"Sammantaget finner tingsrätten att det således objektivt sett är visat att P med våld tvingat A till samlag och därmed jämförlig handling. Tingsrätten har härefter att ta ställning till om P haft uppsåt att tvinga A till samlag."
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget, men innan jag är färdig så kommer jag att ha anklagat just dig för att ha bidragit till att någon blivit våldtagen.
Men frukta icke, du är i gott sällskap.
Jag har också bidragit till att någon blivit våldtagen.
I dagarna har man kunnat läsa om hur rätten, i ett våldtäktsmål, funnit det objektivt bevisat att en man med våld tvingat till sig samlag av en kvinna, men att rätten ändå ogillar åtalet.
Detta är den vidriga nyhet som får mig att skriva det här inlägget.
Jag säger inte att rätten gjort rätt bedömning, och jag säger inte att rätten gjort fel bedömning.
Det jag säger är att jag, du, och att vi alla gemensamt bär en stor del av ansvaret för att rätten behöver göra en sådan bedömning.
I korthet är den knivsudd domen balanserar på hurvida P - den möjliga våldtäktsmannen, har haft uppsåt att tvinga till sig sex av A, eller om P uppfattat att det fanns en outtalad överenskommelse om BDSM-sex.
Och nu hör jag givetvis hur du skriker mot skärmen att BDSM-sex nödvändigtvis är en konsensushandling, och ett slags avtal man ingår och förhandlar om innan man börjar leka loss i sänghalmen.
-Och jag håller givetvis med!
Men problemet är ju att den ena parten säger sig ha uppfattat att det rör sig om en konsensushandling!
Och det är nu jag kommer börja peka finger åt alla möjliga håll:
Anledningen till att jag ser oss alla som medskyldiga till den här typen av våldtäktsscenarion är att vi alla i någon mån drar oss för att prata om sex.
Förhandling och sexprat innan sexet är ju bara något som BDSM-folk och andra som hittar på saker som kan uppfattas som våldtäkt behöver syssla med!
För vanligt folk är det onödigt och bara jobbigt att behöva prata innan man knullar!
I stället för att i förväg prata om vad vi gillar och inte gillar, gör vi det i bästa fall under pågående sexualprestation. Kanske försöker vi tyst att styra den/de andra rätt, och i sämsta fall ligger vi bara och hoppas att vederbörande ska råka snubbla över de där fantastiska sakerna vi vet att vi älskar, men inte tagit oss mod till att berätta om.
Nu är det ju inte så att det inte finns någon som inte förhandlar och pratar om sex innan de sätter igång. Jag är övertygad om att det finns väldigt många som gör det.
Jag försöker att alltid göra det själv. Men ibland är det jäkligt svårt att föra det på tal.
-Och som man känner sig själv känner man andra, så jag kommer att anta att du är en sucker du också.
Problemet blir nu att vi, på grund av vår bristande rakryggadhet inför vår egna sexualitet skapat en skamkultur, där det är mer accepterat att i tysthet utforska varandras sexuella gränser, i all den kåtdimma det förhoppningsvis innebär att man vandrar i när man har sex.
Jag inbillar mig att det ganska ofta ger bra resultat för de flesta, och att det i andra fall ger mediokra resultat, och ännu andra med bitter insomning och besvikelse som följd.
Men, jag är också övertygad om att ibland får man det katastrofala resultatet att man misstolkat varandras signaler så tillvida att man ägnat sig åt verksamhet som andra inblande inte alls har velat utsättas för.
-Och jag vill absolut inte ta ifrån den som utsätter någon annan för en sådan handling ansvaret för handlingen. Det är givetvis var och ens ansvar att försäkra sig om att det man gör faktiskt är en konsensushandling.
Men vi har lagt oss till med den dåliga vanan att kontrollera om konsensus råder förs i efterhand.
I got fucki'n news for you! Då är det redan försent!
Det jag försöker säga är att vi gemensamt skapat en kultur där vi ger ett tyst mandat till andra att på eget bevåg utforska vår egna sexualitet, på grund av att vi av en eller annan anledning inte kan se varandra i ögonen och tala om vad vi vill att vi ska göra med varandras kroppar innan vi börjar ha sex.
Om vi hade slutat skämmas, varit mer stolta över oss själva, och pratat om vad vi gillar, så hade vi förmodligen haft bättre sex själva, samtidigt som vi bygger upp en kultur där vi eliminerar förklaringen
Så, min bittra kalk till dig är tanken att varje gång du unddrar dig för att berätta för din partner om vad du gillar och vill innan du har sex, så bidrar du till en kultur som kan leda till att personer blir våldtagna, och att man kan komma undan genom att säga: "jag trodde hen ville!"
And just so we're clear on this:
Nej, det är inte den våldtagnas fel på något sätt!
Nej, det här är ingen universalmedicin mot våldtäkt!
Ja, det finns våldtäkter där förövaren inte ens utger sig för att ha uppfattat att konsensus rådde!
Domen i målet som fick mig att skriva det här inlägget.
http://www.scribd.com/doc/198775586/B-5865-13
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar