I den djupa förvirring, och säkerligen förvånade ilska som drabbat ungefär 94,3% av sveriges väljarkår, tänker jag nu försöka mig på en liten analys av valresultatet.
Som vanligt förväntar jag mig att alla accepterar resultatet av analysen utan att blinka, och jag vill än en gång föra fram att jag hatar diskussioner och öppen debatt. Håller du inte med mig om analysen, så ber jag dig att tiga som graven, så jag slipper ändra min felaktiga uppfattning om verkligheten.
Sossarna har tappat 4,4%-enheter. De har tydligen gjort sitt sämsta val sedan 1914. Detta är inte anmärkningsvärt bara för att det är det sämsta på jävligt länge, utan för att en väldigt stor del av deras traditionella väljarkår inte var röstberättigad 1914.
Det var inte förrän 1945 de fattigaste, och de som var försatta i personlig konkurs fick rösträtt.
Vänstern har en marginell minskning, och Miljöpartiet ökar 2%-enheter. Totalt sett tappar de rödgröna 2,7%-enheter.
Alliansen går framåt med 1,2%-enheter, men partimässigt är Moderaterna den enda vinnaren med +3,9%-enheter. Småpartierna tappar 1,3%-enheter, men samtidigt lyckas Sverigedemokraterna öka med 2,8%-enheter.
Det kan givetvis vara så att alla avhoppade sossar köpt pratet om det nya arbetarpartiet och blivit moderater, samtidigt som moderaterna blivit sverigedemokrater, men direkt blivit ersatta av förstagångsmoderater som hoppat av andra partier.
Det är fullt möjligt.
Jag håller det däremot mer troligt att väljarna till största delen hållit sig inom blocken. De övriga allianspartierna har tappat till moderaterna. Sossarna och vänstern till miljöpartiet. Småpartierna till lite av varje.
Men sen då? Det ser onekligen ut som att de är de rödgröna som har tappat flest väljare till sverigedemokraterna.
Kan det verkligen vara sant? De smås beskyddare, och det jämställda samhällets försvarare tappar röster till ett främlingsfientligt parti? Är verkligheten verkligen så pervers?
Jag vet inte.
Däremot har jag en förklaringsmodell som förklarar hur det skulle kunna ligga till.
Som jag tidigare orerat om, så borde
Annorlunda är det med
Etos är väl inget som något parti har i överflöd. Det är ingen partiledare, eller något parti som visat sig exceptionellt pålitligt eller sympatiskt genom åren. Det samma gäller för partiledarna.
Sossar som klipper i kvitton, moderater som jämför negrer med apor..
Listan kan göras hyfsat mycket längre än man skulle önska.
Dessutom går alla valkampanjer mer eller mindre ut på att smutskasta alla andra.
Detta leder mig till att ge etos en inte obetydlig, men marginell roll in
Patos. Har du inte räknat ut att det är här jag kommer hävda att anledningen till de rödgrönas fiasko, och SD:s lycka står att finna, så ska du lyssna (läsa) nu.
De rödgröna har länge använt sig av en retorik där deras uppgift är att skydda en förtryckt underklass mot de själlösa kapitalisterna som skulle sälja sin mors oskuld (ja, det är ett skämt) för några ören extra.
Man har varit ett Robin Hood-parti, tagit från de rika och gett till de stackars fattiga.
Men vad händer?
Det dyker upp ett nytt parti, som också till fullo begagnar sig av Robin Hood-retoriken!
-Ett annat parti som fiskar röster ur samma tunna: De svaga och förtryckta.
Strunt samma om de har en helt annan logos, och om det är de själlösa invandrarna som klär sina kvinnor i burka, stjäl, våldtar, och dyrkar främmande gudar, som är roten till det onda i stället för borgarpacket.
Det är nu de rödgröna begår sitt fatala misstag: De vägrar ta debatten med Sverigedemokraterna. Alla de etablerade partierna vägrar samarbeta med SD, för att bättra på sin egna Etos, men samtidigt skänker de enormt mycket (billig) trovärdighet till SD:s patos.
Kontentan blir på något sätt att de rödgröna är förtryckta av de blåa, medan SD är förtryckta av alla.
Glöm nu för allt i värden inte bort att vi räknat bort logiken som en icke-faktor.
Vi får alltså inte använda logiska argument för att avgöra vem som är mest förtryckt, eller vilket synsätt som är vettigast, utan vi begagnar oss enbart av vad vi ser, och känsloargument inför förtrycket.
För en ouppmärksam väljare skänker detta tyvärr trovärdighet till SD, och jag inbillar mig att många av de som tidigare köpt Robin Hood-retoriken från de rödgröna börjar se att det finns en annan självutnämnd hjälte i Sherwoodskogen.
För att göra saken ännu värre för de rödgröna, så är deras arvfiende moderaterna, oförskämt nog, inne och tullar på samma patos.
Moderaterna har lyckats med bedriften att på allvar lansera sig som ett arbetarparti, och är därmed också inne och fiskar väljare i Sherwoodskogen.
Detta är min hypotes. Ta den för vad den är värd.
Det mest tragiska av allt är att det inte hade behövts mycket debatt för att bryta ner det patos som jag anser gjorde sverigedemokraternas lycka i valet.
Även om jag stark ogillar den övriga retoriken, (jag ogillar för övrigt starkt all den övriga retoriken i valupptakten, inte bara de rödgrönas) så är jag övertygad om att de rödgröna har ett enormt övertag över SD när det gäller logiken.
Men fortfarande så ligger den rödgröna tonvikten på att förstärka sin egen etos.
Idiotiska tilltag som att vägra låta sig sminkas tillsammans med någon på grund av dennes politiska åsikt gillas kanske av de som redan är frälsta, men för alla andra verkar det i bästa fall menlöst. Annars bara omoget och idiotiskt.
Samtidigt passar det perfekt med den marknadsföring som SD använder.
Och i ärlighetens namn så är tilltaget så uppenbart lätt att använda för att plocka billiga poäng mot vänstern.
Oslipat och kontraproduktivt av Ohly.
-Men å andra sidan är det inte första gången.
För att illustrera vad jag menar så...
Man kan ju givetvis också ägna sig åt att försöka bryta ner SD:s etos, men med tanke på att deras främsta styrka är att de är förtryckta, så skulle detta snarast vara kontraproduktivt.
För mig verkar det än en gång som att öppen debatt och logik är det mest lämpliga alternativet.
Hur kan det komma sig?
Jag lägger en stor del av ansvaret på att det gick så bra i valet för SD, på alla som vägrat ta debatten. På alla er som stört demokratiska möten. På er som vägrat diskutera, på er som har ägnat er åt politisk onani och predikat för kören av sd-motståndare, och er som ägnat er åt icke demokratiska, eller tveksamma metoder.
Det är ni som försett dem med deras största styrka.
Hade ni i stället för att förstärka deras patos, ägnat er åt att bryta ner deras logos hade hela korthuset fallit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar