Föreningsmöte

Ojojoj vilket dåligt möte vi hade idag. Väldigt ineffektivt och [negationsprefix]produktivt.
Blä, usch, och fy!

Vad tusan är rätt negationsprefix till produktiv? Jag har några förslag, men jag vet inte vilket som är det rätta. Hjälp mig! A, Dis, Im, In?

Nu håller jag på att kocka till viltfärsburgare och klyftpotatis! Till det tänkte jag att jag skulle ha chevre, nån gosig sås, och en kall go öl!
När man tänker på det så kan man ju inte sura. Dessutom har jag redan börjat slöjda på lösningar till den otäcka ineffektiviteten i föreningslivet.

Efter att ha vältrat i mig den goda maten, så ska jag hem till Lina, på ett så kallat fylleslag. Jag vet inte riktigt hur sugen jag är på fylleslag, men jag har ändå ganska goda förhoppningar på att få leka fåniga lekar, och kanske dansa till någon gammal dänga, likt Sandras Maria Magdalena, eller kanske till och med Moscau med Dschinghis Khan.

Jag måste säga att jag blev panikvuxen, och en smula avogt inställd till sammankomsten, när Lina högljutt anonserade ut händelsen som just ett "fylleslag", olämpligt nog precis utanför systembolaget.
Men men..

~
Jag kan glädja alla som gått och väntat på spännande nyheter med att jag lagt en ny order på Bananashoes.
De borde vara här någon gång nästa vecka, eller i alla fall inom 14 dagar.

~


För övrigt så har jag försökt titta på Sagan om ringen triologin i flera dagar.
Trotts att jag är en gammal rollspelsnörd, gillar kostymdraman, långa filmer, och så vidare, så tycker jag Sagan om ringen är helt fantastiskt värdelös i förhållande till resurser som lagts ner på att producera eländet.
Hela historien är som ett spikrakt streck från Fylke till Domedagsberget.
Förmodligen är det Tolkien som borde funderat lite mer på storyn, än på de olika språken, men vem kan klandra honom egentligen. Han var en nörd, och ingen poet. Däremot är det nästan oförlåtligt att ha hittat på något så fånigt som Hober.
Än värre är de när Peter Jackson lyckas föra deras mjäkighet så långt bortom gränsen, att man med Hubbleteleskopet har svårt att se var den slutar.

Tro nu inte att jag bara är en som bara surar. Nej, jag får väl ta mig till biblioteket och låna mig ett exemplar av Silmarillon, bara för att ge den gamla tweedprofessorn en ny chans. Jag gillar ju faktiskt nördar i tweed.
Bara de inte är dvärgväxta och har nakna ludna fötter, och bor i jordhålor.