Bloggare

Vad är det för människor som bloggar, frågade jag mig själv, och gav mig ut på en upptäcksfärd i bloggdjungeln.
Efter ett 20-tal klick på "nästa blogg" så var jag ganska deprimerad. Vilken sorglig skara människor! Det värsta är att nu tillhör jag också den där delen av befolkningen som bloggar, och bara väntar på att någon ska orka läsa de ovettigheter som strömmar ur mitt sinne.

Inte helt olikt ett tuggummi som ligger i bakhåll på marken, och bara väntar på att få fastna under någons favoritskor.

På något sätt så vill jag ju vara så intressant som individ, att så fort någon läser bara en bråkdel av mina meningar, så är de fast, och vill bara ha mer av mitt sinne. Mer av mina tankar, och mer av allt det andra som är jag.

Det är det där tuggummitänket igen. Man vet ju redan från början att det bästa som kan hända i livet, är att någon stoppar in en i munnen, och tuggar smaken ur en. Därefter blir man ratad, utspottad, och i bästa fall får man fastna under någons fot. Inte för att man blir speciellt uppskattad där, men man får ändå vara någon nära.

Skit samma. Det jag egentligen ville ha sagt är att jag hade funnit det för omåttligt intressant att ha statistik som jämför frekvensen av kattägande hos den bloggande, svenska populationen, med samma frekvens hos populationen i stort.

Jag förutspår en statistiskt signifikant skillnad, där bloggare oftare äger katt.