Jämmer och elände

Ett nytt lågvattenmärke har uppmätts i den outsinliga floden av Hässleholmsångest!

Det blev ingen fest hos Lina. Hon och Virre hade ändrat planer, och jag följde sålunda med dem hem till.. Ja, vad han nu hette.
När vi kommit innanför porten, så var vi tvugna att tysta som möss, smyga genom trapphuset, och inte yppa ett knyst innan vi kommit innanför ytterdörren.
Väl inne så är en liten handyxa det första som möter min blick. Den står direkt innanför ytterdörren, och förebådar varåt kvällen barkar.

I storarummet sitter bland annat en kille med rakad skalle, och tatueringar på fingrarna, vilka antingen lyder "Race" eller "Rage". Jag kan inte riktigt se, och jag kan inte riktigt bestämma mig för vad som vore bäst.
Där är även några andra personer, varav jag enbart känner Ida, som är väldigt trevlig, intelligent, och allmänt bra person, men jag förstår inte riktigt hur hon hamnat här. Senare tror jag mig förstå att jag är hemma hos någon slags halvbror till Lina.

På en vägg hänger en stor flagga med texten "Leagalize it" och ett hampablad, samt ett antal bildekaler med texter som till exempel: "All skit flyttar hit" och "Född fri skattad till döds". I ett hörn noterar jag dessutom ett par folkfronten-fanor.
Ja, just det. Folkfronten, som i före detta Nationalsocialistisk Front.

Det dröjer inte länge förrän det framgår varför vi var tvugna att vara tysta i trappan. Knarkar-Kramer gör entré.
Det är den pundiga grannen, med ett stort blodigt sår i pannan och allmänt stirrig blick, som får för sig att alla vill socialisera med honom.
Han har helt enkelt gått in i lägenheten, för att vara med en stund på kvällens event. Det är för övrigt för hans skull yxan står redo innanför ytterdörren får jag berättat för mig.
Vad vet jag? Det där räliga blodsprängda plåsterpaketet han har i pannan kan mycket väl vara från ett välriktat slag med baksidan av den där yxan..

Herregud! Vad är det för jävla ställen man hamnar på?

Jaja.. Kramer försvann, och det fanns i alla fall en del trevliga männsikor där. Men jag var ju inte oblyg för att försöka ta mig därifrån vid första lämpliga tillfälle.
Första lämpliga tillfälle visade sig vara att gå med Lina och Virre till Q-bar.

Ur askan i elden.

Utanför Q-bar möts man av två polisbilar, med tillhörande poliser som har någon form av meningsutbyte men en mindre klunga fyllon. En bit därifrån sitter en överförfriskad yngling i fosterställning, lutad mot en mur.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag följde med in, insöp auran av alkohol och sexuell frustration, och sedan var Q-miliation ett faktum. Småstadsångesten sköljde över mig, och hade förmodligen slagit omkull mig, om jag inte ögonblickligen kvicknat till, och tagit mig hem till min trygga lägenhet.

Hädanefter blir det bara hemmafester hos trevliga människor, och aldrig mera Q-bar!