Konteringsmaraton

Urk! Blä! Fy!

Jag har vaknat med en rejäl huvudvärk. Huvudvärk är för övrigt något som jag drabbas av väldigt sällan, och i de fall jag lider av det är det allt som oftast självförvållat, och i kombination med inmundigande av rusdrycker.

Inte den här gången. I går hade jag nämnligen ett veritabelt konteringsmaraton. Från 8.00 till 22.00 satt jag och konterade. Till en början på jobbet, och avslutningsvis på markan.

Club Invader är en vansinnigt trevlig liten hobbyförening, men den är inte riktigt lika trevlig när man ska skicka in papper till MoKS, och pappren inte är riktigt färdiga.
Vi hade tänkt skjuta på allt sådant till efter Siesta, men nu blev det inte så.

Men det fanns ljuspunkter i bokföringen. Bland annat så hittade jag ett kvitto som jag glömt bort.
Ett kvitto som tillstyrker att föreningen är skyldig mig ett fyrsiffrigt belopp som jag lagt ut i samband med ett arrangemang.

Nu rullar pengarna bara in! Sveda och värk, Invader, skatteåterbäring, och dessutom är P23 skyldig mig för säkerhetsskåp och lite andra småutgifter.

Jag kanske ska köpa lite ipren för mina återburna pengar? Det känns i alla fall som en ganska bra idé just nu..

Gråmulen morgon

Jag sitter och drar för länge på morgonen igen.
-Men vad annat kan man göra? Jag är så jävlans trött..
Men en latte, Pulp, och lite Youtube-botaniserande piggar upp.
Tror att jag har 250g mintchoklad liggande här någonstans också. Det blir en stärkande och närande frukost, för att ge mig en bra start på dagen.

Vad fan ska jag äta på jobbet? Alltid denna stora fråga!
I nästan två år har jag sluppit laga mat till jobbet dagen efter, och jag har inte riktigt förstått att jag behöver göra det igen.
Det blir väl till att vispa ihop något i vild panik som vanligt. Annars kan man ju alltid köpa mat i restaurangen, men jag vet inte om jag vill slösa lönen på det.

Härmed efterlyser jag mattips på jobbmat!

Det står i och för sig 11 liter borstsj på Perrong 23, men jag är inte så sugen längre. Den skulle till Markan för att föda praktikanterna, men så har det inte blivit. I stället jäser den till någon form av rödbetsvin i källaren.

Nej, om man skulle ta sig ut ur bloggen och in i duschen?

Nu är det gjort

Skruttvovven finns inte längre, och jag har börjat återsamla mig.
Vi begrov honom i mina föräldrars trädgård.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag är så sjukt trött. Jag har sovit väldigt dåligt i flera dagar, och efter det här, så har orken bara runnit ur mig.

Klockan är strax innan 20, men nu ska jag lägga mig, och drömma om min älskehund.

Haddi bibbi

We are the lucky ones

Fantastiska lilla hund! Jag kommer sakna dig så oändligt mycket.

Idag har jag träffat Zimba. Han har mått bättre idag, men det är fortfarande oklart hur det kommer att gå. Hans öga är bättre, men han är i praktiken helt blind.
Trots det har han jagat sin boll, och han har gjort tricks.
Själv har jag mest lipat.

Det är så oerhört stort, och egentligen vackert, att få vara den, eller en av dem, som hjälper någon att avsluta sitt liv. Samtidigt är det enormt tungt. (Duh!)
Konsensus är ju dessutom helt uteslutet, efter som han själv inte kan förmedla vad han vill.

Ingenting är bestämt än. Jag hoppas fortfarande att hans öga ska läka efter det där såret, och att han ska kunna vara med ett tag till. Tyvärr är nog det ganska osannolikt.
Risken för inflammationer, och komplikationer, är vad jag förstår ganska stor, och det känns inte som ett alternativ att låta honom genomgå en operation till.
All den fysiska smärta, och den stress som en operation skulle medföra, tror jag inte att han skulle klara av en gång till.

Det är så oerhört svårt.
Jag sitter och toklipar, och tänker på allt fint vi gått igenom tillsammans. All den okomplicerade närhet vi delade. En av få spillror av ett tidigare liv, som jag faktiskt fortfarande vill hålla fast vid.

Några fantastiska ord från Richard Dawkins. Kärnpunkten ligger i de första fraserna.

Omen

Idag, kära vänner, vaknade jag av att någonting knackade, skrapade, och slog i fönsterrutorna inne i vardagsrummet. Sömndrucken fumlade jag mig ut ur sängen och upp på fötterna, för att ta reda på vad det var som störde min skönhetssömn.

Det visade vara sig ett onskefullt omen, vilket förebådar ond bråd död, elände, och pina.

En fågel inomhus brukar ju sägas förebåda dödsfall, men när fågeln dessutom är en svart duva? Då måste det ju vara något riktigt eländigt som verkligheten vill kasta i ansiktet på en.

Att fågelkräket dessutom inte hade bajsat ner vardagsrummet, eller förstört några blommor, måste ju ses som ett tecken på att det inte är en vanlig fågel, utan en demonprins från infernos sjunde krets. (Jag kanske ska erkänna att det var ett tag sedan jag läste Dante, eller något annat om infernos kretsar, men det verkade passa in i texten i vilket fall.. Besitter du någon akademisk kunskap i demonologi kan du ju alltid rätta mig.)

Demonprins eller inte. Fågelkräket uppvisade inte mycket mer intelligens än en random husfluga, när den i vild panik försöker kasta sig ut genom ett stängt fönster, trots att balkongdörren, en halvmeter därifrån, stod vidöppen.

Efter några tysta svordommar, och rädsla för att duvkraken skulle förstöra mina blommor i sitt djuriska raseri, så lyckades jag rulla ner persiennerna i alla fönstren, och blockera dörren ut ur rummet, så fanskapet endast hade balkongdörren att flyga till.

Gack åter till helvetet varifrån du är kommen!

Med all min själsstyrka uttalade jag befallningen, och jag förnam hur demonens kraft började ge vika. I ett svavelosande moln av rök och blod, återvände besten till sin hemvist bland de plågade i helvetet. För ett ögonblick kunde jag se ett brottstycke av denna fördömda plats.
-Detta pinans och de mörka vederfarelsernas allra heligaste, och det var inte helt olikt Hässleholm en söndagmorgon.

Döden, tårarna, löken

Jag är ledsen. Jag är stressad. Jag gråter.

Anledningen till detta är att min älskade lille hund förmodligen måste avlivas nästa vecka. Han har problem med ögat.

För 7 år sedan blev han opererad mot starr, och transplanterade en plastlins. Dessförinnan hade han genomgått en akut operation där linsen på det andra ögat plockades bort.

Nu, 7 år senare, så har han bara ett öga kvar. Det utan lins. I förra veckan, så har han förmodligen gått in i något som repat hornhinnan i det stackars ögat, för han har haft ett sår på ögonlocket, och det kommer var och annat mysigt ur ögat.

Ett tag verkade det bli bättre, men nu är han mycket sämre igen, och han plågas.

Stackars lilla hundskrälle.

Dessutom så är jag ansvarig för arrangerandet av Volodja på Hässleholms Musikforum ikväll. -Därav stressen. I ett svagt ögonblick har jag uttalat att jag ska göra borsjtj till alla medlemmar. Det betyder att jag har 20 liter soppa att koka, och en massa lök att skala.

På något sätt verkar det lämpligt ändå, för jag kommer nog böla mer än en gång innan det här är över.

Bloggare

Vad är det för människor som bloggar, frågade jag mig själv, och gav mig ut på en upptäcksfärd i bloggdjungeln.
Efter ett 20-tal klick på "nästa blogg" så var jag ganska deprimerad. Vilken sorglig skara människor! Det värsta är att nu tillhör jag också den där delen av befolkningen som bloggar, och bara väntar på att någon ska orka läsa de ovettigheter som strömmar ur mitt sinne.

Inte helt olikt ett tuggummi som ligger i bakhåll på marken, och bara väntar på att få fastna under någons favoritskor.

På något sätt så vill jag ju vara så intressant som individ, att så fort någon läser bara en bråkdel av mina meningar, så är de fast, och vill bara ha mer av mitt sinne. Mer av mina tankar, och mer av allt det andra som är jag.

Det är det där tuggummitänket igen. Man vet ju redan från början att det bästa som kan hända i livet, är att någon stoppar in en i munnen, och tuggar smaken ur en. Därefter blir man ratad, utspottad, och i bästa fall får man fastna under någons fot. Inte för att man blir speciellt uppskattad där, men man får ändå vara någon nära.

Skit samma. Det jag egentligen ville ha sagt är att jag hade funnit det för omåttligt intressant att ha statistik som jämför frekvensen av kattägande hos den bloggande, svenska populationen, med samma frekvens hos populationen i stort.

Jag förutspår en statistiskt signifikant skillnad, där bloggare oftare äger katt.

Sveda & värk

Jag fick ett telefonsamtal för en liten stund sedan. Det var en trevlig kvinna från försäkringsbolaget If, som ville höra hur det var med mitt ben.

I höstas så skadade jag mig nämnligen på en plocktruck inne i kylen. I och för sig väldigt lindrigt, det vill säga inte med någon permanent skada som följd, men däremot gjorde det förbannat ont.

Några veckors smärta vid speciella rörelser var allt som följde. Läkaren kontstaterade att det var en sträckning, som skulle självläka, och det var ingen större fara på taket. Nu hade jag nästan helt glömt incidenten, men var lika glad ändå.

Ända tills telefonen ringde. Nu är jag nämnligen fantastiskt glad! Den snälla kvinnan, och det goda försäkringsbolaget, kommer att sätta in 2 000 kr till mig, för all sveda och värk som åsamkats mig, den där ödesdigra dagen i november.

Katjing!

Självmordsbombad

Nu bjuder jag på ett litet klipp från Atheist Alliance International 2007. Vansinnigt intressant, för den som är lagd på det hållet.

Ett föredrag som ger ett evolutionärt perspektiv på självmord, våld, och annat elände. Det är riktigt intressant även på ett socialpsykologiskt plan.

Prettodekadens presenterar: "We Few, We Happy Few, We Band of Brothers" by Dr. Andy Thomson - AAI 2007

Nättest

För att fördriva tiden har jag precis avslutat ett spännande nättest. Eftersom jag fick ett så fantastiskt resultat som Rational Mastermind, så tänkte jag helt generöst dela med mig av detta.

All Rationals are good at planning operations, but Masterminds are head and shoulders above all the rest in contingency planning. Complex operations involve many steps or stages, one following another in a necessary progression, and Masterminds are naturally able to grasp how each one leads to the next, and to prepare alternatives for difficulties that are likely to arise any step of the way. Trying to anticipate every contingency, Masterminds never set off on their current project without a Plan A firmly in mind, but they are always prepared to switch to Plan B or C or D if need be.

Masterminds are rare, comprising no more than, say, one percent of the population, and they are rarely encountered outside their office, factory, school, or laboratory. Although they are highly capable leaders, Masterminds are not at all eager to take command, preferring to stay in the background until others demonstrate their inability to lead. Once they take charge, however, they are thoroughgoing pragmatists. Masterminds are certain that efficiency is indispensable in a well-run organization, and if they encounter inefficiency-any waste of human and material resources-they are quick to realign operations and reassign personnel. Masterminds do not feel bound by established rules and procedures, and traditional authority does not impress them, nor do slogans or catchwords. Only ideas that make sense to them are adopted; those that don't, aren't, no matter who thought of them. Remember, their aim is always maximum efficiency.

In their careers, Masterminds usually rise to positions of responsibility, for they work long and hard and are dedicated in their pursuit of goals, sparing neither their own time and effort nor that of their colleagues and employees. Problem-solving is highly stimulating to Masterminds, who love responding to tangled systems that require careful sorting out. Ordinarily, they verbalize the positive and avoid comments of a negative nature; they are more interested in moving an organization forward than dwelling on mistakes of the past.

Masterminds tend to be much more definite and self-confident than other Rationals, having usually developed a very strong will. Decisions come easily to them; in fact, they can hardly rest until they have things settled and decided. But before they decide anything, they must do the research. Masterminds are highly theoretical, but they insist on looking at all available data before they embrace an idea, and they are suspicious of any statement that is based on shoddy research, or that is not checked against reality.

Länk till Testet.

Snabbnudlar

Det kanske inte är det mest intressanta att skriva om, men å andra sidan så skiter jag i det.

Jag har pulat lite med blogg-layouten, och försökt luska ut hur css (tror jag det heter, jag har ingen aning) fungerar.

Medelst trial and error, har jag lyckats nå fram till ett resultat jag är nöjd med för tillfället. Dessutom har jag börjat inplementera ett kategorisystem över inläggen. Det är bara påbörjat, men det skulle kunna bli ganska bra.

Dessutom har jag produktivt nog städat upp i köket. Disken är väck, spisen skurad, och golvet moppat.

Den här dagen börjar arta sig till en riktigt fin "ta tag i eftersatta husfrusysslor".

Så är det ibland när man själv är slusken i soffan, och husfrun på samma gång.

Snabbnudlar var det ja. Jag fick en liten ingivelse att jag skulle lägga upp lite matbilder igen. Jag börjar med snabbnudlarna jag för tillfället håller på att slabba i mig, samt en bakad fänkål med haloumi, som jag åt i helgen.

Kommentera tills du spricker

Via lite direkt feedback har jag gjorts uppmärksam på att det inte varit helt lätt att kommentera innan. Det är nu avhjälpt.

Till alla som brunnit av kommentatorlusta kan jag bara säga: Kommentera dig blodig! Det är bara att sätta igång! Jag väntar med spänning..

Bitter mind, sweet comfort

En favorit i repris idag. Jag har lyckats förstöra ljudutgången på datorn, så nu är det tveksamt om jag kan spela musik från den. Igen!
Precis samma sak hände med min förra dator. Bajs, bajs, och dunderbajs!

Vidare har hela stan stinkt av något fruktansvärt avfall som bubblat upp ur någon slags dimensionsportal till helvetet. Om det för övrigt finns en portal till helvetet, är chanserna goda att den är någon stans i Hässleholm,
Det har varit en svårdefinierad arom, men när jag och Böff slog våra kloka huvuden ihop så kom vi fram till att det luktade inte helt olikt festivaldiarré efter en vecka med cider med massor av smak- och färg- ämnen.

Nu sitter jag och skriver i mörkret i mitt vardagsrum, och mumsar på ett halvt kilo mandelmassa, som jag köpte i syfte att tröstäta på.
Kanske sparar jag lite och gör någon ambitiös godisbit av. Romrussin i mandelmassa, täckt med choklad! Mums mums!

Chris & Cosey

Passion För dig som missat detta fantastiska band

Terapi

När man känner sig omgiven av idioter, så finns det en form av terapi som är alla andra behandlingar överlägsen.
-Att titta på några av alla de idioter man har på mer behörigt avstånd!

Och vill man vältra sig i idioti, så har det stora landet i väst mycket att erbjuda.

Prettodekadens presenterar: Right America feeling Wronged

Kanske inte högaktuellt, men fortfarande oändligt idiotiskt.

Boooring

Sitter hemma idag igen. Halsen gör ont, och det kommer spännande slem ur den.
Orkar inte jobba, för jag blir trött väldigt fort, och kan inte koncentrera mig så hårt. Detta till trotts har jag putsat fönsterna i sovrummet, och städat upp lite.

Dagens Tirad Ctrl Alt Trams är fortfarande ett störande moment i vardagen. Det är egentligen jävla töntigt av mig att palla bry mig om vad folk skriver i sin statusrad på Facebook, men men. Jag försökte att inte bara spy galla ur mig, utan komma med lite humoristisk kritik i stället. Komiska underdrifter av brittisk modell, tror jag ska bli mina ledord för handhavandet av dylika situationer. (På Facebook alltså. Du kan vara förvissad om att jag tänker självmedicinera min frustration med språkligt yviga tirader här.) Det värsta med individer med inte helt utblommad mental begåvning, är att de ofta kompenserar sina tillkortakommanden genom att fullkomligt kräkas ur sig sin verklighetsfrånvända dynga så intensivt som möjligt. Det kan räcka med bara ett litet uns av denna idioti lyckas penetrera det bristfälliga imunförsvar av inelligens, som en annan sparsamt begåvad individ besitter, för att den ska spridas vidare. Svagsinta individer faller som furor för idiotins locktoner, och sjukdomen går från att vara endemisk i en liten skånsk håla, till en fullskalig epidemi, bekräftad på ett flertal platser i landet. Jag tar mig tillfället i akt att bestämma att hädanefter ska denna specifika mentalpatogen heta C1A1D, i bästa svininfluensan-ton.

Sådär ja.. Nu har jag gnällt lite, och fått använda lite spännande ord, så nu känns det bättre.

Nu blir det jakt efter spännande youtube-klipp som gäller. Kanske hittar man något nytt föredrag att underhålla sig med?

Ugnen är igång, och snart ska jag sätta i mig en bake-up-baguette och tonfisksallad. Det blir mumma.
Kanske lite dålig planering med en baguette. Får tugga väl, så det inte river sönder min stackars hals.

Religion

Av någon anledning tycker jag det är intressant att de flesta religioner, och rovdjur har samma målgrupp:

De unga, eller de gamla och sjuka.

Photo session

Jag vigde helgen åt att bygga om vardagsrummet till fotostudio, och att luska ut hur min nya kamera funkar.
Det är så jävla skönt att äga en kamera!
Jag har i och för sig en filmsystemkamera liggande, men hur ekonomiskt är det egentligen? Det dröjer fan inte länge innan bilderna har kostat mer än själva kameran.

Nu har jag en ny, flashig, liten kompaktare, som jag börjar klura ut hur den fungerar.

Den fungerade riktigt bra ihop med min alldeles dunderbästa fotobelysning ocskå. -Gamla bygglampor jag fick när Norén Center byggdes..

Nu ska jag bara försöka hitta den optimala inställningen på självutlösaren..

Några viktiga upptäckter har jag i alla fall gjort: Jag behöver extra av allt, och jag behöver stretcha.

-Min kropp är stel som en pinne.
Dessutom behöver jag ett nytt kamerastativ.

Viktigt meddelande

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Edit Piaf

Lilla Edit förgyller mina sista vakna minuter innan jag ska gå till sängs och drömma om morgondagen. Egentligen hade jag tänkt göra ett långt och pedagogiskt inlägg om otrohet, för det verkar vara på tapeten just nu.

Men det är helt enkelt något som får vänta till en annan dag.

I vilket fall så kan jag passa på att inbjuda alla som råkar läsa det här, till att vara med i ett spännande och nytänkande fotoprojekt. Eller i alla fall något att fördriva vardagen med.

Jag har företagit mig att fotografera det fantastiska Hässleholm från sin öststatliga sida.

-Jag tänker helt sonika att fotografera Hässleholmska miljöer med en distinkt öststatscharm, och alla som är villiga inbjuds härmed att deltaga i detta projekt.

Jag har ingen aning om hur det ska gå till, eller något annat för den delen, men fotas ska det.

För att reta fantasin, och stimulera kreativiteten bjuder jag frikostigt på en blå fabriksbyggnad med tillhörande järnvägsspår.

Mycket nöje!

Orchidarium expansion

Idag har jag köpt en ny orchidé. En fin gul historia, som numera bor tillsammans med mina andra orchidéer, en köttätande liten sak, och några skott från paradisträd som ligger och gror, i mitt orchidarium.

Hade det bara varit så att jag putsat upp glaset lite, så hade jag förärat er en bild, men nu är inte så fallet. Jag lovar att lägga upp lite fina bilder på det när det faller sig.

Dessutom har jag skaffat en fin Hibiscus, som står i en rakubränd kruka med gråa rosor på. Av någon anledning så har jag börjat trivas med blommande växter runt omkring mig. Kanske för att det mesta verkar blomma förr eller senare.
Jag har inte nämnt det här innan (vad jag minns, men jag är inte så lite disträ ibland), men jag har haft blommor i båda mina garderobsblommor. Det är tydligen ganska ovanligt att de blommar, men jag hade två blommande samtidigt!

För övrigt är jag vansinnigt imponerad av att mina smultron och jordgubbar har överlevt vintern på balkongen, och är snart på väg upp. Små nygröna skott börjar titta upp ur de gamla bladrosetterna.
Jävlans gott ska det bli med smultron!

Jämmer och elände

Ett nytt lågvattenmärke har uppmätts i den outsinliga floden av Hässleholmsångest!

Det blev ingen fest hos Lina. Hon och Virre hade ändrat planer, och jag följde sålunda med dem hem till.. Ja, vad han nu hette.
När vi kommit innanför porten, så var vi tvugna att tysta som möss, smyga genom trapphuset, och inte yppa ett knyst innan vi kommit innanför ytterdörren.
Väl inne så är en liten handyxa det första som möter min blick. Den står direkt innanför ytterdörren, och förebådar varåt kvällen barkar.

I storarummet sitter bland annat en kille med rakad skalle, och tatueringar på fingrarna, vilka antingen lyder "Race" eller "Rage". Jag kan inte riktigt se, och jag kan inte riktigt bestämma mig för vad som vore bäst.
Där är även några andra personer, varav jag enbart känner Ida, som är väldigt trevlig, intelligent, och allmänt bra person, men jag förstår inte riktigt hur hon hamnat här. Senare tror jag mig förstå att jag är hemma hos någon slags halvbror till Lina.

På en vägg hänger en stor flagga med texten "Leagalize it" och ett hampablad, samt ett antal bildekaler med texter som till exempel: "All skit flyttar hit" och "Född fri skattad till döds". I ett hörn noterar jag dessutom ett par folkfronten-fanor.
Ja, just det. Folkfronten, som i före detta Nationalsocialistisk Front.

Det dröjer inte länge förrän det framgår varför vi var tvugna att vara tysta i trappan. Knarkar-Kramer gör entré.
Det är den pundiga grannen, med ett stort blodigt sår i pannan och allmänt stirrig blick, som får för sig att alla vill socialisera med honom.
Han har helt enkelt gått in i lägenheten, för att vara med en stund på kvällens event. Det är för övrigt för hans skull yxan står redo innanför ytterdörren får jag berättat för mig.
Vad vet jag? Det där räliga blodsprängda plåsterpaketet han har i pannan kan mycket väl vara från ett välriktat slag med baksidan av den där yxan..

Herregud! Vad är det för jävla ställen man hamnar på?

Jaja.. Kramer försvann, och det fanns i alla fall en del trevliga männsikor där. Men jag var ju inte oblyg för att försöka ta mig därifrån vid första lämpliga tillfälle.
Första lämpliga tillfälle visade sig vara att gå med Lina och Virre till Q-bar.

Ur askan i elden.

Utanför Q-bar möts man av två polisbilar, med tillhörande poliser som har någon form av meningsutbyte men en mindre klunga fyllon. En bit därifrån sitter en överförfriskad yngling i fosterställning, lutad mot en mur.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag följde med in, insöp auran av alkohol och sexuell frustration, och sedan var Q-miliation ett faktum. Småstadsångesten sköljde över mig, och hade förmodligen slagit omkull mig, om jag inte ögonblickligen kvicknat till, och tagit mig hem till min trygga lägenhet.

Hädanefter blir det bara hemmafester hos trevliga människor, och aldrig mera Q-bar!

Föreningsmöte

Ojojoj vilket dåligt möte vi hade idag. Väldigt ineffektivt och [negationsprefix]produktivt.
Blä, usch, och fy!

Vad tusan är rätt negationsprefix till produktiv? Jag har några förslag, men jag vet inte vilket som är det rätta. Hjälp mig! A, Dis, Im, In?

Nu håller jag på att kocka till viltfärsburgare och klyftpotatis! Till det tänkte jag att jag skulle ha chevre, nån gosig sås, och en kall go öl!
När man tänker på det så kan man ju inte sura. Dessutom har jag redan börjat slöjda på lösningar till den otäcka ineffektiviteten i föreningslivet.

Efter att ha vältrat i mig den goda maten, så ska jag hem till Lina, på ett så kallat fylleslag. Jag vet inte riktigt hur sugen jag är på fylleslag, men jag har ändå ganska goda förhoppningar på att få leka fåniga lekar, och kanske dansa till någon gammal dänga, likt Sandras Maria Magdalena, eller kanske till och med Moscau med Dschinghis Khan.

