- Personer som bor hos sina förälrar långt efter att de borde flyttat till eget.
- Personer som på grund av inkompetens borde ha personlig assistent/ledsagare, men av någon outgrundlig anledning inte beviljas det av staten.
- Personer som är helt berövade insikt om att de är dumma i huvudet, och/eller saknar kontakt med verkligheten, men är överflödigt begåvade med initiativförmåga.
Anledningen till denna lilla bitterhet är att jag på nytt behövt skicka påminnelser och fakturor på fritiden.
Så jävla roligt är det inte. Jag får mitt lystmäte tillgodosett på jobbet.
Om man dessutom tar med i beräkningarna att det är jag som kommer framstå som en dunderröv när det väl börjar pratas, så blir det ännu roligare. Det positiva är i alla fall att jag har en oerhörd resurs av gnäll, när jag känner att jag måste böla över någonting men inte riktigt vet vad.
Det bästa av allt är nog att samma dag som jag skickar en andra påminnelse, med hot om inkasso och kronofogde, -över 6 månader efter att den första delbetalningen skulle varit insatt på kontot enligt den ursprungliga avbetalningsplanen, så finner jag på den gode gäldenärens blogg en läsarundersökning om vad folk tycker att vederbörande ska lägga sin skatteåterbäring på.
Alternativen var bland annat alkohol, och party, men inget som ens antydde något om att återbetala de sura pengarna till en viss förening.
 |
Just fucking pay up! |
En sak är säker. I fortsättningen kommer jag inte att engagera mig på något sätt för att hjälpa andra med deras skulder till en förening där jag är kassör. Inga avbetalningsplaner, inga muntliga påminnelser, ingen jävla tid alls. Jag har inte tillräckligt med fritid för att öda den på andras inkompetens.
I fortsättningen blir det en faktura bums, och därefter påminnelse och inkasso så fort det börjar dröja.
Fy vad jag är missnöjd med det här. (Ett kraftuttryck som heter duga, vill jag lova!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar