People and their opinions..

”Tiderna förändras men könen består. Somliga hävdar att kön är en social konstruktion. Låt dem intala sig det, för det är trots allt bara ett av tusen sätt att spjärna emot normerna”
Så inleds en fantastikst dum debattartikel på svt:s hemsida.
http://www.svt.se/opinion/article2699968.svt

Som valigt snubblade jag över det här skräpet på facebook, och var givetvis tvungen att skriva ett litet svar. Det är detta svar jag tänkte förära min läsarkrets med idag.

Håll till godo motherfuckers!

Det här är verkligen något av det sämsta jag läst. Inte för att jag inte håller med henne, utan för att texten inte säger något. Det är bara uppkastade ord utan sammanhang, som många gånger är direkt felaktigt, eller går emot det hon vill ha sagt.

För det första så öppnar ingressen med det logiska felet ekvivokation, där skribenten sammanflätar orden ”kön” och ”genus”. Kön är beroende av vilken typ av könsceller en individ producerar, medan genus - det ”sociala könet” är beroende av hur individen upplever sig själv.
Man kan givetvis mena att alla individer identifierar sig som ett av endast två alternativa genus, d.v.s. de klassiskt manliga och kvinnliga, och att hur man identifierar sig är direkt knutet till vilken sorts könsceller man producerar.
Det är i så fall ett påstående som det finns mycket evidens mot, då det finns många individer som identifierar sig på andra sätt.

Att påstå att genus inte finns är att påstå att alla individers upplevelser av sig själva är identiska, oavsett alla andra faktorer, som t.ex. vilken sorts könsceller man producerar.
-Vilket är precis tvärt emot det skribenten vill säga.

Samma sorts fel dyker upp senar i texten när hon skriver om crossdressing.
Den här gången ekvivokerar hon könsceller med maskulina och feminina könsuttryck.
Skulle hennes tes om att könscellernas avgörande betydelse för hur en person upplevs, vara sann, så skulle inte drag kunna existera. Eftersom de producerade könscellerna fortfarande är desamma, och det är de som avgör hur individen uppfattas - så skulle en betraktare inte uppfatta någon skillnad oavsett vilka attribut individen visar upp.

Attributens betydelse för hur individen uppfattas är en social interaktion, och därför evidens för att det finns socialt konstruerade aspekter av vad som upplevs som manligt och kvinnligt.

”De som kämpar för exakt samma regler för alla, de för en kontraproduktiv kamp för sin mångfald.”
Fundera lite över vilka områden det här uttalandet fungerar inom. Är det bara när det gäller genus, eller finns det fler sammanhang? Hur väl fungerar det i ekonomiska sammanhang? I juridiska?

Jag vet inte vilka som åsyftas med könskrigarna i slutklämmen, men oavsett vilka de är, så är jag emot att de vill tvinga andra att följa deras syn på vilka könsroller som är acceptabla.

Även om jag tycker att artikeln är riktigt dålig och full av logiska felslut, så verkar det som att både jag och skribenten i slutändan tycker det är fel att andra ska bestämma över en individs egna personliga identitet och vilka uttryck den tar.

Ps.
Könen har inte funnits sedan arternas uppkomst, utan är ett långt senare påfund. Det finns arter där samma individ har olika kön (alltså inte genus) under olika perioder i livet, och det finns arter som har två kön samtidigt. Det finns även arter som förökar sig helt asexuellt, och därför inte har något kön alls.

Grades from fourth grade

Betyg från fjärde klass säger du?
Jag kontrar med betyg så länge som du har rösträtt!

Bara lek med tanken:
Varje gång du ska rösta, så måste du göra nationella prov i några väl valda ämnen. Säg matte och samhällskunskap till exempel.
För att få ditt röstkort så måste du ha gjort proven. Ditt resultat spelar ingen roll, bara att du faktiskt gjort dem.

Sedan får du hem ditt betyg för mandatperioden, och ditt röstkort.

Inte nog med att du själv får betyg över hur bra du behärskar ämnen som är lämpliga att behärska när man ska vara med att välja vilka som ska styra landet, utan man kan dessutom koppla informationen till vilken kunskapsnivå varje partis väljare ligger på.
Dessutom så täpper man kanske till den där generationsklyftan som byggs upp då bara kidz och studenter får känna på pressen att prestera kunskapsmässigt inom områden man inte riktigt behärskar.

Tänk på vilka mereffekter det skulle ge när parti X inser att de har de mest outbildade väljarna i Sverige. Eller för all del när alla andra inser att de mest outbildade röstar på ett visst parti.
-Frågan är om det är ett incitament att öka anslagen till skolan, eller att minska dem.


Och en helt annan fråga som jag funderat över på sistonne:
Finns det ett ord för när man inte riktigt kan avgöra om man själv är ironisk eller inte?

Tolkningsföreträde

Det här med tolkningsföreträde är inte riktigt min grej. Inte alls. Faktum är att jag tycker det är en ganska korkad grej. Förhoppningsvis välmenande, men dum, innehållslös, kontraproduktiv, och intellektuellt tvivelaktig.

Innan jag kastar ur mig fler omdömen om fenomenet kanske jag ska ta mig tiden att i alla fall svepande definiera vad det är jag raljerar mot:

Tolkningsföreträde - Att en entitets(person/grupp/demografi/funktion/whatevah) tolkning av ett fenomen(situation/händelse/struktur/whatevah) per definition är giltig, på grund av en eller annan anledning.

Helt enkelt ett stjärnstopp som kan användas efter att man fått tvåsiffrig ålder.
När jag skrev det här så insåg jag till min förskräckelse att uttrycket stjärnstopp inte är så allmänt känt som jag trodde. Det verkar faktiskt tämligen begränsat i både tid och rum, men skit i det. Det är ett non plus ultra, som användes i min barndom när man skulle överträffa varandra i verbala tävlingar.

Om det gällde att ha flest av någonting, så kunde man åberopa "stjärntals" som i att jag har stjärntals med pengar, och därmed försäkra sig om att man hade mest pengar av alla. Om man ville förhindra någon annan från att vinna ett så sofistikerat meningsutbyte som att upprepa sina motstående ståndpunkter så kunde man belägga meningsutbytet med ett stjärnstopp enligt följande exempel:

person A: -Jo!
person B: -Nej!
person A: -Jo!
person B: -Nej!
person A: -Jo!
person B: -Stjärnstopp! (Så det så!)

I det här fallet betyder stjärnstoppet att person B säger "Nej!" stjärntals gånger. Eftersom barn av ensiffrig ålder har ganska dålig koll på uppräknerliga mängder, oändligheter, och kardinalitet, så är det först till kvarn som gäller. När någon väl sagt stjärnstopp så är diskussionen över. Det går alltså inte att kontra ett stjärnstopp med ett annat stjärnstopp åt andra hållet (i det här fallet stjärntals med Jo!).

Efter den här lilla utläggningen om vad stjärnstopp betyder, så torde det stå klart för läsaren att stjärnstopp helt enkelt är ett intellektuellt trick för att dölja för sig själv att man stoppat fingrarna i öronen, eftersom meningsmotståndaren per definition inte kan ha något vettigt att komma med efter att stjärnstoppet lagts.

På precis samma sätt finner jag att tolkningsföreträdet används. Dock är det så att tolkningsföreträdet är något mer avancerat. Det är trots allt ett intellektuellt självbedrägeri för personer med tvåsiffrig ålder.

Detta består i att så fort den magiska besvärjelsen uttalats så upphör den ursprungliga meningsskiljaktigheten per definition att existera, men samtidigt så uppstår en metadiskussion om vem som har makten att använda tolkningsföreträdet.
Till skillnad från stjärnstoppet så kan man på nytt använda tolkningsföreträdet på den nya metadiskussion som uppkommit, och därmed blockera intellektuellt utbyte i N dimensioner.

Ok. Nu har jag raljerat och bjudit på både latin och matte-referenser. Finns det någon poäng egentligen?

Mitt stillsamma förslag är att man slutar använda begreppet tolkningsföreträde och i stället börjar använda det betydligt mer konstruktiva (och sådeles osexiga) utvärderingsföreträde.
Den mening jag vill ge till detta fantastiska begrepp är att i stället för att entitetens tolknings giltighet har förtur, så ska entitetens tolkning utvärderas först. Detta flyttar fokus från att entiteten per definition har rätt, till att entitetens perspektiv är prioriterat, och därför ska vara det första att utvärderas.
Det är fortfarande möjligt att entitetens tolkning är helt felaktig, andra perspektiv är inte nödvändigtvis ogiltiga, och man har inte låst positionerna i diskussionen, och kan därför föra den frammåt.
Helt jävla superbra.

-Och om nu någon påtalar att även utvärderingsföreträde möjliggör meningsskiljaktigheter i N dimensioner, så vill jag i första hand säga att ja, så är det ju. Men de N olika ståndpunkterna är inte nödvändigtvis ömsesidigt uteslutande, även om de alla förtjänar att behandlas och tas på allvar ända tills de kan förkastas på rationella grunder.

Om denna någon fortfarande inte är nöjd med svaret, så ska vederbörande ha klart för sig att hen läser en bitter och raljerande blog i ett obskyrt hörn av internet, och att jag minsann har tolkningsföreträde när det gäller hur rätt jag har.