Evidence based

Ett litet minne från ensiffrig ålder träffade mig som en pil för en liten stund sedan. Eftersom jag är en både generös och öppenhjärtlig individ, så delar jag nu med mig av nämnda minne.

Jag vet inte riktigt hur gammal jag kan ha varit, men eftersom det centrala temat i minnet var att jag hade tappat en tand, samtidigt som jag hade en viss erfarenhet av tandtappandde, så placerar jag minnet vid 8-10 års åldern.

Så här var det:

Jag visste sedan tidigare att om man placerade sin tappade tand i ett glas vatten över natten, så skulle den förvandlas till en 5:a, som man kunde stoppa i sin högt skattade spargris på morgonkvisten.

Detta hade visat sig stämma vid upprepade tillfällen tidigare. Jag vet inte riktigt hur många tänder jag kan ha tappat innan just den här episoden, men jag misstänker att det kan ha varit 5-10 stycken. Alltså mellan en fjärdedel och hälften av alla dentala utbytesobjekt.

Jag hade dock börjat fatta misstankar mot teorin av någon anledning. Jag har ingen som helst hågkomst av min inställning till Jultomten vid tillfället, men det är inte helt otänkbart att mina misstankar mot den röde klappbäraren hade smittat av sig på processen som transformerar avlossnade tänder till metall.

Det kan vara på sin plats att nämna att i min familj har vi aldrig vänt oss till övernaturliga väsen som tandféer eller annat för att förklara fenomenet, utan föredragit oss att söka efter naturliga förklaringar.

I mitt sinne utarbetade jag ett experiment för att få svar på frågan om det faktiskt var tanden i sig som förvandlades till mynt, eller om det fanns något som tydde på att naturen förhöll sig annorlunda.

Mitt resonemang löpte som följer:

Om det faktiskt är tanden som transformeras till mynt, så kommer detta inte att påverkas av ett lock över glaset.
Däremot kommer ett lock behöva flyttas, ifall det är så att någon plockar upp tanden, och ersätter den med lite växelmynt.

Det fanns givetvis inget som hindrade individen som möjligtvis skulle byta ut tanden mot slanten, att ta bort locket, utföra bytet, och därefter sätta på locket igen.

Problemet löstes enligt följande:

I stället för ett lock, placerades ett litet ark papper över glaset, för att tjäna som lock. Jag var dock väldigt noga med att placera ut referensobjekt i glasets närhet, där det stod på skrivbordet i mitt rum. Således pekade varje hörn på pappret mot ett bestämt objekt, så om pappret hade flyttats under natten skulle jag lätt kunna se detta genom att hörnen inte längre pekade mot samma objekt.

För att ingen skulle kunna fatta misstankar om att det faktiskt fanns sådana referensobjekt placerades skenobjekt ut i närheten av glaset. En uppgift som knappt behövde utföras, eftersom mitt skrivbord aldrig saknade bråte i form av teckningar, legobitar och annat som jag dagligen brukade i min strävan efter världsherravälde.

Efter en natts sömn, så låg det mycket riktigt en slant i glaset, och tanden var spårlöst borta. Men..
Pappret hade vridits! Jag hade nu otvetydiga evidens som tydligt indikerade att ingen transformation hade ägt rum, utan att någon eller något hade helt enkelt varit framme, och stulit min f.d. tand, och ersatt den med småmynt!

Stolt, och glad i hågen rusade jag ner för trappan, och avkrävde mina föräldrar en förklaring till resultatet av experimentet.