Tolkningsföreträde

Det här med tolkningsföreträde är inte riktigt min grej. Inte alls. Faktum är att jag tycker det är en ganska korkad grej. Förhoppningsvis välmenande, men dum, innehållslös, kontraproduktiv, och intellektuellt tvivelaktig.

Innan jag kastar ur mig fler omdömen om fenomenet kanske jag ska ta mig tiden att i alla fall svepande definiera vad det är jag raljerar mot:

Tolkningsföreträde - Att en entitets(person/grupp/demografi/funktion/whatevah) tolkning av ett fenomen(situation/händelse/struktur/whatevah) per definition är giltig, på grund av en eller annan anledning.

Helt enkelt ett stjärnstopp som kan användas efter att man fått tvåsiffrig ålder.
När jag skrev det här så insåg jag till min förskräckelse att uttrycket stjärnstopp inte är så allmänt känt som jag trodde. Det verkar faktiskt tämligen begränsat i både tid och rum, men skit i det. Det är ett non plus ultra, som användes i min barndom när man skulle överträffa varandra i verbala tävlingar.

Om det gällde att ha flest av någonting, så kunde man åberopa "stjärntals" som i att jag har stjärntals med pengar, och därmed försäkra sig om att man hade mest pengar av alla. Om man ville förhindra någon annan från att vinna ett så sofistikerat meningsutbyte som att upprepa sina motstående ståndpunkter så kunde man belägga meningsutbytet med ett stjärnstopp enligt följande exempel:

person A: -Jo!
person B: -Nej!
person A: -Jo!
person B: -Nej!
person A: -Jo!
person B: -Stjärnstopp! (Så det så!)

I det här fallet betyder stjärnstoppet att person B säger "Nej!" stjärntals gånger. Eftersom barn av ensiffrig ålder har ganska dålig koll på uppräknerliga mängder, oändligheter, och kardinalitet, så är det först till kvarn som gäller. När någon väl sagt stjärnstopp så är diskussionen över. Det går alltså inte att kontra ett stjärnstopp med ett annat stjärnstopp åt andra hållet (i det här fallet stjärntals med Jo!).

Efter den här lilla utläggningen om vad stjärnstopp betyder, så torde det stå klart för läsaren att stjärnstopp helt enkelt är ett intellektuellt trick för att dölja för sig själv att man stoppat fingrarna i öronen, eftersom meningsmotståndaren per definition inte kan ha något vettigt att komma med efter att stjärnstoppet lagts.

På precis samma sätt finner jag att tolkningsföreträdet används. Dock är det så att tolkningsföreträdet är något mer avancerat. Det är trots allt ett intellektuellt självbedrägeri för personer med tvåsiffrig ålder.

Detta består i att så fort den magiska besvärjelsen uttalats så upphör den ursprungliga meningsskiljaktigheten per definition att existera, men samtidigt så uppstår en metadiskussion om vem som har makten att använda tolkningsföreträdet.
Till skillnad från stjärnstoppet så kan man på nytt använda tolkningsföreträdet på den nya metadiskussion som uppkommit, och därmed blockera intellektuellt utbyte i N dimensioner.

Ok. Nu har jag raljerat och bjudit på både latin och matte-referenser. Finns det någon poäng egentligen?

Mitt stillsamma förslag är att man slutar använda begreppet tolkningsföreträde och i stället börjar använda det betydligt mer konstruktiva (och sådeles osexiga) utvärderingsföreträde.
Den mening jag vill ge till detta fantastiska begrepp är att i stället för att entitetens tolknings giltighet har förtur, så ska entitetens tolkning utvärderas först. Detta flyttar fokus från att entiteten per definition har rätt, till att entitetens perspektiv är prioriterat, och därför ska vara det första att utvärderas.
Det är fortfarande möjligt att entitetens tolkning är helt felaktig, andra perspektiv är inte nödvändigtvis ogiltiga, och man har inte låst positionerna i diskussionen, och kan därför föra den frammåt.
Helt jävla superbra.

-Och om nu någon påtalar att även utvärderingsföreträde möjliggör meningsskiljaktigheter i N dimensioner, så vill jag i första hand säga att ja, så är det ju. Men de N olika ståndpunkterna är inte nödvändigtvis ömsesidigt uteslutande, även om de alla förtjänar att behandlas och tas på allvar ända tills de kan förkastas på rationella grunder.

Om denna någon fortfarande inte är nöjd med svaret, så ska vederbörande ha klart för sig att hen läser en bitter och raljerande blog i ett obskyrt hörn av internet, och att jag minsann har tolkningsföreträde när det gäller hur rätt jag har.