Pipp Hits

I lördags packade jag mitt Settlers of Catan, i en tygpåse varpå det står "I ♥ my High Heels", några öl, och satte mig på tåget ner till Malmö.
Anledningarna var trippla:

1. Spela settlers med goda vänner
2. Inmundiga rusdrycker med desamma
3. Planera och styra inför årets Siesta-festival

Desvärre blev det inget Settlers-spelande, men detta kompenserades med utgång på Debaser, och ett smutsigt skägg.
Det smutsiga skägget var en jeflans sur drink som jag förärades av läkarstudenten, min gode vän Viktor. Sur som attan, men riktigt god, och då brukar jag inte gilla sura saker.

Kvällen inleddes med öl, kirsebærsvin, och Pipp Hits. Amanda och Viktors eminenta spotify-playlist.
Särskilt munter blev jag av tanken på coitala eskapader till den gamla nazidisneydängan In der Fuhrer's face.

Av någon anledning finner jag tanknen på Hitlerbukkakke ganska humoristisk.

Jag och Amanda bondade, och förde en massa oväsen när vi insåg att vi delade ett visst intresse av Bröderna Lagerstål. Dessa vansinniga tokstollar som för tankarna till de radioprogram man som liten spelade in på kassettband tillsammans med sina syskon och kusiner.
Lika hejdlöst hetsigt, och lika improviserat.
Helt ogenerat falsettbrölade vi ut Sillamåne över Genarp i kön in till Debaser. Det var kul.

En annan intressant tilldragelse var när en flickstackare resolut stegade fram till mig och Johan, när vi satt i en soffa och diskuterade livets skéenden och dess lustiga krumsprång och förvecklingar.
Hon gjorde ett minst sagt tappert försök att ragga upp någon av oss, men eftersom vi var oss själva så blev vår sociala kompetens utkonkurrerad av vårt intresse för filosofi, och självironi som ingen annan upfattar riktigt.
Det slutade med att hon lika resolut stegade iväg i samma riktning hon kommit ifrån.

Hon han dock kläcka ur sig att Johan såg ut som en slampa, och jag såg ut som en som gillade reptiler.
I tysthet blev jag lite avundsjuk på att Johan fick omdömet ser ut som en slampa. Dessutom är jag inte alls speciellt mycket för reptiler.
Jag sa att jag gillade bonsai, varpå hon svarade att hon inte hade hört talas om att någon gillade det sedan 90-talet. Kort därefter försvann hon, och vi skrattade gladeligen åt tanken på att hon dissade oss på grund av bristande reptilintresse, och för stort intresse av tuktade dvärgväxta träd.