Låg i badet och glodde på Blood in blood out innan, och blev helt galet sentimental.
Det lökigaste är att det finns en del pseudoparaleller till handlingen i filmen..
Sist jag såg den var jag i en av de sista plågsamma efterdyningarna av puberteten, och led förmodligen av så mycket osäkerhet och tonårsångest som jag kunde klara av. Jag var ensam och missförstådd, och tog några första stapplande steg som medveten individ i ett socialt sammanhang. Vi spelade rövhål (om det nu är så att jag har någon läsare som inte bekant med spelet, så är det precis samma spel som neger och president (Haha - Obama!). Skulle vederbörande inte heller veta vad neger och president är för spel, så tänker jag inte ta det på mitt ansvar att utbilda en så oupplyst individ), hundarna bjäbbade, och Nisse smugglade sprutor, och tvivelaktiga substanser i igenlimmade chipspåsar.
Livet hade kunnat sluta så vansinnigt illa.
-Men det gjorde det inte. Eller tja, det slutade inte i alla fall..
Sen kom en märklig tid av sökande efter ömsesidig bekräftelse med en punkarbrud från en annan håla. Efter att bekräftat varandra i två månader bestämde vi oss för att bara leva ut vår ackumulerade ångest och osäkerhet mot varandra i två år till. Life's a bitch när man är för gnällig för att göra något åt det.
Usch. Kände att jag spårade lite nu. Pallar inte fortsätta med någon form av autobiografisk smörja. Inte ikväll iaf.
Jaja.. Det jag ville komma fram till var i alla fall att jag blev väldigt berörd av den satans filmen, och jag började fundera på alla märkliga episoder och umgängen jag kastat mig mellan.
Jag har ingen aning om vad det betyder. Att jag är stagnerad? Att jag är förbannat glad över att jag inte fattat värre beslut än jag gjort? Att det är dags att klippa sig och skaffa sig ett barn eller två?
Äh. Det betydde la bara att jag trotts allt saknade en massa människor som jag inte träffat på länge, även om jag inte nödvändigtvis saknar situationerna jag minns dem från.
Puss puss alla som förtjänar det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar