Jag har precis börjat sätta i mig en kopp, och jag kan ju ärligt säga att det inte är den mest näringsriktiga frukost jag ätit i mina dagar.
Det är inte den godaste chokladkakan jag ätit i mina dagar heller (Jag hade varken pulverkaffe eller olja hemma, så jag gjorde utan).
Däremot så har receptet en skräckinjagande potential att förstöra alla mina illusioner av självdisciplin.
Jag är mindre än 40 minuter in i filmen, och hela tiden hör jag I want you to hit me as hard as you can, och får en känsla av att Nina heter Tyler Durden i mellannamn..
Det är ju mer än hälften av filmen kvar, så vi får se hur det går..
...
Nu har jag sett hela.
Inte illa alls, och jag gillar att den inte bekräftade mina fördomar alldeles för uppenbart.
Filmen misslyckas med att vara subtil, men den är inte övertydlig. Det gillar vi.
Nu är det sängdags, och i morgon är det halvdag på jobbet.
Sen är det helg, pyssel, dans, och champagnepyramider som väntar!
...
Nu är det morgon, och när jag hade lagt mig i går, så upptäckte jag en nu dimension i filmen.
Jag tror jag får återta mitt påstående om att filmen inte är subtil.
Det kan vara CGI-effekterna, och hollywood-vibbarna som triggat mina fördomar, men jag måste tillstå att filmen faktiskt har en subtil nivå också.
Idag har jag experimenterat mig fram till ett grundmönster på en mask.
När mönstret väl var färdigt så tog det inte lång tid att knåpa ihop en prototyp och göra de nödvändiga förändringarna.
Jag hann till och med att göra en helt OK mask att använda vid något väl valt tillfälle.
Jag har enbart trixat med bilden för att den ska matcha färgerna i bloggen. Det finns inga andra orsaker. Som att jag skulle vara ganska kass på att fota, eller något annat..
..Men i väntan på den dagen så bjuder jag på lite bilder.
För några veckor sedan började jag ta en genväg genom skogen, när jag cyklar till och från jobb.
Genväg genom skogen.. Det låter som hämtat från någon gammal saga nedtecknad av Bröderna Grim, eller något annat oroväckande.
Men så är det faktiskt.
Genom att cykla någon kilometer genom skogen vid vattentornet, så sparar jag en rejäl bit, samtigt som det är en betydlligt finare väg än industrirakan.
-2 kilometer spikrak väg, med garanterad motvind en gång om dagen, och tre skorstenar som enda utsikt.
Även om det är riktigt fint, så kan bilderna också förstärka känslan av obygd och småstad, som jag så ofta gnäller om.
Termometern visar 25,6°C, inte ett moln i sikte och det är musöron på varenda träd. Det är alltså en perfekt dag att sitta inne och spela Mega Man.
Tyvärr har jag ju ingen tv, eller annan form av teknisk utrustning att koppla in högärade och trogna vän, mitt gråa NES i.
Jag får helt enkelt nöja mig med lite musik, nostalgipepp, och låtsas.
Egentligen har jag inte tid heller. Jag ska ut på presentjagarfärd, för att dra mitt strå till den ultimata present som jag och min bror ska förära vår mor vid hennes födelsedagsfirande i morgon.
Dessutom är det hög tid att städa upp lite igen.
Kreativitet har ju som bekant en oöverträffad förmåga att anhopa kipple¹ i drivor, varhelst någon känt musernas beröring.
*----/Begin Sidetrack/----*
Jag insåg nyss att jag, och kanske hela den samlade mänskligheten, saknar ett smidigt ord för att beskriva kumulativa suboptimeringar i ett system, eller en process.
Några förslag på ord som skulle kunna användas:
Re|dukt|or|er
De|efekt|er (detta är helt klart det bästa, men det är tyvärr redan upptaget)
In|hibit|or|er
Tyvärr medför mitt halvtaskiga latinvurmande att jag missade målet med ett lätthanterligt ord, och i stället kläckte ur mig ordförslag på tre eller fyra stavelser.
Jag efterlyser härmed ordförslag, eller ännu hellre: upplysningar om ett redan vedertaget ord, för att beskriva nämnda företéelse, från de i läskretsen som känner sig hågade.
När jag nu läser förslagen igen är jag nog mest förtjust i reduktorer.
Fram till att någon kommer med ett bättre förslag är detta ordet jag kommer att använda. *----/End Sidetrack/----*
Nu är det hög tid att avsluta det här inlägget, och i stället ta sig ut i verkligheten ett tag.
Post Scriptum (halvtaskigt latinvurmande var det ja..)
Häromdagen slog det mig att det mest alternativa man kan göra är förmodligen att satsa på en Cowboy-stil. Svart/goth/emo är så jäävla mainstream, och en renodlad robotstil tror jag inte skulle fungera riktigt.
Alltså är det Cowboys som gäller.
Det ligger nog inte helt fel i tiden heller, eftersom det är runt 20 år sedan det var hyfsat populärt med Cowboys och Indianer sist. (Tack för den, Kevin Costner. Sunkmanitu Tanka Ob Waci FFS)
1: Saxat ur Urban Dictionary: Kipple is a word coined by the remarkable science fiction writer Philip K. Dick. It refers to the sinister type of rubbish which simply builds up without any human intervention. Eventually, one day, the entire world will have moved to a state of kipplization.
Påsken är ju som alla vet den viktigaste av högtider för den som aspirerar på att efterfesta med Yahweh/Elohim/Adonai, oavsett om man ingår i Jesus crew eller inte.
Jag minns inte vilken dag det är då de yngsta av judiska gossebarn ställer korkade, teatrala frågor, till sina fäder, och äter hackade russin och nötter för att påminna sig om Salomons tempel.
Jag kommer inte heller ihåg vilken dag det är Jesus rider åsna, får sina fötter tvättade för första gången på länge, och allt det där.
Faktum är att jag inte ens pallar (hinner) göra en Wiki-search för att ta reda på det heller.
Men som Eddie så finurligt belyser i klippet ovan, så är det i alla fall hejdlöst roligt att Jesus dör på olika datum från år till år, beroende på månens förhållande till jorden. Det samma gäller för judarnas påstådda uttåg ur egypten...
För er som inte sett filmen, så ska jag försöka sammanfatta i korta drag, även om jag inte kommer att företa mig någon fullfjädrad recension.
Den handlar om en 80-tals Glam-Goth-drottning, som från början är värdinna för en B-films-show, men som drömmer om att vara stjärna i Las Vegas.
Ledmotivet genom hela filmen är Elviras bröst, även om resten av henne figurerar som huvudperson. Vi möter den ena ointressanta karaktären efter den andra, allt eftersom handlingen försöker infinna sig.
Men jag förlåter filmen.
Den bjuder på en tillräcklig mängd tits & ass och 80-tals Glam-Goth för att jag ska vara nöjd ändå.
En bra start på dagen: Family Guy, en latte, och en fiskburgare.
Strax iväg till jobb, och efter det så ska jag bestämma mig för om jag ska fortsätta med mina latex-experiment, eller göra ett schema för 200 festivalfunktionärer.
-Eller så ska jag kanske ta och plantera om min Rhodedendron.
Den blåste nämnligen ner från balkongbordet för någon vecka sedan när det stormade. Både kruka och fat, och mina ljuslyktor av glas ligge krossade på balkongen.
Rhodedendronen är överlyft till en ny kruka, av plast den här gången, men den behöver planteras om.
Dessutom behöver jag skaffa mig en ny källarnyckel. Den gamla är försvunnen.
Jaa, vad säger man?
Herre Jesus vilken spännande dag jag har framför mig, och store tid vilken spännande läsning du just tagit dig igenom.
Snubblade över den här videon på Youtube nyss, via en av mina prenumerationer. Till följd av detta känner jag en viss moralpanik komma krypande.
En interpubertal flickstackare som genomför ett hyfsat oskyldigt slut pop-nummer (pun intended).
Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag hänger upp mig på detta. Kanske att Teen Boom Boom Doll är epitetet hon ges i början av videon, och att det visar sig att hon faktiskt bara är 12. Det är ju falsk marknadsföring så det skriker om det.
Kanske är det Oh my god, she looks good. Oh my god you know you wish you could.
Eller så är det för att det är så jävlans dålig musik, och att deras pubertala åmande inte får det att spritta till i kroppen på mig ens marginellt. Snuvad på konfekten helt enkelt.
Eller så är det just moralpanik och inget mer...
Man kanske ska sätta detta praktexepel av teensploitation i perspektiv till Age of Consent i lite olika delar av världen också.
I Saudiarabien och några närliggande länder finns det över huvud taget inget som heter samtycke. Bara man är gift så är man per definiton samtyckande.
I Spanien, Argentina och Japan går gränsen vid 13, så när miss Rose har fyllt år, så är hon lagligt byte i alla fall i de länderna. Givetvis förutsatt att hon själv är just samtyckande, men det är ju en petitess..
En intressant grej är att enligt bilden jag helt oförmodat knyckt från wikipedia, så blir vatikanstatens ungdomar byxmyndiga vid 16 års ålder.
För att återgå till ämnet, så tror jag att ämnets komplexitet kan ha ganska stor inverkan på min ambivalenta hållning till problemet.
Är det hon själv, eller någon annan som är drivande? Vilka är motiven? Vilken är målgruppen?
-Osäkra prepubertaler och pedofiler?
Att det är folk med dålig musiksmak är i alla fall uppenbart.
Jag kan till exempel inte hålla det för troligt att hon har kokat ihop text, koreografi, och kapital till musikkarriären själv, ergo någon/några har investerat i henne, och väntar på avkastning.
Det behöver ju inte nödvändigtvis vara av monetär karaktär, men ändå.
Man kan inte klandra subjektet för reaktionen i betraktarens hjärna, men man kanske ska ägna en tanke åt orsaken till subjektets belägenhet.
Är den en följd av subjektets egna sinnesrörelser så har jag inga som helst problem med det.
Finns det andra intressen som lurar i kulisserna, vilka medvetet har influerat subjektet för sin egen vinnings skull, så finns det all anledning att uppröras och skriva arga lappar på internet. (=Blogga, eller starta en Facebook-cause).
Palla orka! Nu är det i alla fall dags för mig att släppa det här, och skölja ner min moralpanik med en kopp kaffe.
När man kommer upp ur badet, och känner sig som en ny människa, så finns det bara en sak att göra.
-Okej, två saker att göra:
Shoppa något som du väntat länge på att skaffa dig
Städa upp sunket du akumulerat när du var den gamla människan (som du ofrånkomligen kommer att förfalla till igen¹
Sagt och gjort. Jag har nu beställt en X-Pole! Just det! -En kullagrad dansstång att göra piruetter och trix med. Tyvärr måste jag hitta något ställe som säljer magmuskler någon annan stans, för det hade de inte på lager..
Sunkakumulator de luxe. Fler ord är överflödiga.
1: Personlighetsstadier är helt analoga med excitationsnivåer hos elektroner. Så det så! Se fig. 1
fig. 1
Personligheten absorberar inspiration, och tar ett kvantsprång till en högre personlighetsnivå - ett exciterat tillstånd. Där stannar den ett tag, men kommer att falla tillbaka till det ursprungliga läget, under utsändande av inspiration som en annan personlighet kan exciteras av.
Det mest gynnsamma för alla inblandade är givetvis att befinna sig i sociala sammanhang där man är omgiven av personligheter som inspirerar varandra, eftersom man då kommer att exciteras av, och inspireras av varandra.
Felet med småstäder är att det nämnda scenariot inte infinner sig.
Den kritiska massa som krävs för att få en stabil reaktion är helt enkelt inte uppnådd.
Jag har haft hejdundrande migrän och annat skojj sedan i onsdags förmiddag. Nu är det fredag kväll, och det har lättat lite.
En inte helt hälsosam dos av småångest, och en känsla av att det är hög tid att amputera ditten och datten. (Hmm.. Är det någon mer än jag som känner igen det här?)
Jag skyller hela min belägenhet på stress. Mest latent sådan: På jobbet, idéella grejjer som jag fortfarande inte gjort mig av med helt, hemma, allt möjligt. Hur blir det till exempel i september när min anställning upphör?
Det hela beror förmodligen till största delen på att jag envisas med att hålla fast vid saker som inte fungerar för mig. Jag inbillar mig hela tiden att jag kan laga dem, men det slutar bara med att jag drar ner mig själv i dyngan.
Fast nu ska jag försöka vara lite munter i stället.
Under tiden som jag hittar på lösningar och drömmer om att fly från den här gudsförgätna hålan, som jag sen kommer att ignorera, för att i stället bo kvar ett tag till och lukta på blommorna i min korkekslägenhet; så ska jag nu göra mig till en klyscha.
Jag ska nämnligen lägga mig i badet (faktum är att jag redan sitter i badet när jag skriver detta) och titta på the Rocky Horror Picture Show.
Don't Dream it, be it!
(And then I ignored it again, out of [convention/stupidity/masochism/fear of the future])
Post Scriptum
Hittade även denna underbara version med the Dresden Dolls när jag letade på youtube, och det är ju klart att jag måste dela med mig av den också.
Kanske är det så att klysch-värdet ökar en del också, och det gör ju inte så mycket.
Klockan är strax efter fem på morgonen lördagen den 9 april.
En fullständigt vansinnig tid att vara uppe, om det inte är så att man inte gått och lagt sig den 8:e än.
I mitt fall så har jag nyss stigit ur sängen. Detta märkliga lilla tilltag är min kusins fel. Det är nämnligen så att det är gifemål på gång, och det är svensexa på gång.
Situationen är den att någon har kommit på att humorvärdet i att väcka ungsvennen med en tårta i ansiktet, överstiger besväret för oss andra att gå upp i denna arla morgonstund.
Idag har jag experimenterat mig fram till ett grundmönster på en mask.
