Music Quiz

Varför inte? Det är torsdag, och det är 80-tals music quiz på Harrys. Klart man peppar, och går dit för att vinna! Jag, Invader William, Böff, Fanny, och Lina, gängade ihop oss, och hade stora ambitioner på pokalen.

Alla hopp grusades!

De hade skjutit på 80-tals quizet till nästa torsdag på grund av någon märklig anledning, och nu satt vi där. Fem fån i ett hörn som inte fattade ett dugg av vad det var för modern schlager, dansband, och annat elände som trycktes ut ur högtalarna. Hur fan ska jag kunna veta vad Tomas Ledins svärfar heter, och vilken vettig människa har något som helst intresse av att veta det?

Vi lyckades skrapa ihop 2,5 poäng av 20någonting.
Vi kunde Vanilla Ice (Ice ice baby), Natalie Imbruglia (Torn) och Michael Jackson (I nån jävlans duett med Mick Jagger). Ett imponerande resultat alltså.

Tro nu inte att kvällen slutade där! Nejdå! William slog alla med häpnad under karaoken, vilken bröt ut som en pestepidemi i en kåkstad.

William sjunger Dire Straits

Hitsen haglade, och alla var glada. Stämbanden vibrerade ogenerat, och alla skrålade i någon form av masshyptnos. Själv satt jag och tänkte på all noice jag skulle spela när jag kom hem, och hur jag bara önskade att det skulle komma fram någon intressant person och börja prata om sitt egenhändigt uttänkta system för att sortera och klassificera något oviktigt. Det kunde varit mp3:or, det skulle kunna varit mineralprover.

När jag är ute, så vill jag imponeras och influeras av dem jag möter. Jag är fruktansvärt desperat efter intellektuell stimulans för tillfället, så om du kan bidra med minsta lilla, så förbarma dig över en stackare som mig. Håll en monolog om Inkarikets största utsträckning, termopausens dynamik, eller något annat spännande! Låt mig ta del av något du har förvärvat!

Jaja.. Efter karaoken, så bar det givetvis av till nästa anhalt: Q-bar.

Efter några hälsningsfraser vårt sällskap och vakterna emellan så frågar de efter inbjudningskort.

Vi spelar med, och mumlar något mer eller mindre passande om inbjudningskort.

Och så händer det: De förklarar att stället är abonnerat av 3orna på HTS. Vår torsdagskväll avslutas således med ett gymnasiedisco på det lokala vattenhålet.

Det syns en smula otydligt, men på lakanet som var upphängt över baren stod att läsa: Velkomen till HTS zuperfezt eller något väldigt snarlikt.

Ra ra um ma ma, eller något, och så vidare. Det värsta är nästan att det är den bästa musik som någonsin spelats på Q-bar. Kidsen har i alla fall vett att spela lite elektroniskt, i stället för den vanliga finlandsfärjeplaylisten. (Jag ska i rättvisans namn medge att jag aldrig åkt finlandsfärja, men det jag vill förmedla är känslan av medelålders inskränkthet, medelst alkohol överstimulerad medelålders sexualdrift, bönder och raggare. En känsla som jag inbillar mig inte är helt långt ifrån känslan på en finlandsfärja.)

Jag stod ut en stund, sen lomade jag hem, och drömde mig bort till en plats där alla lyssnar på i bra musik, brinner av iver av att stimulera mig intellektuellt, och dessutom är trevliga i övrigt.

Jag säger som the two brothers on the fourth floor: Keep your dreams alive.