lördag 26 mars 2016

Unwanted shrinkage...

För två månader sedan minskade jag dosen testosteronblockerare, eftersom det inte är en särdeles hälsosam medicin att ta. Den blockerar givetvis testosteron väldigt effektivt, men samtidigt så är den inte leverns bästa vän. Det är således en bra idé att bara sätta i sig minsta verksamma dos, i stället för att knapra piller i tid och otid.

Enda felet är att jag har goda anledningar att misstänka att jag numera ligger under minsta verksamma dos.
Den senaste månaden har mina bröst krympt igen, och det är ju så klart väldigt jobbigt. De ömmar inte längre, och det är jobbigt att veta att saker sakta men säkert förändras till det sämre.

Eftersom jag är jag, så loggar jag min transition i Excel, och det går tydligt att se att det är en stark nedåtgående trend i brösttillväxten.
Det är jobbigt, men inte i närheten av så jobbigt som det var när jag minskade dosen förra gången.
Anledningen till det är att den här gången så har jag en bättre kontakt med min endokrinolog, och att jag själv kan fatta beslut om att öka dosen igen.
Sist så satt jag gråtandes fast i telefonköer och sjukvårdsbyråkrati för att få en tid hos läkaren så att jag skulle kunna justera dosen.
Den här gången så avvaktar jag till och med lite med att öka dosen igen, för jag har sett till att jag ska ta ett blodprov nästa vecka för att kolla de faktiska hormonnivåerna, och skaffa ännu en datapunkt till mitt dignande Excel-ark.
Den datapunkten vill jag trots allt inte förstöra genom att förändra dosen innan blodet är tappat. Varken för mig eller endon..

Dock så finns det lite goda nyheter också.
Min korsettträning har börjat ge resultat, och mina flytande revben börjar bli tuktade på ett sätt som känns bra.
I kombination med bättre kosthållning så har mitt midjemått minskat med 5 cm den senaste månaden, och mina former har blivit mer rundade än tidigare.
Det finns fortfarande väldigt mycket som jag skulle vilja förändra, men den förnekelse och likgiltighet jag pressat mig in i angående min kropp tidigare har nästan helt bytts ut mot uppskattning och framtidshopp.

Det är en fantastisk känsla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar