen av rostat bröd med hårdlagrad prästost och kräftstjärtar, samt en dubbel espresso med en liiiten skvätt grädde.
++Good!

Principio Principii

Det finns få saker som gör mig så upprörd som att bli exponerad för logiska felslut, där sagesmannen vägrar att ens ifrågasätta, eller prova sitt resonemang.

Idag hände just detta.

I en arbetsrelaterad situation fick jag ett principio principii kastat i ansiktet.
Det kan jag överleva. Jag har fått många korkade saker i ansiktet vid flera olika tillfällen, och det stör mig inte så mycket.

Det som är helt otålbart är däremot när sagesmannen tycker att det inte är något problem att samla logiska felslut på hög. Speciellt när det hela avslutas med att "det är min åsikt att det är logiskt" med andemeningen att det är en sund och giltig slutsats jag nått med mitt resonemang.

Det är det inte!

Man kan motivera precis vilken dynga som helst med att det är ens fasta åsikt och ståndpunkt att saker är på ett visst sätt, men tyvärr innebär det inte att man har rätt för det.

För övrigt så tycker mina fördomar det är ganska intressant att tre av fem av de personer som inte förstod innebörden av det förargliga felslutet, eller dess implikationer, hade någonting fotbollsrelaterat som drömyrke.
En av de två övriga ville hellre vara personlig tränare av något slag, och den sistas drömyrke framkom inte under dagen.

Jag har dock insett att det här är en sak som betyder oproportionerligt mycket för mig som person.

Skit i diskriminering, djurplågeri och folkmord!
Ingenting lyckas få mig så upprörd som användandet av logiska felslut och oviljan att diskutera problemen det innebär för ens resonemang!

IBS

Jag har varit sjuk hela förra veckan. Det är min självdiagnostiserade IBS som spökat.
Efter groteska kramper och andra mysigheter, har jag varit på vårdcentralen och tagit prover.
-Igen...

Jag har även blivit försedd med lite smärtlindring och kostråd. Det senare innebar att jag av läkaren fick tipset att äta mer kött och mindre fibrer (!), samt att jag ska experimentera med kosten, för att se ifall viss kost får mig att må bättre eller sämre än annan.
Jag har även erhållit ett paket hälsokost som verkar lovande.

Sagt och gjort. Jag har designat experimenterandet enligt följande:

• Experimentet sker löpande under tvåveckorscykler
  
• Första veckan finns inga begränsningar i kosten
  
• Andra veckan äter jag precis samma mat som veckan innan, fast med hälsokosten.
  
• Hela tiden ska jag anteckna vad jag ätit, samt bedöma smärtnivåer, från dag till dag
  
• Alla resultat ska föras in i en tabell i Excell, för att löpande utvärderas
  

Jag är tämligen nöjd med mitt upplägg, men själva menyn måste styras upp efter hand.

Cosmopolitan

Jag har kommit hem från en liten trip till Rom. En gång en av den klassiska världens huvudstäder, numera katolicerad, och ganska avgassmutsig. -Men najs ändå.

Kanske gör jag ett eget inlägg om resan någon gång, men nu ska jag smutta på en Cosmo och titta på Big Bang Theory. Av någon anledning tycker jag att invecklade skämt som inbegriper svåra ord är ganska roliga.

German Ingenuety

8.8cm PaK43/1 (L/71) auf Megastyracosaurus

One year has passed...

Since I cut my foot..

Kniven blänkte och blodet sprutade. Golvet färgades rött, och jag stöp i backen.

Blogginlägget om blodvitet står att läsa här: Bloodsports

Hjärngegga

Årsbokslut på jobbet innebär att min hjärna är någon form av svampaktigt mos just nu.
Under två dagar har jag slutkonterat fakturor till höger och vänster, och jag kan ärligt säga att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk för tillfället.

Jag tänkte nu inte orera så mycket om hur många fakturor jag behandlat på sistone, utan snarare två ord (egentligen ett ord och en ordgrupp, men WTF) som jag begagnat under lunchrasten idag, till mycket glädje för mina medmänniskor och kollegor.

Ord 1: Möbiusslinga

Detta fascinerande ord kan man prova alldeles på egen hand genom att använda en pappersremsa, lite tejp, och en sax.
Jag tänker inte avslöja något, men det är sjukt fascinerande!

Ord 2: Laminärt flöde

Kanske lite svårare att leka med själv, men om man inte känner för att kladda ner sig, så kan man helt enkelt nöja sig med att titta på följande klipp:

P.Z. Myers

Jag tror inte att jag lagt upp detta tidigare, men om jag skulle göra en dubblett, så gör det inget. Det är nämnligen jäkligt bra.

Cheap ass motherfucker

Jag är ett billigt spån. En realiserad 2 för 1 person.
Jag skaffade mig själv hela 215 kr mer i lön igår.

Visst fan är det bätter men int är det bra

Fast å andra sidan så skulle jag ju egentligen varit arbetslös nu, så i det ljuset blir det ju lite bättre till.

Kontentan är i alla fall att jag är alldeles för billig för mitt eget bästa.

F.Y.I.

Av någon anledning kände jag att det var dags att ta tag i det där förbannade livet nu.
Jag är numera anmäld till högskoleprovet.

So fuckin' 2007 (1987)

2007 hände några viktiga saker:

• Jag var färdigutbildad textiltönt, med färdigheter inom vävning och konfektion.
  
• Jag började fläta håret.
  
• Jag upptäckte den fantastiska kombinationen Mesost ♥ Sambal Oelek.
  
• Jag besökte Veberöd första gången, och lärde känna massor med underbara människor! ♥


och sist men inte minst:


• Jag hade under en lång period en morgonrutin som innebar lyssnande på Moskwa TV.

Relapse, knark, svamp, & goodbye Mr Brain-girl

Efter en relapse till den dåliga självdisciplinens land har jag nu tagit mig i kragen, och pressat fram ett klipp med Rymdreglage, och skrivit lite text, med i bästa fall vag anknytning till detsamma..

Förutom att jag jagat svamp, och gjort abnormt smaskig fisk och skaldjurssoppa med Mrs S, så har jag även börjat knarka.
Min drog är Salmiakki-choklad. Jag har satt i mig fyra stycken, på lika många dagar.

Det är inte ok, men det är jävligt gott.

Jag kan ha nämnt det tidigare, men jag har en liten salmiak-fabrik i mitt städskåp. En liten dunk ammoniak, och en flaska saltsyra, är allt som behövs. Sen är det bara att slicka saltet från syraflaskan. Mums!

Jag kommer inte att försöka mig på att göra ett sammandrag av allt jag företagit mig under den senaste tiden då jag inte bloggat, men det skulle vara ett brott mot allt fint att inte ens nämna de underbara Lundaborna, och avskedsfesten för Mr Brain-girl! Love Ya!

Nu är ni nämnda, och jag måste hoppa in i duschen, och ta mig till jobbet innan jag blir allt för sen..

Hej Bullen!

(Som vanligt är det inte personen i filmen som skrivit brevet.)

Jag har en ganska tveksam självdisciplin och träningsmoral.
Nyss avslutade jag ett fånigt kort så kallat träningspass, och är nu osmakligt nöjd med mig själv.
-Ganska trött också.

Nu ska jag bara föra in mitt resultat i en tabell, och sedan göra mig klar för jobbet. När jag kommer hem igen står det dans på schemat.

the Hottest Girls have Braces

Bara så att alla är på det klara med det..

the Power of Ass-Bump

Numera äger jag en träningasrockring. Det innebär att jag tränar min mage genom att luftjucka. Det innebär också att jag får blåmärken på höfterna, och att jag numera har oanad styrka i mina ass-bumps.

I går så lyckades jag nämligen ass-bumpa min gode, och bastande, kustjägar och jiu jitsu-tränade vän Roger, så att han tappade balansen. Det resulterade i att innehållet i hans vinglas spreds i en båge över honom och två andra vänner.
Balansen återställdes, och det lilla som var kvar i glaset kastades i mitt ansikte.

Vi skrattade, och fascinerades av the power of ass-bump

Ett lejon i dig

Idag, måndagen den första augusti 2011 har gått i Spark!s tecken. Jag började morgonen med att lyssna på detta eminenta band, och jag fortsatte på jobbet. Några väl valda kollegor fick ett snabbmeddelande via office comunicator med en youtube länk till låten ovan.
Nu sitter jag i mitt kök och lyssnar på Spark! igen.

Jag har också drömt om luftjuckande och hula hoopande. I klartext innebär det att jag smet inom Intersport på vägen hem från jobbet, för att inhandla ett styck träningsrockring. Dessvärre hade de ingen på lager, men jag har beställt en till i morgon.

Eftersom jag inte kan rocka loss idag, så får jag i stället ägna mig åt att äta pizza-rester från igår, chokladglass, och dricka en shandy.

Weekend

Det här blir inte långt, eftersom jag är något sliten efter helgens bravader. Jag kan dock meddela att en den här helgen har gjorts väldigt lyckad av en massa fina människor, och har bjudit på bland annat följande innehåll:

• Farmors födelsedagsfirande
  
• Brädspelande
  
• 90's på Deep
  
• Frukost med ambitiös ost, och fikonmarmelad i Lund
  
• Gravvårdspicknick med köttbaguetter och rosévin
  
• Pizza och Nordkoreanska Mass Games
  

Errata: Hyaena Demagoga

I min bittra surmulenhet kring de politiska asätarna så lyckades jag producera lite felaktig information. Det tänkte jag rätta till nu.

Henry Aschers originaltext, som togs bort från Face Book:
(Hittad på hans blogg)

"Till alla "förvånade" terroristexperter, mediakommentatorer och ledarskribenter, till alla ni som igår talade tvärsäkert om muslimska fundamentalister och idag talar om en enskild sjuk individ. Har ni helt missat verkligheten? Enligt EU:s polisorgan Europol begicks det mellan 2006 och 2009 1.770 terrordåd i Europa. Bara sex av dessa 1.770 dåd, eller 0,34 %, hade muslimska kopplingar. 265 gånger fler terrordåd, nämligen 1.596 stycken eller 90,2 % av alla Europas terrordåd, hade högerorienterade kopplingar (rena högerdåd eller nationalistiska-separatistiska dåd)."

Det är alltså helt uppenbart att de 92% jag hänvisade till i mitt inlägg är fel, eftersom det ska vara 90,2%.
Då faller också det gnäll jag hävde ur mig om att de vänsterextremas terrordåd eller samtliga "single issue" och "other", också lagts till de högerextremas räkning.
Nu när siffran 90,2% är framställt står det klart att enbart den ena av "single issue" och "other" har lagts till de högerextremas siffror, och de vänsterextremas inte är inblandade alls.

Det framgick inte heller att jag också klumpat ihop två av Europols kategorier till en, nämnligen just "Single issue" och "Other". Detta på grund av att de är redovisade som en enda kategori i siffrorna från 2006, men separerade i efterkommande rapporter.

Den avslutande parentesen i hans text känner jag inte igen från när jag läste den på Face Book, men om det beror på mitt närminne, eller ett tillägg av Ascher ska jag låta vara osagt.

So much for intellectual honesty

Hyaena Demagoga

Avskyvärda händelser har skakat Norge, och hela världen håller andan med förskräckelse.

Det är nämnligen så att det i ett nordiskt grannland har skett händelser som man tills nyligen trott enbart skedde i utomeuropeiska områden, på gränsen till medieintressets horisont.

Givetvis är samtliga dylika händelser avskyvärda, och bör fördömas och motarbetas, oavsett vilka intressen som ligger bakom.
Det tror jag inte det är så många som inte håller med om.

Däremot är det också så att när ett massmedialt kadaver av den här storleken börjat ruttna på den politiska savannen, så dyker gamarna upp ganska snabbt.

Redan innan Anders Breivik åkt fast var de igång. De politiska asätarna var där, och försökte proppa sig fulla på de härskna politiska poäng som bredde ut sig framför dem:

Givetvis var det så att det var fundamentalistiska islamister, och skäggiga jihadister som sprängt oljeministeriet.

Muslimer = Araber = Mellanöstern = Oljeministeriet
Klart som korvspad!

Varför nu Al Qaida skulle go postal på AUF:are på Utøja visste man ju dock inte riktigt..

Men inte bara gamarna var framme. Spyflugorna surrade kring den nyupptäckta skatten för att slabba i sig några munsbitar.

Kondoleanserna duggade tätt -Och inget fel med det!
Ett uppriktigt deltagande, och delad sorg och bestörtning är i allra högsta grad berättigat.
Så vida man inte är noga med att smussla in sin politiska tillhörighet i det hela.

Det är med uppriktig sorg och bestörtning jag följt händelserna ni drabbats av. Ni har mitt allerdjupaste deltagande.
M.V.H.
Herr Nils Nilsson (Fp), Leg. spyfluga.

Inte nog med att man plockar några sketna poäng på en gång, utan man kan ju spara några till sen också.
Om några månader eller år, så kan vederbörande vid något väl valt tillfälle, i en TV-debatt, eller annan pseudointellektuell åkomma, hänvisa till den där bloggposten, statusraden, eller personliga telegrammet till Kung Harald, och på så sätt mjölka ut ännu några poäng ur detta ruttna mediekalas.
Inget ont som inte för något gott med sig.

Men det var inte det här jag tänkte gnälla över egentligen.
Anledningen till att jag idag irriterat mig själv till bristningsgränsen är det faktum att det inte bara finns gamar och spyflugor, det finns också hyenor...


Idag har jag nämnligen roat mig med att läsa Europols rapporter över terrorismen i Europa. (Länkar i slutet av blogposten)

Där finns intressant statistik att titta på för den så hågade.
Eftersom jag är hågad, så gjorde jag en liten sammanställning i excell också. (Det är någon form av sjukdom jag har.)

	Islamist	Separatist	Left Wing	Right Wing	Single Issue/ Not specified
2006	1	424	55	1	17
2007	4	532	21	1	25
2008	0	397	28	0	16
2009	1	237	40	4	12
2010	3	160	45	0	41
summa	9	1750	189	6	111

Via Facebook gjordes jag senare uppmärksam på en viss barnläkare, vid namn Henry Ascher som skrivit något om att det enligt Europols statistik enbart var ett extremt fåtal av alla terrordåd inom EU som utförts av islamister.

So far so good.
Det var ju helt rätt. Men när han fortsatte med att skriva att över 90% av alla terrordåd inom EU utförts av högerextrema (jag tror det var 92% han skrev, men skit samma. Över 90 iaf) så höll jag på att krevera!

I kommentarerna så var det till och med andra som pekade ut hans misstag (eftersom de högeresxtrema enligt statistiken för de år han hänvisade till kom upp i samma antal terrordåd som de islamistiska), så försvarade han det med att de separatistiska terrordåden var högerextrema!

Antingen så besitter vederbörande väldigt sporadisk mental förmåga, eller så var det en medveten handling att ändra betydelsen av kategorin separatist. Eftersom han hade lyckats addera summorna för de olika kategorierna över åren, så räknar jag med att han också hade lyckats tyda de tecken som utgjorde rubrikerna för kategorierna.

Det är klart att en individ med tveksam begåvning inte hade blivit misstänksam mot sin tolkning att separatist = högerextrem, när det visade sig att det redan fanns en kolumn med just den rubriken.
Dock antar jag att en sådan begåvning hade haft svårt att skaffa sig ett yrke som barnläkare. Men vad vet jag.

Det osmakligaste av allt ihop var att hans inlägg handlade till största delen om att inte lägga skulden någon stans där den inte hörde hemma. (Så tolkade jag det i alla fall).

-Att muslimska fundamentalister står för en extrem minoritet av europeiska terrordåd står i bjärt kontrast mot bilden media förmedlar.
Vilket är helt rätt enligt statistiken.

Men när han påstår att den absoluta majoriteten av terrordåden utförs av de högerextrema placerar han skulden på ett annat ställe där den inte hör hemma!
Jag kan inte tolka det som något annat än en medveten lögn och flagrant demagogi.

Att med ena handen, med rätta slå ner på en orätt i samhället, samtidigt som man med andra näven begår precis den orätt man fördömer.

Faktum är att om man räknar med 2010 (vilket var det året han utelämnat i sin statistik) så står de högerextrema för en mindre andel av terrordåden än till och med de islamistiska!

Till en början så lade jag inte så stor vikt vid att han inte tog med något som helst om vänsterextrem terrorism, men faktum är att för att komma upp i de där +90% han skrev om, så måste han ha lagt även de vänsterextremas, eller alla "single-issue" & "other" siffror till de högerextrema.

Dock visade det sig, efter en tur till Wikipedia (en helt tillförlitlig informationskälla, som alla vet), att han är "medlem i det Kommunistiska partiet (tidigare KPML(r))".


Nu har han tagit bort den gamla texten och skrivit en ny mycket neutralare, till mitt förtret, eftersom jag ville länka till originaltexten.. (länk till den nya längst ner)

Alltid säkerhetskopiera när man har med människor, som man kan förmoda anser att ändamålen helgar medlen, att göra. Att det ska vara så svårt att lära sig!

Fy vad förbannad jag är!

Det är en hel hop idioter som spekulerat och kommit med vansinniga idéer och beskyllningar till höger och vänster. Det är helgalet.
Men på något sätt så har jag lättare för att acceptera idioter och foliehattar, än jag har att acceptera intelligenta människor som ljuger och utövar demagogi för att uppnå sina egna politiska mål.

Herr Ascher är säkerligen varken den sista, första, eller största av dem. Det är inte ens säkert att de politiska hyenorna är i ett minoritetsförhållande till den övriga politiska faunan.
Det råkade bara vara hans oförtäckta osanning jag kolliderade med..

Mitt syfte är alltså inte att utmåla honom som någon enastående folkförledare.
Dock så kommer jag, som den politiske fältbiolog jag är, att anteckna att jag sett en hyena vid det politiska kadaver vi alla önskar inte fanns.

Glöm aldrig bort att alla människor du stöter på, förr eller senare kommer att fara med osanning!
De flesta för att det trodde det var sanning, några trotts de visste det var lögn.

Det är ditt ansvar att upptäcka osanningarna och förhindra att de får fäste och sprids vidare.

Länkar:
TE-SAT 2011
Te-SAT 2010
Te-SAT 2009
Te-SAT 2008
Te-SAT 2007
Herr Aschers reviderade inlägg


Skulle de inte fungera av någon märklig anledning så kan man gå in på Europols hemsida och söka där. Aschers text har jag inte den blekaste var man får tag på om länken inte funkar...

the Big Short

Jag är lite trött idag. Det beror på att jag har lånat en bok av min bror, och kanske låg och läste lite för länge igår.

Boken är the Big Short av Michael Lewis. Än så länge har jag bara tagit mig halvvägs genom den, men den är intressant, och har vidgat mina vyer när det gäller finansmarknaden.
Den är verklighetsbaserad, och beskriver händelserna kring den Amerikanska bolånekrisen, och individerna som såg bubblan spricka, och tjänade enorma summor på den.

För en finansiellt obevandrad individ som mig så är den väldigt intressant.
-Heck! Jag kände inte ens till det finansiella begreppet short innan brorsan började rekommendera boken, och var tvungen att odla mina kunskaper för att jag skulle nappa.

Nu ska i alla fall denne skynda sig till jobbet och ägna sig åt lite vanlig kontorsråtteekonomi, men ikväll då jävlar tar jag över börsen..

Burlesque-artister, Luftakrobater & Turtles

Tro det eller ej, men jag har besökt Drömmarnas stad igen. Eller tja, i alla fall Göteborg.
För en förvirrad liten småstadsbo som mig är det ett välbehövligt miljöombyte.
-Bara jag lyckas skruva upp hastigheten på min sömniga småstadshjärna till att fungera tillsammans med spårvagnar och det faktum att det faktiskt händer saker runt om kring en.

Efter ett smärre missöde då jag felaktigt antog att om jag mitt tåg ska avgå från perrong 4 18:10, och det kommer ett tåg till perrong 4 18:05, så är det det tåget jag ska åka med, så fann jag mig i en situation då jag färdades med över 200km/h i fel färdriktning.

Det blev att kliva av i Alvesta och därifrån ta ett snigeltåg till Götet.
Trött, hungrig, och förvirrad anländer jag till mötesplatsen på Kajskjul 8, och det är först nu det verkligen penetrerar mitt pannben att jag ska fungera som någon form av säkerhetsassistent till Jennys Burleska fakirkonster.

En gnällig och smått folkskygg skåning försöker finna sig i sammanhanget. Med resultat att jag mest ugglar i logen, försöker vara trevlig och pressa undan sömnigheten.

Min avundsjuka kärlek till de trevliga människor jag mötte, som jobbar med burlesque och luftakrobatik, får mig att vilja fly den här falnande småstaden, och ta mig an en karriär med design, burlesque, och kreativitet, i någon intressantare stad.
-Varför inte götet?


TMNT

På lördagskvällen stod det kalas på schemat, och jag svidade om till den skräckinjagande ärkeskurken Strimlarn.
Under två kvällar hade jag uppbådat mina gamla lajvfärdigheter för att konstruera en hjälm och rustningsdetaljer till detta evil genius.
Egentligen ville jag väl vara Krang, eller April eller något, men nu blev det the Shredder i stället.

Vad annat kan jag säga än att det var hyfsat dålig planering att ta på sig lackbyxor (hittade inte spandextightsen), skumplast, och en fleece-mantel, när temperaturen ligger strax under 30˚C.

Det var i alla fall estetiskt tillfredsställande, även om min kropp dröp av svett vissa stunder.
Dessutom försvårade den mitt pizza och alkoholintag nämnvärt.

Nu när jag provat på att vara Shredder för en dag, så förstår jag varför han allt som oftast sitter på en stol i Technodromen och gnäller på andra människor.
En roll som för övrigt historiskt har visat sig ligga ganska nära mig själv.

Jag fick också tillfälle att visa vad jag gick för när det gällde att dekorera de temaenliga kulinariska läckerheterna som kvällen bjöd på.

Turtlespizzor de luxe

In the Medus Lab

Jag har skaffat mig någon form av mördarbakterie.

Den bor i min hals och gör att min röst låter som rakbladsblandad gyttja. Dessutom har den som bieffekt att mitt hem ackumulerar snorpapper och liknande inredningsdetaljer i riklig mängd.
-Och mitt i allt morbida sunk så tronar jag som en skev gudom över nasalt utflutna kroppsvätskor.

Hur ska man då fördriva tiden tills immunförsvaret tagit hand om den prokaryota inkräktaren? Det bästa jag kan komma på är att spela gamla dataspel, och därefter starta en bloggserie om desamma.

So without further ado, Prettodekadens presenterar:

Games that changed my self, part 1:

Eye of the Beholder 2
the Legend of Darkmoon
eller
ett bra dataspel kräver ett rutat kollegieblock


Jag kan nog ärligt säga att detta var bland det läskigaste jag visste när jag var liten.
Det var dessutom min första kontakt med konceptet rollspel, vilket kom att få stor betydelse för undertecknads personlighetsutveckling under finnig pubertet.

Den magiska grafiken trollband en liten nerd in the making som mig. Jag fascinerades oerhört av resultatet av grafik i 256 färger. Typ 16 gånger bättre än NES grafik.

Jag och min käre bror var inte allt för överens om hur familjens dator skulle begagnas till spelande, mer än till detta spel.
Det skulle kunna ha något att göra med att spelet efter ett tag blev så pass läskigt att vi inte riktigt vågade att spela det själva, utan att vi tvingades samarbeta.
En nyttig läxa som ödet fann för klokt att lära oss via Advanced Dungeons & Dragons.

Spelet börjar med att den store trollkarlen Khelben säger åt en att undersöka templet Darkmoon, och sedan teleporterar han en till skogen utanför detsamma.
På vägen till templet fightas man med stora farliga vargar, och kanske en utpressad gammal gumma.

So far so good. Men när man tagit sig in i Darkmoon, lyckats göra sig ovän med prästerna som huserar där, tagit sig ner i djupaste underjorden, då är man inte så kaxig längre.
I mystiska gångar, byggda av svartalver, måste man slåss mot ondsinta präster och deras horder av odöda krigare.

Intrigerna tätnar, och till slut står det för en: Man har skaffat sig en ny ärkefiende.
En stor och farlig magiker vid namn Dran Draggore, som är så stor och farlig att inte ens självaste Khelben kan tampas med honom.




Vad var det då det här gamla spelet lärde mig och min bror?
Förutom en stor fascination av High-Fantasy genren, och inspirationen att rita monster och göra en massa tabeller till bordsrollspel, så var det framför allt tålamod och målmedveten konstruktiv problemlösning.

Problem:	Vi var inte tillräckligt skickliga spelare för att lyckas ha ihjäl odöda och demoner i underjorden.
Lösning:	Vi startade ett nytt spel, och stannade i skogen utanför templet, och dödade vargar i tre evigheter.

Det här är säkert inget som någon annan spelare av genren tycker är märkligt. Jag är helt förvissad om att vi inte på något sätt var unika om det här lilla tilltaget. (För er som eventuellt inte förstår grejjen, så innebär det att man slår ihjäl en massa lätta monster, för att gå upp i level, och därigenom växa som individ, helt enkelt bli bättre på dungeoncrawling.)

Det jag inbillar mig är lite udda är målet vi satte upp för oss själva.
Vi skulle nå level 13 (högsta leveln i spelet) innan vi ens gav oss ut ur skogen.
I sammanhanget är det spännande att veta att man börjar på level 6-7, och att det tar avsevärt med tid att gå upp mer än en level. Dessutom har man 4 karaktärer, men de får Exp paralellt.
Dock så uppfyllde vi inte vårt uppsatta mål. Vi gav oss iväg från skogen så snart den första karaktären hade nått level 13..

[Notera att detta är det faktiska respawningstället där jag spenderade ett otal timmar av min barndom..]

Metoden vi använde var helt enkelt att leta upp det ställe där flest vargar respawnade, campa där, och slå ihjäl dem så fort det bara gick.
Jag tror inte att jag fabulerar om jag gissar att vi spenderade runt en timme om dagen, i över en månads tid på att slå ihjäl vargar i skogen.


När vi väl drog ner i underjorden för att piska monster, så gick det som smort.
Dock så uppenbarade sig ett nytt problem: Våra bristande engelskakunskaper satte vissa käppar i hjulet för oss, men detta avhjälptes medelst nördkontakter som var äldre och erfarnare, och framför allt kunde nerdenglish och hade spelat igenom spelet själva.

Det vi lärde oss var i alla fall att med ett grundligt förarbete så kan man underlätta väldigt mycket för sig själv längre fram, och att om man ska använda Ice Storm på nära håll så måste man vara snabb i benen för att inte skaffa sig colatteral damage.

Hur kom då kollegieblocket in i bilden? Jo, givetvis för att rita kartor över de oerhörda underjordiska komplexen, medusornas labyrint och andra farliga ställen.

Detta om detta.
Nu är det i alla fall så att jag sitter och spelar den här gamla nostalgitrippen igen. Det är faktiskt så också att jag dragit fram ett gammalt kollegieblock för att rita en och annan karta på. Det är ju trotts allt lite fusk att leta upp färdiga kartor på internet.

Stay a while. Stay forever!

Some sort of hunger

Undertryckt kreativitet tär på min varelse.
Jag längtar efter mörka nätter, jag längtar efter vinterkyla.
Gatlyktornas sken på regnvåt asfalt.
Smärtfyllda smekningar mot min längtande hud.

Back from the dead

Nu har det hänt igen. Det var åratal sedan jag knåpade ihop ett inlägg sist.
Anledningen till detta är festivaler.

Närmare bestämt Sveriges mysigaste festival: Siesta, samt den inte fullt så mysiga, utan den tuffa och lite farliga Sweden Rock Festival.

På Siesta nyttjades min kropp och mitt huvud till att ha hand om gaterna på området, och jag har nu ännu ett festival-laminat det står Gate Manager på, att hänga på min sovrumsspegel. (Varför jag nu samlar dem där).
Det började tungt i år, men när vi fick igång vårt fantastiska supermegabraiga system för att hålla styr på funktionärerna utvecklade sig årets festival till den förmodligen bästa av de jag jobbat på.
Jag är till och med ganska taggad inför nästa års utgåva av Siesta! Pepp pepp!

I ett svagt ögonblick på söndagen efter Siesta så föll det sig så att jag och min gode vän Lupe kokade ihop att jag skulle följa med upp på SRF och bo i hans Gypsie-van (romer ska det vara).

Sagt och gjort. Shots blandades och öl inhandlades för att avnjuta denna festivals camping.
Jag skulle aldrig få för mig att lösa entré på själva festivalen, eftersom jag inte är något större fan av rock.

Inte något större fan av rock presenterar:

Top 3 songs of Sweden Rock 2011

Det här är (som den intelligente läsaren redan räknat ut) en lista över de tre bästa låtarna jag hörde under festivalen.

Tredje plats: Lasse Stefanz - På vår kampfing
Flick-Petter satte ribban genom att, till hela campets förtjusning, köra denna biten på repeat så länge det någonsin gick.
Andra plats: Toy Dolls - Nelly the Elephant
Kramkillen, vars namn pinsamt nog undflyr mig, gjorde flera framträdanden med denna stämningshöjare i camp Mein Kampfing. Inlevelsen var gudalik, och accenten förmodligen den bästa jag hört.
Första plats: Richard Wagner - Ritt der Walküren
En samling ultralätta flygplan/paraflights/eller vad tusan de heter, kom flygande in över festivalområdet. Tyvärr så hördes ingen Wagner vid tillfället, men däremot så ordnades detta senare, då ett annat camp (i mitt sinne kallat camp Kultur hade musiken med sig.
Bonus Track: David Hasselhoff - Limbo Dance
Jag hade precis kapat högtalaren av Flick-Petter, och lyckats spela en gammal dänga med Trance Dance. När musiken tystnade så hördes fler ljuva toner av nämnda band från campet bredvid. Glad i hågen rusar jag dit för att bekanta mig med mina musikfränder i detta hav av hårdrock. Det visar sig att de underbara människorna inte bara spelar gamla hits som jag gillar, utan de gör det dessutom på en portabel vinylspelare. Jag blev lite fuktig i byxan, och jag blev lite raggad på av en stockholmsgrabb som trodde jag var betydligt yngre än jag var. I alla fall så spelades den här fantastiska låten på den brutalerotiska vinylspelaren, och det var sång och dans och skratt

Nu har i alla fall musiken ebbat ut, och jag befinner mig återigen i mitt kök, sörplandes på min latte, och bloggandes på min blogg.

Festivalstämningen dröjer sig kvar på det sätt att min lägenhet bär stora likheter med en festivalkamping.

Det första som mötte mig när jag kom innanför ytterdörren var det tragiska faktum att min taklampa i hallen hade trillat ner, och spritt glasfragment i hela hallens längd. I köket står drivor av disk, och i storarummet är det uppställt.

Till råga på allt så reflekterar mitt kroppsliga skick lägenhetens ganska bra, och jag är precis så där seg sliten och ofräsh som man förväntas vara efter en festival.

Dagens uppdrag är alltså att ändra på det.

Operation freshen up commences in 3.. 2.. 1.. We have liftoff..

How old are you?

Nuff said...

Incompetence

Den där hemska känslan som drabbar en när man insett att man är inkompetent. Jag gillar den inte det minsta!

Jag har nyligen formaterat om datorn, i ett desperat försök att få den att funka lite bättre.
Allt skit jag skulle spara hade jag givetvis kopierat över till en extern hårddisk, för att kunna återföra till datorn efter slutfört arbete.
Allt var planerat in i minsta detalj, allt var tajmat och klart.

Enda felet, och det enda jag inte räknat med var att jag var inkompetent.

Det har blivit något fel med kopieringen av en massa foton och viktiga festivalfiler.

En hel helgs arbete med festivalen är borta. Det går ju att återskapa, och det som tog tid var främst principerna att arbeta utifrån.
Det är ett snabbare arbete att göra andra gången.

-Men de där jävlans bilderna!

Varenda bild jag tagit efter 1:a April är borta. Festbilder, testbilder, och photosessions är borta.

Attans kräk vad jag är missnöjd med mig själv just nu.
Men frukta icke! Jag har laddat ner ett recovery-program, så jag ska nog kunna få tillbaka en del av det i alla fall.

Men det är ju pinsamt uppenbart att ett så simpelt problem som att säkerhetskopiera filer blir mig övermäktigt.


För övrigt så måste den vattentäta epilatorn vara en av de bästa uppfinningarna någonsin!

Keep up

Bara en liten låt jag blev förevisad i går, i samband med pang-pannkakor at the tvåbarnsfamilj next door.

Naajs!

Stuff 2 do

Jag vet inte om jag lagt upp My Obsession tidigare, men den kan gott få komma med en gång till om det nu skulle vara så..

Idag har jag bestämt mig för att jag ska göra följande saker mer regelbundet:

• Ha korsett oftare, så jag kan träna till mig 0,7 i W/H ratio
  
• Dricka mindre alkohol
  
• Äta mer grönsaker och mindre kött
  
• Använda fluorskölj oftare
  
• Dansa mer
  
• Teckna och skissa mer
  
• Bygga/konstruera/sy/pyssla/limma/slöjda/rigga oftare
  

..och kanske eventuellt i alla fall försöka att diska upp direkt efter maten..

Whine whine wine...

Då var det dags för ännu ett av mina "Jävlar vilken dålig dag jag har" -inlägg.

Det började redan igår med att jag lyckades förstöra en extern hårddisk. Givetvis var den inte säkerhetskopierad, på grund av att jag har lite svårt att lära mig av tidigare misstag ibland.
Det var inget jätteviktigt, men hela mitt gamla mastodontnörddeluxe-projekt Combatcars, är numera totalförsvunnet. Det och en del småviktiga saker. Dock var det mest affektionsvärden, men inget som är jättevärt att begråta.
Däremot är det oerhört frustrerande.

Idag ska jag och mina kumpaner fortsätta med att lägga scheman för 200 funktionärer, och jag är inte det minsta sugen på det. Jag vill sitta ensam och pyssla, och lyssna på musik. Kanske se någon rulle, och teckna lite.
-Men schemaläggning, det är jag totalt ointresserad av.

Dessutom ska jag fixa en liten statistikpresentation till jobbet på tisdag, så jag måste få tummen ur och ta tag i det på allvar också.

När jag nu för en stund sedan kände att det var dags att jaga ut alla surmulna gnällångestmonster ur huvudet med lite musik på hög volym, så lyckas jag dessutom förstöra min AUX-sladd, så det var bara att leta fram lödkolven och börja laga.

Nu funkar det igen, och jag kör lite Theatre of Tragedy. Det är najs, och jag borde lyssna på det oftare.

Jag börjar känna mig färdiggnälld nu, så nu skiter jag i detta, och försöker vara lite nyttig i stället. Det blir nog lite gaspacho-rester och kanske lite the Wire.

Någonting som är småtrevligt, och gör att jag kan försumma mina göromål ett tag till blir det helt bestämt i alla fall.

Give me strenght

Örk vad trött jag är!

Vaknade vid fyratiden i natt, och kunde inte somna om förrän vid sextiden. Nu är klockan sju, och om en timme ska jag vara på ett möte om vidarefakturering klockan åtta.
Jag är alltså brutalt trött, och har en fantastisk morgon att se fram emot.

Detta betyder i sin tur att jag verkligen måste göra allt jag kan för att vakna till, och försöka hitta i alla fall ett uns av entusiasm att möta dagen med.

Medicinen heter Gummitechno/Eurodance, och kaffe

Wish me luck!

Strumpfblüten Exquisit

Jag har konstaterat att jag har för lite accessoarer, och detta kan jag helt enkelt inte tolerera.

Medan nästa latexkreation tar form i mitt sinne, så tänkte jag att jag skulle tillverka mig lite av nämnda vara.
-Men hur?

Som en blixt från klar himmel slog det mig:

När jag var liten, så köpte min kära mor hem ett startpaket för tillverkning av blommor av nylonstrumpor. Som alla förstår var det här någon gång under mitten till slutet av 80-talet. Jag har svårt att föreställa mig att en sådan idé som blommor av avlagda nylonstrumpor har funkat så särdeles bra under andra epoker, men jag kan naturligtvis ha fel.

-Givetvis är det ett tyskt företag som har knåpat ihop grundidén också.

I alla fall, så var det så att min mor inte fick ha sitt blombyggarkit ifred för mina pyssliga barnfingrar, så jag lade naturligtvis beslag på hela rasket. Sedan satt jag i ett hörn någonstans och pysslade ihop de vackraste blommor som ett mänskligt sinne kan föreställa sig.

Jag minns särskilt en vit orkidéliknande skapelse som blev väldigt bra. Dock vet jag inte var den är idag, om den ens finns kvar. Dessutom så hade jag tvåsiffrig ålder när jag knåpade ihop den.

-Ett av syftena med dagens inlägg är nämnligen att illustrera hur ofantligt pysslig jag var när jag var liten, och då duger det knappt att vara över 9.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli, som man sa i Hitlerjugend..

I alla fall så har jag nu rotat fram de där gamla prylarna, och planerar nu att skapa mästerligt vackra accessoarer av resterna från blom-grejjorna och latex.

Om det nu är någon som reagerar det minsta på att jag försökte göra mig smålustig över att det var tyskar som så smakfullt kokat ihop nylonblomkonceptet från första början, men att jag kan göra blommor av latex utan att göra någon slags humoristisk koppling till tysk estetik, så ska vederbörande bara hålla käft...

Rubber Nurse 1.0

Efter ett massivt panikpyssel, är detta resultatet:

Rubber Nurse ver. 1.0, bestående av:
stockings, kjol, gördel, hotpants/gaff, pasties, gauntlets, mask, och två rosetter till håret.

Jag kan inte säga att jag har fått min kreativitet stillad än, så nu blir det till att koka ihop en ny outfit till nästa gång.
Flera idéer på g redan, men vi får se vilken jag kommer att realisera först.
Måste köpa mer råmaterial, och kanske lite fler verktyg.
Jag är i alla fall taggad till tusen, och är mer än lite kär i materialet. =}

Längtar ganska kraftigt till nästa fest också..

Marathon pyssel

Klockan är strax innan 04.00, och jag är färdigslöjdad för kvällen.
I stället för att försöka slänga in en halvtaskig Feidippides-referens avstår jag och lägger mig att sova i stället, för att inte dö av utmattning i morgon.

-Späckat schema, och en dekadent helkväll att se fram emot! Yay!

Moral preachings

Jag kände att jag inte fått mitt lystmäte tillgodosett av historeföreläsningarna jag lyssnat på på jobbet, så jag drog igång den här när jag kom hem..

Somewhat of an update

Gårdagen bjöd ut sig fullkomligt till mig. Jag maratonpysslade hela dagen, enbart med några korta avbrott för att snurra några varv på stången.
Lätt bästa grejjen jag köpt på länge.
Roligt som tusan, och dessutom kanske jag lyckas bli av med en och annan bilring.
Eller i alla fall byta bilring till en senare årsmodell..
(Jag har en allt mer tilltagande träningsvärk i magmusklerna)

Snart väntar morgongymnastiken, tandborstningen, och duschen. Därefter blir det bokslut, och när jag kommer hem igen så ska jag sätta mig och slöjda lite.
Igen.

Jag har nu blivit färdig med att producera mönster till alla av de fem delar min leklöftet-outfit kommer att bestå av.
Några delar är helt klara, andra behöver lite finishing touches, och vissa är inte påbörjade än.
Dessutom har jag storligen underskattat vit latex:s förmåga att missfärgas, så risken finns att jag måste göra om någon del också.

Skojj är det hur som helst, även om jag kanske är lite stressad med det just nu.
Fast å andra sidan så har saker en tendens att inte bli gjorda om man har gott om tid på sig att utföra dem.

Självdisciplin är en bristvara!

Partystress

Tre dagar kvar. Massor att hinna med innan dess. Latex ska limmas, en ny epilator handlas och begagnas, pepp ska peppas, och magen ska dras in.

Utöver detta så ska det begås ett bokslut på jobbet. Det innebär att jag troligtvis måste jobba över en del innan helgen, och att jag kommer att vara ganska missnöjd med det.

Huvudsaken är i alla fall att jag ska återse fina människor, och att jag ska besöka det beryktade leklöftet på lördag.

Fukin' wonderful!