Jag måste säga att jag blev panikvuxen, och en smula avogt inställd till sammankomsten, när Lina högljutt anonserade ut händelsen som just ett "fylleslag", olämpligt nog precis utanför systembolaget.
Men men..

~
Jag kan glädja alla som gått och väntat på spännande nyheter med att jag lagt en ny order på Bananashoes.
De borde vara här någon gång nästa vecka, eller i alla fall inom 14 dagar.

~


För övrigt så har jag försökt titta på Sagan om ringen triologin i flera dagar.
Trotts att jag är en gammal rollspelsnörd, gillar kostymdraman, långa filmer, och så vidare, så tycker jag Sagan om ringen är helt fantastiskt värdelös i förhållande till resurser som lagts ner på att producera eländet.
Hela historien är som ett spikrakt streck från Fylke till Domedagsberget.
Förmodligen är det Tolkien som borde funderat lite mer på storyn, än på de olika språken, men vem kan klandra honom egentligen. Han var en nörd, och ingen poet. Däremot är det nästan oförlåtligt att ha hittat på något så fånigt som Hober.
Än värre är de när Peter Jackson lyckas föra deras mjäkighet så långt bortom gränsen, att man med Hubbleteleskopet har svårt att se var den slutar.

Tro nu inte att jag bara är en som bara surar. Nej, jag får väl ta mig till biblioteket och låna mig ett exemplar av Silmarillon, bara för att ge den gamla tweedprofessorn en ny chans. Jag gillar ju faktiskt nördar i tweed.
Bara de inte är dvärgväxta och har nakna ludna fötter, och bor i jordhålor.

Vardag, blodiga vardag

Trotts den dramatiska rubriken, så finns det föga att skriva om som kan matcha den.
Vardagen lunkar på. Det är dags för månadsbokslut på jobbet, och i musikforum, så siffror, fakturor, och en och annan kvittens från P23 är allt jag ser.
Jobbade 11 timmar igår, så vi får la se hur länge det blir idag.

Nu är det i alla fall frukost tillsammans med Richard Dawkins och barnföreläsningarna "Growing up in the universe".
Jäkla fint är det. Det får mig på något sätt att tro på framtiden för de små barnen.



Ojsan! Klockan var visst mycket. Nu är det bara att kasta i sig frukosten och kaffet, kasta sig på cykeln, och kontera utav bara fan!

Deep in our hearts

Sitter på tåget på väg hem från dekadensens högborg.
Jag har surat en del idag, eftersom jag tittade fel på min första biljett, och följaktligen missade mitt tåg.
- Men hur det nu föll sig, så sitter jag fadäsen till trots på rätt tåg nu. På väg till hemmets lugna vrå, blommorna, och disken som väntat tålmodigt sedan i torsdags.

Jag är tvungen att lyssna på Blind Hearts med Xymox, för att jag är lite kär i den just nu. Det är glättigt, det är synthpop, och det är precis i gränslandet mellan eufori och elände.

Jag förstår att hela min läskrets (i alla fall den delen som inte är från Göteborg) är vansinnigt nyfiken på mina förehavanden i Götet, men det får bli ett senare projekt att redogöra för helgens eskapader.

Puss alla!

Morgon i Göteborg

Påsken till ära har jag flytt hembygden, och kommer att spendera de kommande dagarna på så nordliga breddgrader att det efterblivet nog inte går att hitta rätt mjölk. Åsens mjölk finnes icke, och färgkoderna på det befintliga utbudet är helt fel.

Jag befinner mig alltså i Göteborg, hos hamburglaren Jenny.

Det är fredag. Klockan är halv tre, och vi lyssnar på Roxette. För en stund sedan så käkade vi frukost, och tittade på något av det roligaste man kan tänka sig. Eller njaa...
Roligt och roligt. Något så hysteriskt fel, som någonting kan bli. Vi avnjöt den storartade 80-talsporrfilmen Edward Penishands. Jo, du läste helt rätt. Det är Porrvarianten av Scissorhands.
I stället för saxar, så är det penisar. I stället för att mamman är kosmetikaförsäljarinna, så säljer hon dildos. I stället för att filmen slutar med att det börjar snöa, ja, fantisera själva.