torsdag 21 december 2017

Ts/Tv

Efter att ha läst en "Ask me anything"-tråd som relaterade till vissa transbegrepp, så känner jag att jag nog är lite sugen på att skriva något liknande själv.
Inte så mycket för att jag längtar efter att svara på på frågor om transexualitet, utan för att jag tror det kan öka förståelsen för min och andras situation, om jag gjorde det.
Jag vet inte om jag orkar skriva det nu, men skriv någon uppmuntrande kommentar om du vill, så kanske det händer.

Hur som helst, så verkar det som att det i stort sett bara är personer inom trans-spektrat som har lite koll på vad transexuell innebär, och hur de skiljer sig från andra typer av transpersoner.
Detta märks för mig främst i bemötandet från andra, hur andra föreställer sig min situation, eller i värsta fall djupt förolämpar mig när de egentligen försöker vara trevliga.

Jag försöker bena ut de stora skillnaderna här, och det är inget försök att ge en helhetsbild på något sätt. Jag kommer t.ex. inte blanda in personer som befinner sig utanför tvåkönsnormen, eller personer vars upplevda kön varierar över kort tid.

Till dig som vill veta det: Jag nämner våldtäkt i en liknelse nedan.


Ett av de stora problemen jag uppfattar är att "trans" och "transperson" är någon slags slask-begrepp där man stoppat in flera olika typer av begrepp som inte nödvändigtvis är lämpliga att vara i samma överkategori.
Jag tänker jämföra begreppen "transexuell" och "transvestit". Jag tycker inte om det senare ordet (och egentligen inte det förra heller), och känner att det borde finnas ett mycket bättre ord för det, men jag har ändå valt att använda det, för att det är relativt vanligt, framförallt hos de som inte är så insatta i transfrågor.

En transvestit (som jag använder ordet här) är en person som ibland tillfälligt ikläder sig; en könsroll, anammar könsspecifika attribut, och liknande; som personen inte har till vardags. Det är en person som av en eller annan anledning tillfälligt är könsöverskridande, dvs antar attribut av ett kön som personen inte tillhör mentalt.
En transexuell person är en person vars kropp mot personens vilja alltid är könsöverskridande, dvs att personens kropp har attribut av ett kön som personen inte tillhör mentalt.
Den transexuella är därför tvingad till att alltid leva könsöverskridande, fram till att hen "kommer ut", börjar förändra sin kropp, och börjar leva som sig själv.
-Dock tolkas det ofta av omgiviningen som att det är precis tvärt om, och att personen börjar leva könsöverskridande när hen kommer ut.

För att förtydliga:
En transkvinna och en manlig transvestit kan båda ha tilldelats könet "man" när de föddes, men när de båda uppvisar feminina attribut och betéenden, så skiljer de sig åt.
Genom att anta feminina attribut så är transvestiten könsöverskridande, medan transkvinnan slutar vara könsöverskridande när hon gör samma sak.

För den ena personen är könsöverskridandet en frivillig aktivitet som personen gör för att hen får ut något av själva könsöverskridandet.
För den andra personen är könsöverskridandet påtvingat av yttre faktorer, och personen försöker få det att ta slut. Dessutom är könsöverskridandet i det andra fallet förknippat med könsdysfori, dvs ångest och dåligtmående som kommer av att tvingas leva könsöverskridande mot sin vilja.

Jag har försökt komma på någon bra liknelse för att förmedla hur mycket starka känslor som är förknippat med det här, och hur illa jag tycker om att de här två fenomenen placeras i samma grupp, och det här är det bästa jag kommit på hittills:
Det är lite som att klumpa ihop personer som utsatts för våldtäkt och personer som gillar rape-play i samma kategori, och försöka ge dem stöd och acceptans som om de hade samma behov, och erfarenheter.
För den ena kategorin så är det en frivillig aktivitet man ger sig in i för att en själv får ut något av det.
För den andra kategorin så är det påtvingat, och ångestframkallande, och man gör allt man kan för att få det att ta slut.



Det här är mina tankar kring transexualitet och transvestitism. Inlägget är skriven ur mitt perspektiv som transkvinna, och har säkert massor att önska ur andra perspektiv. Det är långt ifrån hela sanningen, och det finns massor av transpersoner som inte faller inom någon av de här kategorierna, och det finns säkert personer som faller inom mina kategorier som inte håller med mig.

Dessutom förstår jag att det är vanligt att man som transkvinna har en period där man identifierar sig själv som transvestit.
Jag vet att jag hade det, men det är en helt annat inlägg för ett helt annat tillfälle.

onsdag 29 november 2017

Ramble

Jag hade ett jättefint samtal med en jättefin person häromdagen.
En av de insikter som verkligen stannade hos mig är vikten av att skilja på självkännedom och självinsikt.
Om det inte säger så mycket nu, så ska jag utveckla nedan.

Med självkännedom menar jag vetskap om hur man själv fungerar, vad man gillar eller inte gillar, o.s.v.
Det kan vara att "jag älskar att befinna mig i sociala sammanhang", eller "jag är hellre ensam, än omger mig med falska människor", "jag tycker om pannkakor", eller "Sagan om Ringen är dålig, rasistisk, platt smörja".

Självinsikt, är som jag använder det, insikt om hur ens självkännedomar passar ihop. Detta blir mer abstrakt att prata om, eftersom det inte alltid finns lämpliga ord och etiketter att sätta på självinsikterna.
Om jag tycker om att "laga mat", "umgås med en mindre grupp vänner", och "prata filosofi", så skulle självinsikten kunna vara att de kännedomarna implikerar att personen i fråga nog är en person som borde bjuda in nära vänner på filosofikvällar med hembakt.

Utan självinsikten så har man bara en massa lösryckta fragment av känslor och betéenden man manifesterar; och utan självkännedom finns det ingen vetskap att få insikt kring.

Kanske är det pedagogiskt att snegla lite på (natur)vetenskapen, och titta på hur olika evidens (analogt med självkännedom), kan förklaras genom hypoteser (analogt självinsikter), och genom lite tester kan uppgraderas till fullfjädrade teorier (bekräftade självinsikter?)

Hur som helst.

En sak som jag vill ta upp i förlängningen av det här inlägget är några av svårigheterna med att förklara för andra hur jag insåg att jag var en transtjej.

Ända sedan jag var liten har jag haft massor med självkännedomar som gick på kontrakurs med mitt tilldelade kön.
När jag var 4 var jag superavundsjuk på att tjejerna på dagis fick ha kalasbyxor/tights, medan jag var tvungen att ha byxor (om det inte var kallt, för då fick jag ha kalasbyxor under byxorna.) Jag ville också vara Lucia, eller i alla fall tärna, men det gick inte.
När jag blev lite äldre var jag avundsjuk på en granne som hade ett diadem, och det kunde ju inte jag ha.
När jag var ännu lite äldre började jag sminka mig, i början i smyg, men sedan allt mer öppet. Jag ritade och sydde kjolar till mig själv, och när det var fest hade jag väldigt ofta många kvinnliga attribut.
Jag rakade bort alla äckliga hår från kroppen, och jag mådde dåligt över att jag bara kunde vara riktigt renrakad i ansiktet varannan dag, vilket fick till följd att jag tenderade att spendera varannan dag hemma med mitt rödprickiga sönderrakade ansikte.
Jag avskydde att ha penetrativt sex till den grad att jag brukade vakna på natten efteråt och ha ångest och gråta för mig själv.

Dock förstod jag aldrig hur allt det här passade ihop.
Jag hade massor med självkännedom, men väldigt lite självinsikt.

Det är här det blir svårt att prata om "när jag insåg att jag var trans".
På ett plan så är det ju först när självinsikten drabbat mig med full kraft som jag insåg det, men samtidigt så har jag vetat vad jag har tyckt om, och tyckt illa om sedan väldigt tidiga barnsben.
Frågan är svår att svara på, för den skiljer inte på självkännedom och självinsikt.

En sak som jag tycker är viktigt i allt det här, är att fundera över hur man kan stödja andra i sitt självutforskande.

Jag tycker mig märka, att väldigt mycket stöd som vissa (försöker) ge till transpersoner, handlar om hur den som lämnar stöd accepterar transpersonens självkänndomar.
Det kan vara att "det är klart att killar kan ha sminka sig", böcker om farbröder som tar på sig klänning efter jobbet, och liknande.
Även om detta på många sätt är bra, så bär det också med sig att fokus läggs på självkännedomarna, och att man lägger krokben för självinsikten.
Samtidigt som man accepterar någons betéende genom att säga att "killar kan ha smink", så riskerar man att vådaskjuta personens potentiella självinsikt att den faktiskt inte ens är en kille.

I min erfarenhet så är det inte själkännedomarna som man behöver fokusera på när det gäller stöd, eftersom dessa har en benägenhet att tränga sig på ändå.
-De går inte att förneka, för de är direkta manifestationer av ens känsloliv.
Det finns ingenting som skulle kunna ändra på det faktum att jag var avundsjuk på min grannes diadem, eller att jag kände att jag inte uprätthöll en fasad när jag gick på fest med smink och klänning.

Däremot så finns det så otroligt mycket som stått ivägen för min självinsikt.
"Du är bara förvirrad kring din identitet", "Det är bara en fas", "Du är så trygg i din manlighet att du kan gå klädd så där", tankar om transvestitism, icke-binäritet, och oerhörda mängder missriktat stöd från andra med andemening att "det är helt ok att du som man gör sådar".

För vissa som delar mina självkännedomar är jag övertygad att det stödet hade varit givande och utvecklande, och att de hade kommit till andra insikter om sig själva än jag gjorde, men för mig låste det snarare in mig, och förhindrade min självinsikt.

Nu känner jag att jag har ramblat väldigt länge om det här, så för att sammanfatta:

Att hjälpa andra komma till självinsikt och att stödja dem i det, är mycket viktigare än att stödja dem i sin självkännedom.

måndag 27 november 2017

Not really about telemarketing

Appropå det här med telefonförsäljare..
Du har ingen som helst rätt att vara irriterad på dem. Förmodligen har du aldrig någonsin blivit uppringd av samma telefonförsäljare mer än en gång. Kanske av en annan telefonförsäljare som ville sälja samma produkt, men inte av samma. De flesta telefonförsäljare är nämligen snälla, och lite osäkra, och vill egentligen bara vara vänliga genom att hjälpa dig spara en slant på din elräkning.
Men det är klart. Det finns ju även rötägg, som inte kan ta ett nej, och ringer upp efter ett tag igen, och försöker på nytt.

Men att det skulle finnas någon slags systematisk telemarketing-kultur? -Befängt!

På sistone så har det gått troll i det här med att telefonförsäljare på något sätt "systematiskt" skulle störa människor i deras vardag, men det är ju uppenbart helt falskt, eftersom den övergripande majoriteten av dem bara kommer att ringa upp en gång, ställa en vänligt menad fråga, och sedan acceptera ett nej.
Dock kan man inte vänta sig att de ska acceptera ett nej direkt, eftersom att alla vet att ingen kommer att köpa något av någon som ger upp så lätt.

Som telefonförsäljare måste man vara självsäker, och inte bara lägga sig platt och ge upp direkt. Det vet alla.
Detta ska man såklart inte misstolka som någon slags jobbig respektlöshet, för det är det ju såklart inte frågan om.

Att det nu förekommer en häxjakt på telefonförsäljare är tragiskt och missriktat. Den stora majoriteten är ju bara snälla människor, som vill berika ditt liv.

Dessutom finns det många som faktiskt gillar att bli uppringda av telefonförsäljare. Både de som gillar att småprata lite, och de som faktiskt är ute efter att köpa något. Vi måste tänka på dem också.
-Förresten minns jag en gång på 70-talet då det var någon som kom hem till mig och försökte sälja en dammsugare, men det var bara att stänga dörren. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt nu.

Om vi inte slutar med drevet mot telefonförsäljare så kommer samhället dessutom sluta fungera i framtiden, eftersom inga varor kommer att bli sålda, ingen skatt betalas, och allt går omkull. Tänk på det nästa gång du ohövligt avspisar en telefonförsäljare. Den kanske aldring mer vågar ringa upp någon, och då är inte steget långt till fullkomlig systemkollaps.

#inteallatelefonförsäljare

När vi nu kommit så här långt.
Om du inte redan förstått vad det här handlar om så:

  • Föreställ dig att de inte ringer upp dig, utan söker upp dig på stan, i affären, på krogen, en mörk cykelväg, eller var som helst.
  • Föreställ dig sedan att produkten de säljer är deras egen sexualitet, och att just du är utvald för ett once in a lifetime specialerbjudande.
    Kom sedan ihåg att det inte finns någon lur att lägga på. Du är helt utlämnad till att telefonförsäljaren till slut accepterar ett nej.
  • Föreställ dig sedan att vissa av försäljarna som säljargument använder oönskad kroppskontakt. I bästa fall på ställen som händer, axlar eller annat, och i värsta fall på bröst, rumpa, könsorgan, eller andra väldigt privata områden på din kropp.
..Och till sist, när du gjort allt det andra:

Läs inlägget igen, och föreställ dig att en stor del av de som inte råkar ut för telefonförsäljade beklagar sig över att gnället gått över styr, och att det faktiskt är synd om telefonförsäljare eftersom de inte längre vet hur de ska närma sig andra människor.


söndag 26 november 2017

Unskilled and unaware of It

Häromdagen var det en person som lyckades med konststycket att i några få textrader:
  1. Felcitera Dunning och Krugers artikel om Dunning-Kruger effekten.
  2. Länka till Dunning och Krugers artikel om Dunning-Kruger effekten.
  3. Säga att hen var "en hejjare på kritiskt tänkande".

Jag vet inte vad du tycker, men jag tycker det är hysteriskt roligt.
-Och tragiskt.

För dig som inte vet vad DK-effekten är, så kan du läsa här.

Pallar man inte följa länkar, så kan man ju i alla fall veta om att titeln på artikeln är "Unskilled and Unaware of It: How Difficulties in Recognizing One's Own Incompetence Lead to Inflated Self-Asessments".

onsdag 22 november 2017

It's not that fuckin' hard!

Tänkte bara säga till alla att transpersoner är en sjukt bred och heterogen grupp.

Lite som gruppen sjukpensionärer.

Speciellt jävla beklämmande blir det när någon cisperson (cisperson = negationen av transperson, dvs - en person som inte är transperson) ska skriva en barnbok för att öka förståelsen för transexuella (som ingår under paraplybegreppet transpersoner), och gör det med en farbror som tar på sig klänning och sminkar sig på kvällen, och en häst som egentligen vill vara hund.

Det är lite som att skriva en bok med syfte att öka förståelsen för reumatiker, men i själva verket skriva om personer med downs syndrom, eftersom man blandar ihop olika sorters sjukpensionärer.

Alternativt är det SVT som inte förstår vad de rapporterar om..

Fuck you och skärpning!

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/bilderbok-om-transsexualitet-for-de-allra-minsta

måndag 13 november 2017

Do something normal

Ut med det gamla, in med det nya..
Dålig bild, men den gamla är så ljus pga antalet repor som bryter ljuset, och hörnen är tydligt rundade och nerslitna.


-Och till slut för dig som gillar nördiga ordvitsar:
Nu har jag en vinkelhake, så nu kan jag äntligen göra något normalt!

onsdag 8 november 2017

Square Circle

Sitter och lyssnar på en debatt där uttrycket "a square circle" används som ett exempel på en omöjlighet, och insér att personen som använde det nog aldrig spelat civilization.
Filosoferar lite kring matematiken i ℤ², och googlar sedan runt lite, efter vad som skrivits på ämnet.

Hittar en publikation, http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/meta.12224/pdf dyker rätt in i den och börjar läsa.
Efter en stunds läsande får jag syn på författarens namn: Staffan Angere.
-En fin vän, och ruggigt bra person, som jag träffar allt för sällan.
Däremot kommer jag definitivt att föra "square circles" på tal när vi ses på nyår!

tisdag 7 november 2017

Skewercake

Jag kan ha någon slags förståelse för att man inte skriver "spiddekaga" på en produkt som är ämnad för export till de nordligare landsändarna och andra diftonglösa utmarker, men nog hade man kunnat dra gränsen vid spittekaga, eller i värsta fall spettekaka?


#kränkt #exilskåning #hurfanstavarni

lördag 4 november 2017

Command & Conquer 2017


Frank Klepacki - Hell March

Genom att använda the Chrono-Sphere så lyckadas The Brotherhood of NOD och deras vetenskapsmän i framtiden, implantera Donald Trump med en Mind-Control-Device någon gång på 70-talet.
Tyvärr gick något fel, och deras MCD påverkade Donalds hjärna allt för negativt, vilket redcerade hans kognitiva och intellektuella förmåga, vilket inte var ett problem förrän han blev president.
-Givetvis med stöd från NOD:s oligarker i Ryssland.

Det som kommer hända inom kort är att Trump kommer att röjas ur vägen, på ett eller annat sätt, och en ersättare kommer att ta hans plats som president för USA.
Inte långt där efter kommer denna ersättares rätta identitet avslöjas, och ingen blir särdeles förvånad när Kane på nytt tar steget ut ur skuggorna.

lördag 28 oktober 2017

High School 4 ever

Den förmodligen mest tveksamma superkraften man har som transexuell kvinna, är att man lockar till sig folk som utan vidare börjar lajva högstadium med en.
Det var skit och elände, och inte det minsta kul då, och det är skit och elände, och inte det minsta kul nu.

Jag är ledsen att ni såg en strimma hopp i att kunna ge era liv lite mening, genom att återupprätta era glansdagar som bullies, som någon som är någon, genom att vara jäkligt elaka och störiga, men kan ni inte bara gå hem och lära er något i stället.

Så jäkla trött på att aldrig komma ur det här..

söndag 22 oktober 2017

Perspective is a good thing

Det värsta med att ha varit deprimerad, och levt med oupptäckt transexualism, och alla negativa känslomässiga effekter av det, är att jag inte har den blekaste om hur bra man kan må, eller hur det är rimligt att må.

Det finns mycket att säga om det här, men jag kommer inte säga så särdeles mycket just nu.
Anledningen till att det kom på tal är vad som hänt mig den senaste tiden:

Jag har en tenta i morgon, och har en massa pluggstress inför den.

Det har varit problem med personal på Sahlgrenska, så det har varit osäkert om jag ska få tillgång till min behandling som jag ska. Det är för mig en extremt viktig behandling som gör att mitt liv blir mycket mindre dysforiskt. Därför blir det ett oerhört stressmoment när vården inte kan leverera vård som den ska.

En annan vårdrelaterad sak är att jag står i kö för operationstid, vilket förmodligen kommer innebära att jag missar framtida tentatillfällen, och därmed missar ännu en chans att få tillbaka mitt studiemedel, och i därmed någon form av ekonomi.

Appropå ekonomi, så behöver jag också spara ihop runt 100 000 kr till sommaren för att bekosta vård utomlands, eftersom den för närvarande inte tillhandahålls i Sverige, eftersom vårt transvårdssystem är snart 50 år gammal, (men fortfarande jättetoppenmodernast och bästast i hela världen).
För jämförelse är det vård som i alla fall fram tills nyligen täcktes av Obamacare.
-Ja, amerikansk offentlig sjukvård bräckte svensk sjukvård på den här punkten.

