Some kind of insight..

Alldeles nyss hade jag någon form av insikt. Alternativt, så hade jag processat något som någon annan sagt till mig, och undermedvetet övertygat mig om att jag kommit på det själv..

Jag är en rätt gnällig typ. (Det här är inte insikten.. Det är känt sedan länge.) Jag avskyr att behöva skönskriva verkligheten, när jag tycker att något är kass, dåligt, inte helt hundra, suboptimerat, eller inte så bra som jag tror det skulle kunna vara. Det medför att jag jäkligt ofta besvarar frågan "Hur är läget?" med en uppsjö av saker som jag är lite missnöjd över. Ibland slänger jag in något jag är nöjd över också, bara för att inte verka genomnegativ.

Dagens insikt är att läget inte är så intressant, och att läget är ett begränsat synsätt som inverkar negativt på mitt mående. (Jag hoppas att någon uppskattar metanivåerna av gnäll i det här!)
Humör, mående, hälsa, och allt sådant där viktigt man borde ägna sig åt och bejaka, beskrivs inte så väl av ett läge. Det beskrivs bättre med en vektor!
Nu går det ju såklart att beskriva positioner med vektorer, och omvänt, men det är inte det jag menar.
Det fiffiga med vektorer, är att de beskriver en riktning och en storlek. Läget kan alltså fortfarande vara skit, men det rör sig på rätt håll.

Jag själv har en tendens att gräva ner mig allt för mycket i läget ibland, och bara konstatera att mitt liv inte är så som jag vill ha det. Dock glömmer jag ofta att fundera över hur mitt liv förändras. För det gör det verkligen. Dessutom går det ganska snabbt, och i rätt riktning.

P.s.
Jag blir nog lite kär om någon kommer fram till mig och frågar "Hur är vektorn?" i stället för "Hur är läget?".