Face Poo

Idag har varit ännu en dag på Gröna stråket 16.
Uppe på hudmottagningen alltså. Inte STI-mottagningen i källaren.
Där var jag i går.. (Check yourself, it's good for ya!)

Anlednigen är såklart att jag går på laserbehandling (Den intelligenta, uppmärksamma, och tekniskt insatta, läsaren skriker just nu till skärmen att det inte är laser, utan sketen IPL, och inget annat) för att göra mig av med min ansiktsbehåring.

Idag tänkte jag skriva några rader om mina känslor inför just min ansiktsbehåring, och vissa människors bortviftande av desamma.


Jag mår dåligt över att ha hår i ansiktet.
Jag mår frutansvärt dåligt över att ha hår i ansiktet.

Under väldigt många år har jag haft att välja mellan; väldigt stor ångest över att vistas ute med ansiktsbehåring, eller att gömma mig hemma varannan dag, för att det inte gick att raka noggrannt mer än varannan dag utan att få med halva ansiktet, och få utslag, blämmor, sveda, och se allmänt hemsk ut.

Det är inte mycket annorlunda nu.
Efter ett år av IPL-behandling, så är det betydligt mycket mindre hår kvar, och tack vare hormonerna så går det att raka oftare och fortfarande se mänsklig ut efteråt.
Dock måste jag ha en viss utväxt för att det ska gå att genomgå behandling, så varje gång jag ska beskjutas med intensiva ljuspulser, så måste jag ta mig till sjukhuset med anisktet fyllt av otäcka, ångestframkallande, spretiga, vidriga, hårstrån.

Jag har bara stött på ett fåtal som kunnat sätta sig in i mina känslor för situationen, som inte varit i samma situation själv.
Det har varit prat om att samhället har blivit mer öppet och tolerant, och att det är fullt accepterat att även tjejer kan ha hår i ansiktet.
Eller kanske mer korrekt: Skägg - Men det är ett ord jag drar mig för att använda, för det är ett jobbigt ord.

Hur som helst: Jag skiter högaktningsfullt i om andra kan stå ut med att se mig med ansiktshår, eller om de faktiskt accepterar att det finns kvinnor med det. Det handlar om mig, inte om någon annan.

Det är som att mitt ansikte producerar bajs som långsamt och obönhörligt tränger upp ur porerna i mitt ansikte.

Att höra att andra inte tycker att det gör något att jag har bajs i ansiktet, eller att det numera är socialt accepterat med bajs i ansiktet, gör ingenting för mig.
Jag får helt enkelt ångest av att ha bajs i ansiktet, och jag vill inte ha det där alls!

-Och om jag ska vara ärlig, så är jag lite sugen på att kasta bajs i ansiktet på nästa person som försöker vifta bort min ansiktsbehåring med någon av ovanstående utsagor, eller snarlika klyschor.