Wiki purjo

Min vana trogen, så är jag inte den snabbaste på att kommentera, blogga, och sprida mer eller mindre genomtänkta omdömen om aktuella händelser, men nu har företagit mig att producera några rader om Wikileaks.

Jag förutsätter att det är få som missat hela uppståndelsen med våldtäktsmålet mot Julian Assange, ett diplomatiskt etablissemang i uppror, och konspirationsteoretikernas julafton.

Det finns redan många som skrivit intelligenta saker om våldtäktsanklagelserna, och påtalat att en fallenhet för sexualbrott och publicerande av hemligstämplade dokument inte nödvändigtvis är ömsesidigt uteslutande.
På grund av detta känner jag att jag inte behöver dröja vid denna aspekt av situationen allt för länge.

Jag måste dock framhärda att ett fastställande av att ett sådant förhållande mellan publicerande av hemlig information och utövande av nonkonsensuellt sexuellt umgänge hade varit ytterst gynnsamt för brottsutredningar, för att inte tala om sociala ställningstaganden till andra individer.

Det blir ju då helt uppenbart att man ska akta sig för individer som inte kommit med någon form av skvaller under en längre tid, och att de i mildaste fall kommer att begå ett ofredande när som helst.

Alla som inte skvallrar är våldtäktsmän!

Oavsett om man tror att Julian Assange är skyldig eller oskyldig, eller på ett sunt sätt avstår från sådana uppfattningar till efter ett moget värderande av bevismaterialet i målet, så finns det ett större problem att ta ställning till:

Går det att lita på rättssamhället i det här fallet?

Är man inte på sin vakt, så är det nu oerhört lätt att begå det logiska misstaget special pleeding.
Jag hävdar att det nu finns tre alternativa sätt att handskas med situationen:

Det första är: Att köpa sig ett bröd, sätta sig i soffan för att avnjuta ett skådespel, och inte bry sitt huvud med dylika ting.

Det andra är enligt mitt synsätt enormt oönskvärt - Den revolutionära hållningen: Det här går ungefär ut på att medelst ballistiska gatstenar och annat bråte strida mot de överstatliga systemen, genom att slåss mot polis, skyltfönster, kommunalt och privat ägda byggnader och inventarier, och andra representanter för USA:s ljusskygga maktutövande.

Det tredje och sista är det revisionistiska/reformativa synsättet, vilket säkert någon gissat är det jag förespråkar: Att analysera det rådande systemet, förbättra det, och vidta åtgärder för att göra det mer resistent mot påverkan från yttre maktspelare.

Yttre maktspelare ja. Vad är nu det för något? Jag använder ordet för att beskriva en person eller organisation som besitter makt, och genom utövande försöker tillskansa sig mer makt.
En maktspelare vars existens hotas kommer att försöka trygga sin existens genom utövande av den makt som besitts.

Oavsett om man räknar sig till de revolutionära eller de revisionära, så utkristalliserar sig ett problem:

Hur skyddar man sig mot otillbörlig maktutövning?

Ett alternativ kan ju vara att se till att man har mer makt än alla potentiella maktspelare, men vid lite begagnande av det där organet mellan öronen, så inser man ganska snabbt att det leder till ömsesidig eskalering av sökandet efter nya kanaler för maktutövning.

Go Realpolitik!

Var vill jag komma med detta raljerande om tingens beskaffenhet?
-Jag vet knappt.

En viktig sak att komma ihåg är att Wikileaks är en organisation. Det är personer, och därigenom olika intressen, som väljer vad som ska publiceras och inte. Detta gör Wikileaks till en maktspelare.

Oberoende av vad man anser om värdet av att hemliga uppgifter offentliggörs så anser jag det extremt viktigt att komma ihåg just detta.

-Om Wikileaks, eller enskilda personer ur organisationen, har möjlighet att välja vilken hemlig information som offentliggörs, gör det vederbörande till en maktspelare av rang, och de har därmed förvandlats till det som jag uppfattar att organisationen försöker bekämpa.


Jag har dessutom svårt att uppfatta någon större skillnad på följande scenarion:

-En Amerikansk dunderpatriot anser att en amerikansk överbefälhavare inte ska kunna anklagas för begågna oförrätter på grund av de oerhörda världen vederbörande bidragit med inom andra områden, och för att dennes fiender kan utnyttja en rättegång för egna syften.

-En wikileaks-anhängare anser att Julian Assange inte ska kunna anklagas för våldtäkt på grund av de oerhörda världen han bidragit med inom andra områden, och för att dennes fiender kan utnyttja en rättegång för egna syften.