Meningsfull fritid

Det är första maj idag. Ett datum som firats i stater som såväl Sovjetunionen som i Stortyska Riket. Representanter för i stort sett alla stater, subkulturer, och organisationer, vilka för en flagga med mycket rött, och eller ensamma stjärnor, är ute och viftar med dessa. Det är helt enkelt arbetarnas julafton.

Själv kan jag inte låta bli att må lite illa. Även om jag inte kan ta det på så stort allvar.

Usch!

Ideologier om administrativa system som behöver hjälp av estetiska uttryck för att spridas får mig att kväljas. Klasskämpar, revolutionärer, kulturarbetare, anarkister, och andra, som försöker förändra samhället genom att skrika slagord (vilka för övrigt är ganska intressanta att se som brunstiga parningsläten, för att attrahera en likasinnad partner.), kan jag inte se som annat än tämligen begreppslösa stackare.

En bra idé behöver inga yttre komplement för att vara bra. Det enda som behövs är en tillräcklig intelligens hos mottagaren, för att kunna utvärdera idén, och göra en bedömning av dess värde.

Tolka mig inte fel. Jag är inte den som säger nej till någon slags kvalificeerad masshyptnos, men man ska fan veta att det är dumt, och dekonstruktivt, att få för sig att den är lämplig som organisationsform.

Gör dig själv, och samhället, och framför allt mig, en tjänst, och läs en bok. Lär dig något. Konstruera något. Dela med dig av den kunskap och de färdigheter du akumulerat.
Ska du bara vifta med tygbitar på pinnar, eller bara böla om att något är orättvist, så får du gå hem. Tänk ut en lösning i stället!

Man kan kalla sig för vad man vill, men så länge det enda man har att komma med är tomma slagord och symbolspråk, är man inget annat än en begreppslös försvarare av jantelagen.

Jag kanske ska tillägga att den här lama tiraden inte riktar sig specifikt till någon politisk gruppering, utan alla som skriker efter förändring utan att ha tagit reda på hur det rådande systemet fungerar, och utan att ha funderat ett ögonblick på effekterna av det man förespråkar.
De som slutat akumulera kunskap, och bestämt sig för att nu är det dags för handling.


Den intelligente läsaren har dessutom förmodligen räknat ut att det är min situation i föreningslivet som jag surar över egentligen.