Omen

Idag, kära vänner, vaknade jag av att någonting knackade, skrapade, och slog i fönsterrutorna inne i vardagsrummet. Sömndrucken fumlade jag mig ut ur sängen och upp på fötterna, för att ta reda på vad det var som störde min skönhetssömn.

Det visade vara sig ett onskefullt omen, vilket förebådar ond bråd död, elände, och pina.

En fågel inomhus brukar ju sägas förebåda dödsfall, men när fågeln dessutom är en svart duva? Då måste det ju vara något riktigt eländigt som verkligheten vill kasta i ansiktet på en.

Att fågelkräket dessutom inte hade bajsat ner vardagsrummet, eller förstört några blommor, måste ju ses som ett tecken på att det inte är en vanlig fågel, utan en demonprins från infernos sjunde krets. (Jag kanske ska erkänna att det var ett tag sedan jag läste Dante, eller något annat om infernos kretsar, men det verkade passa in i texten i vilket fall.. Besitter du någon akademisk kunskap i demonologi kan du ju alltid rätta mig.)

Demonprins eller inte. Fågelkräket uppvisade inte mycket mer intelligens än en random husfluga, när den i vild panik försöker kasta sig ut genom ett stängt fönster, trots att balkongdörren, en halvmeter därifrån, stod vidöppen.

Efter några tysta svordommar, och rädsla för att duvkraken skulle förstöra mina blommor i sitt djuriska raseri, så lyckades jag rulla ner persiennerna i alla fönstren, och blockera dörren ut ur rummet, så fanskapet endast hade balkongdörren att flyga till.

Gack åter till helvetet varifrån du är kommen!

Med all min själsstyrka uttalade jag befallningen, och jag förnam hur demonens kraft började ge vika. I ett svavelosande moln av rök och blod, återvände besten till sin hemvist bland de plågade i helvetet. För ett ögonblick kunde jag se ett brottstycke av denna fördömda plats.
-Detta pinans och de mörka vederfarelsernas allra heligaste, och det var inte helt olikt Hässleholm en söndagmorgon.