Sinderella

The loss of boots aches my heart

Detta blogginlägg är något försenat ifall du inte visste det. Det skulle skrivits i lördags, men det blev inte av. Nu sex dagar senare, så har det legat till sig, och likt det där man hittar längst in i kylen, blivit övermoget, jäst, och möglat.
Jag ska försöka att hålla den litterära kvalitén på en acceptabel nivå, men jag kan inte lova något.

Asch

Sinderella.. Det är jag det. Jag och förmodligen alla poptjejjer som finns.
I mitt fall handlar det förmodligen främst om att jag lyckades lämna kvar mina nya stövlar på spårvagnen i Göteborg, och nu väntar jag på att drömprhensen ska söka upp mig, sätta på mig stövlarna, brutalt och ihärdigt objektifiera mig medvetslös tills klockan slår tolv, och jag obevekligen måste återvända till Hässleholm.

Usch

Förhoppningsvis får jag tillbaka dem, men man vet ju aldrig. Får la köpa nya eller något..

En sak är i alla fall säker: