Smultronpojke

Idag är jag det som återstår av vad som igår var ett smultron...

En liten smula berus i går, en liten smula efterdyning idag.
Av någon outgrundlig anledning fann jag det för lämpligt att medelst alkohol berusa bort min upprördhet över gårdagens budgetäventyr.

Att jag är så insnöad, att jag grämer mig så pass mycket över någon annans oförmögenhet i ekonomiska sammanhang, flera timmar efter att jag borde; anser att en helkväll med en bisarr blandning av rom, sake, rosévin, och gammeldansk, är den rätta medicinen mot budgetångesten; och dessutom bemödar mig att skriva ett blogginlägg om det, borde ju om något krediteras på kontot för betéenden som ökar ens chanser vid sexuell selektion.

Att jag dessutom lyckas få in ett undermåligt bokföringsskämt, och använder en minst sagt halvtaskig oxfordkommatering borde ju få den samlade mänskligheten att bli lite fuktig i byxan.

~

Jag har i alla fall beslutat mig för att de problem jag ska brottas med idag är behovet av olika ord för avundsjuka/svartsjuka i situationer som motsvarar nollsummespel, respektive ickenollsummespel, samt det skriande behovet av ett spegelvänt komma.
Ett spegelvänt komma hade gjort underverk för skriftspråket! Det hade möjliggjort användandet av inledande och avslutande komma, för att avgränsa bisatser, och helt enkelt tydliggöra meningsstrukturen. (Jag hade gärna beskrivit närmare vad jag menar, men mitt vokabulär är för litet för uppgiften. Det får bli morgondagens problem att utöka det..)

Det vore nästan märkligt om det inte fanns ett spegelkomma någon stans i ASCII. Tror nästan att jag måste kolla upp det på en gång.

En glädjedödares gnäll

Aargh! Vuxna män som inte riktigt vet hur man tänker! Jag är nog ta mig tusan lite upprörd just nu.
Jag har suttit på ett föreningsmöte och använt svåra ord som: Likviditet, kontoplan, moms, säkerhetsmarginal, och otillräcklig budgetering. Det är ingenting man blir populär av (vilket kanske inte var mitt syfte från början), men man blir om möjligt ännu mer impopulär då man framhärdar att ett visst arrangemang enligt min uppfattning inte går att genomföra.

Om man har budgeterat ett arrangemang för en omsättning på nära 100 000 kr, så ska man ta mig fan känna till begreppet kontoplan!

Jävlar vad jag kommer att gnaga på den här uppvisade inkompetensen länge. Kanske ända till ikväll.

Kan inte alla inkompetenta, och/eller mentalt oförmögna individer bara hålla sig borta från mig?

Jaja.. Jag var väl lite hård nu..
Kan inte alla individer försöka att framstå som kompetenta och mentalt begåvade, så länge de befinner sig i min direkta närhet?
Det hade i alla fall varit en lösning jag kunnat vara nöjd med.

True love

1 dl Heinz ketchup (den vanliga, inte den utan socker)
0,5 msk finmald svartpeppar
0,5 st finhackad lök

Njut den till din fiskburgare, dina pommes, på smörgåsen, eller direkt ur en hink. Det finns inga sätt som är fel när det gäller kärlek.

When cougars attack!

Det gäller att vara beredd, och inte bli tagen på sängen eller badkarskanten.

Några idiotiska utbristanden, och perplex fascination, var allt jag förmådde. Slötänkt, och allmänt efterblivet, är inte helt orättvisa uttryck för att beskriva mitt handlande.

Jag kommer framgent hävda att det berodde på mitt oförstörda sinne, och min återväxta oskuld, att jag var så illa lämpad att handskas med situationen.

Det är faktiskt så jag skäms över att jag inte gjorde mer av situationen, men nu blev det inte så. Om inget annat så har det onekligen öppnat en ocean av självreflexion för mig, och det är värt mycket, så tack.

I framtiden kommer jag vara mycket mer närvarande, på helspänn, och med djungelkniven i högsta hugg.

Äta eller ätas, det är djungelns grymma lag.

Anyone for Shibari?

När är det dags att starta en BDSM/Fetish-klubb/förening då?
Förmodligen för länge sedan. Att man ska behöva göra allting själv. Det lär ju finnas en del pervon i den här hålan också, så ett visst intresse kan man ju säkert räkna med.

Miss Tranny Fanny tyckte det var dags att jag skulle arrangera något hemma hos mig, men jag vet inte riktigt hur sugen jag är. Känner inte att jag är riktigt beredd att upplåta mitt hem åt ändamålet.
Men det är onekligen så att det hade varit underbart att kunna bjuda upp en massa vänner man träffar alldeles för sällan. Tror nästan att jag ska göra det snart.


I helgen bär det av söderut i alla fall. Siestakickoff på fredag, och resurrection på lördag. Det kan ju inte slå fel!

Jag tror fanimig att det är på tiden att en bitterdryg surfitta som mig tar sig ut ur buren en stund.

Icke-nollsummespel

Ekonomiassistent

Hur låter det egentligen? Jag ska be att få tala om att det låter hur bra som helst! Riktigt nöjd är jag.

En månads prov först, vilken jag kommer klara galant, och därefter ska jag ta över världen! Tvinga på alla intet ont anande individer pappersarbete från helvetet!

Nej, kanske inte. Men jag ska ta över världen, och organisera om den på ett smidigare sätt. Det är härmed mitt livsmål.

---

Quick recap

Jag lånade lite sexiga boktitlar på det lokala biblioteket i går. Idel skrytböcker, som får en att framstå som en otyglad och passionsdriven, spännande och medryckande individ.

Dessutom är jag en aning besviken på mig själv att jag inte har skrivit något om att jag och Dahre gjorde något så omåttligt manligt som att bäla i oss shandy och titta på He-Man igår. Kanske kommer det sen. Kanske får ni, min oerhörda skara av trogna läsare, nöja er med att fantisera om svettiga manskroppar och shandy gjord på punkisar.

Half a person

Kära internet.
Idag har jag varit med om något så fantastiskt som att få frågan om jag ska åka på halv biljett på stadsbusen. Det måste vara min unga och oförstörda kropp, och mitt ungdomliga lynne, som får mig att verka yngre än jag är.
Jag vet inte riktigt om jag ska ta det som en komplimang, eller inte. Kanske ska jag bara småfnissa åt busschauffören bakom dennes rygg.

Dear blog

Idag misslyckades jag i min mötesrutin, och glömde min adaptor till datorn hemma när jag gick till mitt föreningsmöte. Resultatet blev att vi var två om att dela sekreterarjobbet idag.
I praktiken innebär det att jag måste renskriva någon annans anteckningar senare.

För att trösta mig själv, och vinna självrespekten åter har jag suttit i 6 timmar och förbättrat min ekonomiska databas, och pulat och putsat med föreningens årsbudget.

Jag har ganska nyligen upptäckt hur spännande det kan vara att göra en årsbudget. Det är många saker att ta hänsyn till, och det finns mer än nog med funktioner att förbättra.

När jag tänker efter så är jag enormt lyckligt lottad som får chansen att hålla på med det här, och leva det liv som är mitt. (Irony Alert)

Efter de 6 timmarna, så passade jag på att se slutet på Enemy Mine. En Sci-Fi rulle från 85, som jag såg när jag var liten. Eller kanske rättare: Såg början på när jag var liten. Det finns nämnligen otäcka dödsmördarmonster i den, som bor under jorden, och kan sticka upp sina attacktungor ur marken, och fånga en utan att man har den minsta chans att undkomma. Eller nja.

Den var i alla fall tillräckligt läskig 85 (eller när den nu kan tänkas gått på svt) för att jag inte skulle våga se hela.
Men nu har jag åtgärdat detta med bravur. Jag vågade se hela! Eller kanske snarare: Jag orkade se hela..

Filmen i korta drag: Människor och drachs fightas. En människa och en drach störtar med sina rymdskepp på en öde planet. För att överleva måste de bli kompisar och samarbeta. Drachen blir gravid med sig själv, för det är så det går till hos drachs. Drachen dör vid förlossningen, för det är så det går till hos drachs. Människan måste uppfostra drach-ungen. Onda människor kommer till planeten och kidnappar drach-ungen, och skjuter människan. Människan vaknar upp på sin före detta rymdstation, men rymmer tillbaka till den öde planeten, för att rädda drach-ungen från de onda människorna. Människan räddar drach-ungen från de onda människorna, och åker till drachernas hemplanet för att recitera drach-ungens familjeförhållande.
En störtbra film helt enkelt.

En liten tur till Jenny hann jag med också. Det var najs, även om jag kanske inte var i mitt esse. Efter att jag fått skulden för att Lasse Holm och Canneloni Macaroni dundrade ut ur högtalarna (en inte helt orimlig misstanke, men i det här fallet felaktig), och några tappra försök av Jen att dra igång kalas medelst Leila K, så sjönk stämningen ganska fort.
Men det var najs ändå.

Skönt att i alla fall få slippa den ständiga frågan i barkön: Ska jag dricka en vodka-rohypnol för att nöja mig med mindre, och förbättra mina chanser att få ligga, eller ska jag dricka en gin & cyanid för att slippa alltihop?

När hjärnan blir för påträngande

kan man alltid döda den med musik

Jag Rekommenderar Xebox. Movement är bra, Harm är bättre.

Kram på dig

Jag och min tillfälliga inneboende, Camilla, har precis avnjutit ett stycke Nilecity.
-En guldgruva för den kulturhistoriskt intresserade, åtminstone om det är 1990-tal man är intresserad av.

Året var 1993, datumet var 22 september. Innan detta datum hade det inte förekommit kommersiell radio i Sverige, på grund av att ett så kraftfullt instrument i de onda, barnamördande, frihetsberövande, kapitalistiska axelmakterna, helt säkert skulle låta sina glimrande huggtänder sjunka in i den ädla folksjälen, och fjättra den i ekonomiskt slaveri. Men folksjälen hade i valet 1991, låtit rösterna falla på ett sätt som innebar att en koalitionsregering, ledd av den stolte och ansvarsfulle Carl Bildt, blev satt att styra riket. Detta innebar i sin tur att risken för folksjälens befjättrande inte längre var ett högprioriterat problem. Radion hade släppts fri. Frekvenser fylldes av reklamjinglar, hitlåtar, och skådespel åt folket. Bröd hade man ju redan.

Man kan tänka sig att Nilecity uppstod som en kritik mot denna nya, lättillgängliga underhållning, och det tydliga hot som reklamfinansierad radio innebar.
Man kan också tänka sig att det inte handlade så mycket om satir, utan bara råkade vara ett uppslag som var lätt att driva med.
Men man kan vara ganska säker på att anledningen till att jag raljerar över detta, är att få använda ord som folksjäl och befjättrande.

Förutom att Nilecity fortfarande är tämligen underhållande, så fascinerades jag idag över hur de många memer som uppstått i programmet.

En sak jag fastnade speciellt för var uttrycket kram på dig, som Farbror Barbro, använder. Det är ett uttryck som jag använder relativt ofta, men aldrig reflekterat över dess ursprung.
Skulle det kunna vara så att Kram på dig faktiskt har sitt ursprung i Nilecity? Säkerligen inte, men jag uppfattar det i nuläget som orimligt att tro något annat än att memen fått en oerhörd spridning genom Farbror Barbro.
Jag kan definitivt inte komma på att jag skulle ha stött på uttrycket i något sammanhang, tidigare än Nilecity.
Vad det nu kan tänkas innebära.
-Inte ett dyft mer än att jag personligen inte råkat ut för just den memen tidigare.


Nu är det ju kanske inte så att man behöver ta så seriöst på detta exemplariska stycke seriös forskning, utan kanske snarare ska se det som en understimulerad individs vansinnesfärd genom vardagen.

Gör vad du vill med det, men jag tar tacksamt emot dina funderingar kring detta intressanta och högaktuella ämne.

Music Quiz

Varför inte? Det är torsdag, och det är 80-tals music quiz på Harrys. Klart man peppar, och går dit för att vinna! Jag, Invader William, Böff, Fanny, och Lina, gängade ihop oss, och hade stora ambitioner på pokalen.

Alla hopp grusades!

De hade skjutit på 80-tals quizet till nästa torsdag på grund av någon märklig anledning, och nu satt vi där. Fem fån i ett hörn som inte fattade ett dugg av vad det var för modern schlager, dansband, och annat elände som trycktes ut ur högtalarna. Hur fan ska jag kunna veta vad Tomas Ledins svärfar heter, och vilken vettig människa har något som helst intresse av att veta det?

Vi lyckades skrapa ihop 2,5 poäng av 20någonting.
Vi kunde Vanilla Ice (Ice ice baby), Natalie Imbruglia (Torn) och Michael Jackson (I nån jävlans duett med Mick Jagger). Ett imponerande resultat alltså.

Tro nu inte att kvällen slutade där! Nejdå! William slog alla med häpnad under karaoken, vilken bröt ut som en pestepidemi i en kåkstad.

William sjunger Dire Straits

Hitsen haglade, och alla var glada. Stämbanden vibrerade ogenerat, och alla skrålade i någon form av masshyptnos. Själv satt jag och tänkte på all noice jag skulle spela när jag kom hem, och hur jag bara önskade att det skulle komma fram någon intressant person och börja prata om sitt egenhändigt uttänkta system för att sortera och klassificera något oviktigt. Det kunde varit mp3:or, det skulle kunna varit mineralprover.

När jag är ute, så vill jag imponeras och influeras av dem jag möter. Jag är fruktansvärt desperat efter intellektuell stimulans för tillfället, så om du kan bidra med minsta lilla, så förbarma dig över en stackare som mig. Håll en monolog om Inkarikets största utsträckning, termopausens dynamik, eller något annat spännande! Låt mig ta del av något du har förvärvat!

Jaja.. Efter karaoken, så bar det givetvis av till nästa anhalt: Q-bar.

Efter några hälsningsfraser vårt sällskap och vakterna emellan så frågar de efter inbjudningskort.

Vi spelar med, och mumlar något mer eller mindre passande om inbjudningskort.

Och så händer det: De förklarar att stället är abonnerat av 3orna på HTS. Vår torsdagskväll avslutas således med ett gymnasiedisco på det lokala vattenhålet.

Det syns en smula otydligt, men på lakanet som var upphängt över baren stod att läsa: Velkomen till HTS zuperfezt eller något väldigt snarlikt.

Ra ra um ma ma, eller något, och så vidare. Det värsta är nästan att det är den bästa musik som någonsin spelats på Q-bar. Kidsen har i alla fall vett att spela lite elektroniskt, i stället för den vanliga finlandsfärjeplaylisten. (Jag ska i rättvisans namn medge att jag aldrig åkt finlandsfärja, men det jag vill förmedla är känslan av medelålders inskränkthet, medelst alkohol överstimulerad medelålders sexualdrift, bönder och raggare. En känsla som jag inbillar mig inte är helt långt ifrån känslan på en finlandsfärja.)

Jag stod ut en stund, sen lomade jag hem, och drömde mig bort till en plats där alla lyssnar på i bra musik, brinner av iver av att stimulera mig intellektuellt, och dessutom är trevliga i övrigt.

Jag säger som the two brothers on the fourth floor: Keep your dreams alive.

Brutal Sentimental

Låg i badet och glodde på Blood in blood out innan, och blev helt galet sentimental.
Det lökigaste är att det finns en del pseudoparaleller till handlingen i filmen..

Sist jag såg den var jag i en av de sista plågsamma efterdyningarna av puberteten, och led förmodligen av så mycket osäkerhet och tonårsångest som jag kunde klara av. Jag var ensam och missförstådd, och tog några första stapplande steg som medveten individ i ett socialt sammanhang. Vi spelade rövhål (om det nu är så att jag har någon läsare som inte bekant med spelet, så är det precis samma spel som neger och president (Haha - Obama!). Skulle vederbörande inte heller veta vad neger och president är för spel, så tänker jag inte ta det på mitt ansvar att utbilda en så oupplyst individ), hundarna bjäbbade, och Nisse smugglade sprutor, och tvivelaktiga substanser i igenlimmade chipspåsar.
Livet hade kunnat sluta så vansinnigt illa.
-Men det gjorde det inte. Eller tja, det slutade inte i alla fall..
Sen kom en märklig tid av sökande efter ömsesidig bekräftelse med en punkarbrud från en annan håla. Efter att bekräftat varandra i två månader bestämde vi oss för att bara leva ut vår ackumulerade ångest och osäkerhet mot varandra i två år till. Life's a bitch när man är för gnällig för att göra något åt det.

Usch. Kände att jag spårade lite nu. Pallar inte fortsätta med någon form av autobiografisk smörja. Inte ikväll iaf.

Jaja.. Det jag ville komma fram till var i alla fall att jag blev väldigt berörd av den satans filmen, och jag började fundera på alla märkliga episoder och umgängen jag kastat mig mellan.
Jag har ingen aning om vad det betyder. Att jag är stagnerad? Att jag är förbannat glad över att jag inte fattat värre beslut än jag gjort? Att det är dags att klippa sig och skaffa sig ett barn eller två?

Äh. Det betydde la bara att jag trotts allt saknade en massa människor som jag inte träffat på länge, även om jag inte nödvändigtvis saknar situationerna jag minns dem från.

Puss puss alla som förtjänar det..