Jag lyssnar på bra musik, och fylls av den där känslan som filmiskt brukar (brukade?) gestaltas genom att en närbild på huvudpersonen på ett grönt fält övergår i en makroutzoomning som börjar rotera runt huvudpersonen. En makroutzoomning som inte slutar zooma ut eller rotera förrän scenen övergår i eftertexter..
Det enda smolket i bägaren är att jag min vana till trotts lyckats tända cigarillen i fel ände, så jag får massor med tobaksflagor i munnen..
Attans också!
Här var det tänkt att eftertexterna till Rapport till himlen skulle vara, men eftersom de inte fanns på Youtube, så blir det intro och några scener i stället.
Jag blev riktigt sugen på att uppleva den här gamla pubertetsmysserien igen, så jag undrar om jag inte ska titta på den nu. Den är riktigt bra vad jag minns, och det skär lite bitterljuvt i hjärtat på mig när jag hör intromusiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar