Out of the closet and into the fire

Jag har inte skrivit här på två månader, så jag tänkte att jag skulle återgälda det genom att vara lite smaskig och personlig idag.
Jag inser ju att timingen är lite dålig med tanke på att det var första april igår, men skit samma.

Till alla berörda parter

Kort och gott: Jag är kvinna.
Kanske inte biologiskt, men på alla andra relevanta sätt.
För några av er kommer det här som en chock av sällan skådat slag, och för andra som en efterlängtad förlösning av samma mått eftersom ni vetat länge, men jag antar att för en majoritet så beskriver ordet "jaha" följt av en stunds tystnad, och därefter "ehh.. Vad betyder det? Hur menar du? Varför?" och slutligen "vad vill du att jag ska göra åt det?" reaktionen bäst.

Innan jag går vidare i den här utläggningen, så vill jag passa på att be mina föräldrar om ursäkt för att de får reda på det här i andra hand. Jag har länge letat efter ett bra tillfälle att säga det här, men som den inbitne perfektionist jag är så har ett bra tillfälle inte infunnit sig inom rimlig tid.

Förlåt.

I ett försök att förklara vad jag känner, vem jag är, och vad i hela friden det här innebär för något så bjuder jag nu på en liten FAQ:

Q	Jaha? ...
A	Jodå... Så är det...
-
Q	Ehh.. Vad betyder det?
A	Det betyder att jag identifierar mig själv som kvinna. (duuh!) - Jag trivs inte i kroppen jag är född, jag vantrivs med att vara biologiskt hanlig, och att jag vill leva mitt liv som kvinna. Lite som en fristående hjärna i ett kärl, som söker efter en lämplig kropp att tillskansa sig. You know, the Sci-Fi way..
-
Q	Hur menar du?
A	Jag menar att jag är transexuell. I det här fallet innebär det att jag vill att du läser ovanstående svar en gång till, och att du eventuellt följer wikipedia-länken.
-
Q	Why do you want to be Loretta, Stan?
A	För att jag känner att situationen jag tidigare levt i stjäl ork och energi. Att det är en situation som inverkar negativt på mig, och att jag måste förändra den för att kunna leva mitt liv så som jag vill leva det. Det är inte det att jag vaknat varje dag och förbannat min livssituation, eller att jag ser hur grönt gräset är på andra sidan, och att det är en mirakelkur för allehanda problem. Jag känner bara, och har kännt länge, att jag måste ta det här steget om jag ska kunna leva mitt liv till min fulla potential.
-
Q	Vad vill du att jag ska göra åt det?
A	Ingen aning. Var inte PK, var dig själv. Det tänker jag vara. Faktum är att det här inte förändrar någonting i min syn på interpersonella kontakter alls. Det här är främst någonting som rör mig och hur jag ser på mig själv, och hur jag vill leva mitt liv. Hur du eller någon annan reagerar är upp till er.
-
Q	Men det praktiska då? Pronomen, namn, favoritfärg, och liknande?
A	Jag har haft ganska mycket problem med det här med nytt namn. Jag har hetat en sak hela livet, och det gör jag fortfarande. Mitt stora problem är dock inte vad jag blir kallad. Ett namn jag har fastnat för är i alla fall Kassandra. Jag tycker det är fint, och kommer förmodligen att göra det till mitt eget. Dessutom kommer inte uttrycket "Vad var det jag sa?" till sin rätt om man inte heter just Kassandra. =) Pronomen. Han/Hon/Hen/Den/Det. Det spelar mig faktiskt inte så stor roll. Använd det du tycker passar, och det du trivs med att kalla mig.

Jaha. Det var det. Let's get on with our lives.
Om du undrar något så fråga. =)