Weekend in the sign of crisis

Helgen är här! För första gången på väldigt länge känner jag den där sprudlande äntligen är det helg! känslan.

Lite som när man var liten och sommarlovsceremonien var avklarad i kyrkan. Psalm 199 var sjungen (den har flyttat runt lite efter det har jag förstått, men 1986-1988 var den 199), och ingen fattade rigktigt vad örtesängar eller nalkas, betydde.

Man sprang hem och var så jäkla lycklig över att slippa allt elände som skolböcker och klasskompisar i småskolan innebar.

Det är lite så jag känner nu. Jag har sprungit hem från jobbet, och är glad över att slippa allt elände som skolböckerna och klasskompisarna i småskolan innebar.
(Fast kanske så kommer jag att sakna Fakturahandboken, och Redovisa rätt 2008)

Jag har handlat mig en kasse öl, och lite go baja päron, vilken jag kommer avnjuta med mjölk och tokdans på Fias kalas.

Once you POP you can't stop!

Det kan vara lite lyckorus över att kalasa med en massa fina människor, och det kan vara lite livskris, pubertalnostalgisk och/eller 30 års.
-Bara det är en massa fina människor runt om kring så skiter jag i vad det är.

Nej, nu måste jag gå att handla, för jag hade inte huvudet med mig sist jag var där.
Glömde ju det viktigaste av allt...