Världs ände

Vilka element bör ingå i en perfekt kväll?

Gårdagen innehöll ett stort antal av dem.

Kvällen inleddes med att öva champagne-pyramid-skillsen hemma hos mig. Jag och min partner in crime - Nina, började med att testa dynamiken hos en 5-plans glaspyramid, och vad man kan förvänta sig för effekter när champagnen flödar från glas till glas.
Resultaten var goda, och längtan efter sommarens Ostindiendekadens känndes om möjligt ännu mer påtaglig.

Vi mötte upp med Mr R & Ms T, och begynte en bilfärd mot världs ände. Ms T har jag inte sett på 9 år, så det var ett kärt återseénde, även om jag upplever dylika återträffar mer eller mindre bitterljuvt. Trevligt till tusen var det hur som helst.

Efter instuvning av alla kalastillbehör i Mr R:s lilla limegröna bil, gick färden till världs ände, mea Vamos a la playa och Maria Magdalena pumpande ur högtalarna. Singah konsumerades, och det konstaterades att jag borde göra en poledanceroutine till just Maria Magdalena.
Mer Singah flödade, för att skölja bort vägdammet från våra torra strupar. Givetvis undantaget chauffören. Vad tror ni om oss FFS?

För er som inte känner till det så ligger världs ände förvånansvärt nära inpå min hemort, och det tar inte mycket mer än en kvart att ta sig dit i en liten limegrön bil.

När bilen svänger upp för gräsbacken som utgör uppfart till festlokalen i fråga möts vi av blickarna från horder av gamla bekantskaper som jag inte sett röken av på en väldig massa år. Hälsningsträsk och mer bitterljuvhet infinner sig som ett brev på posten, eller ett spam i inkorgen.

Det är fantastiskt underbart att återse gamla vänner, men samtidigt finner jag att det ligger en viss air av vemod över hela fenomenet.
Speciellt när männsikor man faktiskt bryr sig väldigt mycket om har behäftats med en allt mer skenande korpulens och dental ohälsa.

Vi grillade och konverserade, kramades och spelade diverse dryckeslekar. Det blev till och med lite välbehövd politisk debatt, och delande av boktips.

Kvällen varade till tre- fyra- snåret, då det började dra ihop sig till hemfärd, och en taxi beställdes. Desvärre lyckades den inte navigera sig rätt med hjälp av de fåtal landmärken som stod tillbuds - Ett fåtal diffusa ljussken på himlen, och vetskapen om att någonstans ska jag svänga till höger.

En ny taxi beställdes, och den guidades per telefon fram till upphämtningspunkten av festvärden. Det gick vägen, och vi lastade in oss för hemfärd. (Desvärre glömde jag min ketchup, vilket fick mig att gräma mig väldeligt idag. En ny flaska är inhandlad, så det är ingen fara på taket.)

Vad är då den ultimata avslutningen på en lyckad festkväll?

Jo det ska jag be att få tala om. Det är att kasta av sig paltorna, och genomföra ett poledancebattle till Maria Magdalena, Drottningholmsmusiken, och andra gamla vinylhits.

Vi var fantastiska, och vår skicklighet oöverträffad.
Inte förren efter bortåt en timmes battlande rundade vi av, och kröp under täcket för att invänta träningsvärk och förstamajfirande.

Danger!

Jag har precis börjat sätta i mig en kopp, och jag kan ju ärligt säga att det inte är den mest näringsriktiga frukost jag ätit i mina dagar.
Det är inte den godaste chokladkakan jag ätit i mina dagar heller (Jag hade varken pulverkaffe eller olja hemma, så jag gjorde utan).

Däremot så har receptet en skräckinjagande potential att förstöra alla mina illusioner av självdisciplin.

Black Swan

Jag är mindre än 40 minuter in i filmen, och hela tiden hör jag I want you to hit me as hard as you can, och får en känsla av att Nina heter Tyler Durden i mellannamn..

Det är ju mer än hälften av filmen kvar, så vi får se hur det går..

...

Nu har jag sett hela.
Inte illa alls, och jag gillar att den inte bekräftade mina fördomar alldeles för uppenbart.
Filmen misslyckas med att vara subtil, men den är inte övertydlig. Det gillar vi.


Nu är det sängdags, och i morgon är det halvdag på jobbet.
Sen är det helg, pyssel, dans, och champagnepyramider som väntar!

...

Nu är det morgon, och när jag hade lagt mig i går, så upptäckte jag en nu dimension i filmen.

Jag tror jag får återta mitt påstående om att filmen inte är subtil.
Det kan vara CGI-effekterna, och hollywood-vibbarna som triggat mina fördomar, men jag måste tillstå att filmen faktiskt har en subtil nivå också.

I stand corrected.

Mask 1.0

Idag har jag experimenterat mig fram till ett grundmönster på en mask.

När mönstret väl var färdigt så tog det inte lång tid att knåpa ihop en prototyp och göra de nödvändiga förändringarna.

Jag hann till och med att göra en helt OK mask att använda vid något väl valt tillfälle.

Jag har enbart trixat med bilden för att den ska matcha färgerna i bloggen. Det finns inga andra orsaker. Som att jag skulle vara ganska kass på att fota, eller något annat..

One day I'll be a witch

..Men i väntan på den dagen så bjuder jag på lite bilder.
För några veckor sedan började jag ta en genväg genom skogen, när jag cyklar till och från jobb.

Genväg genom skogen.. Det låter som hämtat från någon gammal saga nedtecknad av Bröderna Grim, eller något annat oroväckande.

Men så är det faktiskt.
Genom att cykla någon kilometer genom skogen vid vattentornet, så sparar jag en rejäl bit, samtigt som det är en betydlligt finare väg än industrirakan.
-2 kilometer spikrak väg, med garanterad motvind en gång om dagen, och tre skorstenar som enda utsikt.

Även om det är riktigt fint, så kan bilderna också förstärka känslan av obygd och småstad, som jag så ofta gnäller om.