Utöver detta blev jag mordhotad av två maskerade män på vägen hem häromdagen, och jag har spenderat de senaste dagarna i gråt till följd av den händelsen, och känslor och minnen av gamla övergrepp som rörts upp av metoo.

Dock har jag inte varit så här avslappnad inför en tenta på sedan jag började plugga för 4 år sedan, och jag skyller det till väldigt stor del på den fruktansvärda "utredning" man måste gå igenom som transexuell för att få tillgång till vård över huvud taget, och all den ångest och stress det innebär att behöva genomlida den.

Perspektiv är en bra grej.

fredag 29 september 2017

Brown paper bags for brown opinions

I vissa länder är offentlig alkoholkonsumtion förbjuden.
Personer kan ta anstöt, den som är berusad kan beté sig illa, och så ska man tänka på barnen såklart.
Därför måste man stoppa sin alkohol i en brun liten påse, om man ska kunna dricka av den offentligt. Då slipper alla andra se de negativa effekterna av alkoholen, eller hur var det nu?

Detta system är såklart skittöntigt och dumt.

Men varför då? För att det förbjuder ett visuellt intryck, snarare än ett betéende, trots att det är det skadliga betéendet man egentligen vill få bukt med?
För att man räknar med att de som dricker alkohol på offentlig plats är så pass dumma att de inte använder sin papperspåse?
För att lagen inkräktar på folks privata alkoholrättigheter, och papperspåsen är en bra workaround?

Som tur är så har vi ingen praxis om att man ska ha sin sprit i en papperspåse i Sverige

Eller hur är det nu?
I helgen ska nazisterna NMR marschera och demonstrera i Göteborg.
De är nazister, och jobbar för ett nazistiskt samhälle.
De vill frånta flera minoritetsgrupper deras rättigheter, och de vill införa dödsstraff som påföljd på brott som de själva bedömmer som grova.
Jag vet inte riktigt var den gränsen går, men de vill i alla fall kriminalisera att visa att man är t.ex. homosexuell offentligt.

Vad de har för åsikter bryr vi oss som stat inte om, men offentligt får man inte säga vad som helst.
Till exempel får man inte ge uttryck för flertalet nazistiska åsikter, för då är det hets mot folkgrupp.
Att någon råkar veta vad man har för åsikter spelar ingen roll..

Man kan ta sitt destillerade hat, och stoppa det i en brun papperspåse, och vips går det fint att ha det i det offentliga rummet, och ingen kan ens misstänka att man egentligen arbetar för att göra andra illa.
-Väldigt illa.

Om man som nazister inte marscherar i tillräckligt raka led, så är det inte längre uppenbart att man är nazister, och då går det bra att vara nazister offentligt, eftersom det inte märks att man hetsar mot någon folkgrupp.
-Iaf om man ska tro göteborgspolisen.

Om man vid till exempel en demonstration inte säger rent ut vad man har för åsikter, utan låter sin uppenbarelse tala för sig själv, så utgör det en tillräcklig papperspåse för att samhället inte ska kunna göra något åt situationen.


Jag vet inte riktigt var jag står när det gäller att begränsa vilka åsikter som är tillåtna eller inte, men jag vet i alla fall att jag tycker att bruna papperspåsar är dumt..

tisdag 29 augusti 2017

Fire Hazard

Vaknade av brandvarnaren i morse. Den tjöt, och det luktade svagt av rök i hallen.

Jag började yrvaket och panikpiggt rafsa på mig lite kläder för att kunna ta mig ut, och försökte komma på vad som var viktigt att göra.

Röklukten försvann, och brandvarnaren slutade pipa. (Jag har varit i kontakt med räddningstjänsten, och allt är lugnt nu, och ingenting allvarligt har inträffat.)
Dock har jag kvar en insikt om att jag var helt oförberedd på hur jag borde agera.

Om du inte har en brandvarnare, så skaffa en bums!
Om du har en brandvarnare, men inte funderat igenom vad du ska göra när larmet går, och vad som är viktigt att uppnå i den situationen, så tycker jag du ska tänka igenom det.

När brandlarmet väl går och det luktar rök, så är man sjukt dålig på att tänka, så har man inte fått det gjort innan, så kommer det inte hända.

Stay safe

fredag 25 augusti 2017

Desparate wallet

Ibland är det läskigt hur lätt jag har för att styra upp andra saker, och hur svårt jag har för att styra upp mig själv.

Idag har jag i alla fall drabbats av insikten över hur viktigt det är för mig själv att se på mig själv som ett projekt.
Tidigare har jag av olika anledningar bara försökt flyta med i allt som händer, och till ganska stor utsträckning stå ut.
Under ganska lång tid brukade jag relatera till livet som ett tidsfördriv innan man dog.
Tro inte att jag inte gillar det tankesättet fortfarande, men nu är det mer som en gnällig bitterhet, än något jag faktiskt känner.
Sedan jag påbörjade min transition på allvar, och bara accepterade saker för så de var, så har jag fått så otroligt mycket mer liv. Det är först efter att jag tog tag i min transexualitet, som jag faktiskt ens kunnat förlika mig med att jag har en framtid, och att det finns saker jag vill uppnå, och att vissa saker är värda att kämpa för.

Nu sitter jag här och brottas med en av de där sakerna som är värda att kämpa för.
Det är ett stycke sjukvård, som sjukvården i Sverige inte tillhandahåller (än? Det finns ett pilotprojekt som ännu inte är utvärderat, och med tanke på hur allt annat är inom transvården, så vet jag inte om jag skulle våga acceptera den vården heller.).
Det är i alla fall FFS som cirklar i min hjärna.
För dig som inte vet vad det innebär, så är det Facial Feminisation Surgery.

En annan sak som cirklar i min hjärna är finansieringen av nämnda FFS.
Den är nämnligen inte helt billig, utan tämligen dyr: 125€
-Som hittat när vi lever i en ekonomisk kris. Fast då ingår inte mindre än 2 CT-scanningar.

Hur ska jag lyckas skrapa ihop det?
-Och hur ska jag lyckas skrapa ihop det, och samtidigt lyckas med studierna.

Jag behöver åtminstonne inte fundera så mycket på vad jag ska skriva i mina önskelistor de närmaste åren iaf..

söndag 20 augusti 2017

Clash with reality

För en vecka sedan så kom jag hem från årets fantastiska Shibari Camp.
Jag tänkte lämna det upp till läsaren att fantisera om alla de fantastiska, extravaganta, prestigelösa, och alldeles fantastiska äventyr som utspelades där.
Det jag däremot tänkte skriva är några rader om hur jag efter att ha gungat runt på mjuka shibari-vågor en vecka, våldsamt slår in över verklighetens klippor. (Poetiska omskrivningar ftw)

Under en hel veckas tid har jag mötts av vänliga blickar och trevligt folk. Acceptansen för varandras olikheter och egenskaper har varit ofantligt hög, och det har varit en väldigt fin stämning av att vara tillsammans och dela något med varandra.
Man vänjer sig vid det ganska fort.

Speciellt uppenbart blir det när man kommer hem och nästan direkt möts av dömmande blickar på kommuala fortskaffningsmedel.
-Rynkande på näsor, och ett och annat hånléende.
Saker som av någon anledning hör vardagslivet till.

Efter att ha raserat mina murar under den fantastiska repveckan, så står jag där naken och oskyddad, och alldeles öppen för folks oförstående och skräckblandade fascination över att ha sett en livs levande transtjej.

Det suger.

När jag tänker efter, så är faktiskt det en av sakerna jag uppskattar mest med Pride: Att folk blir så vana vid att se transpersoner, att deras omedvetna mikroaggressioner upphör för en stund..

tisdag 6 juni 2017

Love will tear us apart again

Nouvelle Vague - Love Will Tear Us Apart Again

Jag har så många underbara personer i mitt liv. Några av dem har jag träffat i helgen, nere i Skåne, och en av dem har jag precis kommit hem till.
När jag ser på henne så tar mitt hjärta ett litet skutt, och jag blir alldeles pirrig och svag i kroppen.
Nu står hon i köket, och slöjdar till något kullinariskt mästerverk för att fira att jag är hemma igen, och jag sitter i sovrummet och får inte vara med, för då förstör jag överraskningen.

DÄVBOJTODVM

fredag 26 maj 2017

Life is strange

I morse vaknade jag ledsen och gråtande till följd av dålig sömn och dåliga drömmar.

Hela dagen har jag varit i något inaktivt dvalliknande tillstånd, och verkligen inte orkat med att göra något väsentligt. Det har mest varit ett segt uppskjutande av saker jag borde göra, fördrivande av tid, och en obehaglig självkänsla hela dagen.

Fram till nu. Från ingenstans kom en drypande kåthet som jag inte känt på väldigt länge p.g.a. sviktande hormonvärden, och säkert massor med andra anledningar också.

Nu sitter jag iaf här, ensam och kåt, och vet inte riktigt hur jag ska ta tag i det här. Min kropp funkar inte som jag minns, så det är mycket utforskande att göra, och hittills har jag inte lyckats lära mig hur jag ska behandla den riktigt.
Det är väldigt spännande, och fruktansvärt skönt att känna kåthet igen efter ungefär ett halvårs kåt-torka.

En sak är i alla fall säker. Att blogga är helt fel sätt att ta hand om sin kåthet.

I'll be in my room...

Moskau

Det är först nu, 10 år senare som jag inser hur irriterande det är när ens granne spelar Moskau, på alldeles för hög volym, för tredje gången på 2 timmar.
Förlåt oss. Vi visste inte vad vi gjorde.

Dschingis Khan - Moskau

tisdag 23 maj 2017

Radiance

Oppenheimer Analysis - Radiance

Det tilltalar mig så mycket, på så många plan att kalla kriget- och kärnvapen- analytikern Andy Oppenheimer, förut hade ett Minimal Wave band som hette Oppenheimer Analysis (som förutom att det är azum musik och en hejdundrande självreferens), har gjort en låt som heter Irradiance, där Oppenheimers namne: J. Robert Oppenheimer - "Atombombens fader" citeras, då han själv citerar Bhagavad Gita som en reflexion över att ha bevittnat den första kärvapenexplosionen - Trinity:
"If the radiance of a thousand suns were to burst at once into the sky,
that would be like the splendor of the mighty one
"

och

"I am become death, the destroyer of worlds".

lördag 20 maj 2017

Wafer thin vaguebloging

Jag känner mig väldigt väldigt tunn.
Jag har insett att jag både glömt bort, och åtsidosatt, mina egna behov under en period. Vissa av gångerna av goda anledningar, men hur som helst så tär det på mig.

Dock så har jag på allvar börjat känna för att riva ner gamla murar som inte längre tjänar någon nytta -om de någonsinn gjort det.
Men det är svårt att veta var jag ska börja, och hur jag ska gå till väga.

Jag känner mig ganska låst, men jag jag antar att det är en bra början när man ska riva ner mentala hinder man byggt upp.

onsdag 15 mars 2017

Beggar Lady

Idag såg jag en ganska irriterande tiggare på stan.
Hon kom inte fram till mig, men var ganska aggresiv mot en annan kvinna. För enkelhets skull tänker jag referera till tiggaren som "T" och hennes offer som "P".

T pratade högt och irriterat, samtidigt som hon hela tiden ställde sig ivägen för P, så att denne inte kunde fortsätta med vad hon höll på med.
T gick på, och var märkbart uppbrusad, viftade småaggressivt med armarna, och tiggde för glatta livet.
I händerna hade T en gul lapp som hon ville att P skulle ta, vilket P inte alls ville göra, och det gjorde T ännu mer påstridig.

Jag slår vad om att T inte hade det helt dåligt ställt heller, för lappen var en p-bot, och hennes bil stod precis bredvid dem.
Hon gick på och viftade med den där lappen, och hindrade parkeringsvakten P från att göra sitt jobb, samtidigt som hon tiggde och förmanade P att ta tillbaka den nyligen utfärdade avgiften.

tisdag 14 mars 2017

Hormones like a roller coaster

Fick precis mitt senaste provsvar gällande mina hormonnivåer..
Det är kaos.
Upp och ner. Spikar och dalar. Det bästa som går att säga är förmodligen att det finns tecken på att mitt tidigare enorma prolaktinvärde inte berodde på cancer iaf.
Alltid något.

Nu ska jag iaf ta mig en tröstinjektion, och försöka få kurvorna att peka åt rätt håll igen.
Blä! Stressen, pressen, ångesten, och allt det andra..

onsdag 8 mars 2017

8:th of March

Eftersom det är 8:e mars, så vill jag passa på att säga grattis till alla som hamnade på de privilegiade sidorna av kön-genus kombinationerna!


Grattis! Bra gjort! Keep it up!

tisdag 7 mars 2017

Pretentious Rope Curriculum

Jag sitter och skriver något av en kursplan över hur jag vill utvecklas med rep, och vilka färdigheter jag behöver odla för att nå dit jag vill.
Det är långt ifrån färdigt, även om jag suttit i några timmar med bra musik, en cigarill och en Dry Martini, och funderat på det här.
Givetvis har jag kladdat åtskilliga anteckningar på rutat kollegieblock, och idag valde jag en 4 millimeters svart kulspets att skriva med.
-Rätt penna är en viktig grej.

I alla fall så har jag i nuläget brutit ner det hela till 27 olika nyckelegenskaper, sorterade under ett antal områden.
Dock är det så att bara tre av dem direkt handlar om repen.

De är:
• Single columns
• Handling of long ropes
• Fancy stuff

Vem hade kunnat ana att rep hade så lite med repbondage att göra?

måndag 6 mars 2017

Os Navicularis Carpalis Vernacularis



Häromdagen satt jag, som man gör, och flashade min latin för en ny bekant.
Den som kan latin, och läste rubriken, inser att jag inte är så värst bra på latin. Inte när det gäller grammatiken iaf.
-Speciellt inte när jag kan trycka in tre -is ändelser på raken.

Hur som helst så dök Os Naviculare upp. Jag hävdade snabbt att det var ett ben i handen, medan min nya vän hävdade foten.
Jag visste bestämt att min kusin brutit båtbenet, och att det var i handen, så jag framhärdade.

Idag har jag faktakollat mig själv, och inser att anatominomenklaturen har spelat oss alla ett litet spratt.
Vad jag trodde var fin latin, har visat sig vara rena grekiskan.

I begynnelsen, eller i alla fall förr, så fick ett litet sketet ben i foten namnet "os naviculare", eftersom någon tyckte att det påminde lite om en båt, eller kanske snarare ett litet skepp.
På motsvarande ställe i handen hittade man också ett litet ben, som också påminnde någon om en båt. Sålunda kallade man det i foten för os naviculare pedis, och det i handen för os naviculare manus. Alltså fotens båtben, respektive handens båtben.
Eftersom det är sjukt jobbigt att behöva säga tre ord för att folk ska förstå vilket ben man menar, så har man rationaliserat lite.
Vad som tidigare kallades "os naviculare manus" har man nu börjat kalla Os Scaphoideum.

Vad betyder då allt det här?

Det som början på latin hette "handens båtben", har man nu förenklat till "båtbenet", genom att trotsa latinet till förmån för grekiskan. "Fotens båtben" använder man dock alltjämnt latinet till.
-Så, kontentan är alltså: Om man säger båtbenet på latin, så förstår alla att man menar det i foten, och om man säger båtbenet på grekiska så menar man det i handen.
Däremot är man fortfarande helt rökt om man försöker använda folkspråket, och bara nöjer sig med att säga "båtbenet". Då vet ingen vad man menar..

Och bara för att att rubriksättningen inte ska förvirra någon, och för att allt ordvitseri inte ska försvinna ut i intet, så står där något i stil med "Båtbenet vid handleden på folkspråk", Dock är grammatiken rätt skämmig..

lördag 4 februari 2017

Σ σ ς

Ännu en gång har wikipedia hjälpt mig med en av livets stora frågor:

Bokstäver och siffror förekommer ju bland annat som versaler och gemener, men vad heter den bokstavsform som den grekiska bokstaven sigma (Σ, σ, ς) antar när den står sist i ett ord (ς)?

Nu vet jag. Det är "gemen finalform".

fredag 13 januari 2017

Face Poo

Idag har varit ännu en dag på Gröna stråket 16.
Uppe på hudmottagningen alltså. Inte STI-mottagningen i källaren.
Där var jag i går.. (Check yourself, it's good for ya!)

Anlednigen är såklart att jag går på laserbehandling (Den intelligenta, uppmärksamma, och tekniskt insatta, läsaren skriker just nu till skärmen att det inte är laser, utan sketen IPL, och inget annat) för att göra mig av med min ansiktsbehåring.

Idag tänkte jag skriva några rader om mina känslor inför just min ansiktsbehåring, och vissa människors bortviftande av desamma.


Jag mår dåligt över att ha hår i ansiktet.
Jag mår frutansvärt dåligt över att ha hår i ansiktet.

Under väldigt många år har jag haft att välja mellan; väldigt stor ångest över att vistas ute med ansiktsbehåring, eller att gömma mig hemma varannan dag, för att det inte gick att raka noggrannt mer än varannan dag utan att få med halva ansiktet, och få utslag, blämmor, sveda, och se allmänt hemsk ut.

Det är inte mycket annorlunda nu.
Efter ett år av IPL-behandling, så är det betydligt mycket mindre hår kvar, och tack vare hormonerna så går det att raka oftare och fortfarande se mänsklig ut efteråt.
Dock måste jag ha en viss utväxt för att det ska gå att genomgå behandling, så varje gång jag ska beskjutas med intensiva ljuspulser, så måste jag ta mig till sjukhuset med anisktet fyllt av otäcka, ångestframkallande, spretiga, vidriga, hårstrån.

Jag har bara stött på ett fåtal som kunnat sätta sig in i mina känslor för situationen, som inte varit i samma situation själv.
Det har varit prat om att samhället har blivit mer öppet och tolerant, och att det är fullt accepterat att även tjejer kan ha hår i ansiktet.
Eller kanske mer korrekt: Skägg - Men det är ett ord jag drar mig för att använda, för det är ett jobbigt ord.

Hur som helst: Jag skiter högaktningsfullt i om andra kan stå ut med att se mig med ansiktshår, eller om de faktiskt accepterar att det finns kvinnor med det. Det handlar om mig, inte om någon annan.

Det är som att mitt ansikte producerar bajs som långsamt och obönhörligt tränger upp ur porerna i mitt ansikte.

Att höra att andra inte tycker att det gör något att jag har bajs i ansiktet, eller att det numera är socialt accepterat med bajs i ansiktet, gör ingenting för mig.
Jag får helt enkelt ångest av att ha bajs i ansiktet, och jag vill inte ha det där alls!

-Och om jag ska vara ärlig, så är jag lite sugen på att kasta bajs i ansiktet på nästa person som försöker vifta bort min ansiktsbehåring med någon av ovanstående utsagor, eller snarlika klyschor.