Some days later...

Vad får vuxna personer av allehanda kön, genus, och kromosomuppsättningar att beté sig som lågstadiebarn och börja skrika om tjej och killbaciller?
Hår..
Ännu en fjäder i hatten för homo sapiens.

Några dagar efter att håret börjar tas tillbaka, till somligas förskräckelse och andras förtjusning, så får jag för mig att blogga lite trött om det.

Jodå. Det har visats upp kvinnligt armhålehår i tv har jag förstått.. Tänka sig så konstigt. Världen har skakats i sina grundvalar.

Jag kan tänka mig att en del Hober med ludna fötter just nu är på väg till Mordor för att kasta ner sina rakhyvlar i domedagsberget, samtidigt som en hel skara orcher försöker hindra dem, tvångsraka dem, och överösa dem med gutturala invektiv om kroppsbehåringens vidrighet.
Orcher är ju som bekant dessutom helt befriade från självdistans, har en mental kapacitet som i bästa fall når upp till pubertal nivå, och dessutom sällan briljerar med sin personliga hygien.

Det enda jag faktiskt kan tycka är lite intressant i hela Sagan om hårets återkomst är vad man ska tycka om Gollum. Fetischisten som dyrkar den där ludna armhålan, eller vad det nu kan vara. Hur ställer vi oss till det?

Jag har aldrig riktigt uppskattat Tolkien. Även om världen är rik och välutvecklad, så är historien platt. Ingen vet riktigt varför Hoberna betér sig på sitt sätt, och Orcherna på sitt. De drivs inte så mycket av sina personligheter, för de har knappt några. De är som pappfigurer i det ondas eller det godas tjänst. Det är klart att det finns en del trollkarlar som patriarkalt nog drar i alla trådar i bakgrunden, men det tillför inte så mycket djup det heller.

Det som skulle kunna rädda situationen är om de olika karaktärerna slutade med sitt episka käbbel, och i stället satte sig ner och funderade på vilka de var, vad som motiverade dem, och vad som gjorde just dem lyckliga, och hur de ville leva sina liv.
Förutom att jag hade lockats mer av att lära känna de individerna, så antar jag att de hade haft lite trivsammare liv själva.

Det jag säger är inte att det är fel att kasta rakhyvlar i vulkaner. Bara att ungefär samma effekt kan åstadkommas med en papperskorg. Och att det är ok att tycka att håriga fötter är vidrigt, men att man inte behöver beté sig som ett dreglande fabelfiasko för att man har en preferens.

Don't dream it, be it!

Med eller utan kroppsbehåring