Long time no see

Hej du!

Tja, du vet hur det är. Det är ju inte så att orden sprutar ur mig precis.

Nu är det i alla fall såhär att jag bor i Göteborg sedan ett par månader tillbaka. Matte pluggar jag visst dessutom. -Och så har jag blivit säkerhetsansvarig på Westpride. Pridefestivalen i Göteborg alltså. Det är ganska najs.
Don't worry! Jag har Siesta!-pin på jackan, och nycklarna i Peace & Love-band.

You have to remember your roots eller något.


Jaja. Jag får väl ta och uppdatera mitt tjusiga

En pojktant, switch och fetishist, som sina utsvävningar till trots bor och försöker överleva
i en nordskånsk småstad. till något mer passande nu när jag bor i Götet.

För övrigt så skickar jag innerligt och okuvat hat till den förste som kastar en ordvits i min riktning! Tänk inte ens tanken!

Exodus

Som vanligt är det groteskt länge sedan jag skrev något här. Det beror i huvudsak på två saker, och då räknar jag inte in min personliga benägenhet att inte skriva speciellt mycket i bloggen.

Det ena som har hänt är att Nuclear Summer II arrangerades med bravur och elegans, och blev ett hejdundrande postapokalyptiskt party utan like.

Det andra som har hänt är att jag numera slutat bo i en nordskånsk småstad, och börjat bo i en västsvensk storstad, där jag kommer att studera mattematik de kommande tre åren.

Det känns något så brutalt bra så att ni anar knappt, kära läsare.


Jaja, mer om det en annan gång.
Nu ska jag bada, titta på film, dricka wiskey och plugga!

Puss å kram

Oh, well...

Det har har hänt väldigt mycket på sistonne.
Under den gångna månaden sedan förra inlägget har jag arbetat väldigt intensivt med två festivaler; nämnligen Siesta och Peace and Love.
Som hela festivalsverige vet, så hade jag inte mycket för det. -Båda blev inställda.
Jag hade sett fram emot att jobba på båda väldigt mycket, och det känns fruktansvärt tomt utan dem.

På grund av ohämmad hybris, eller bara dålig kontakt med verkligheten tänkte jag i min enfald att jobba med förarbetet inför två olika festivaler samtidigt som jag pluggar två mattekurser på 100% inte skulle vara något problem.

Jag hade fel

Men som en bitterljuv skänk från ovan så gick festivalerna omkull, och jag var inte längre helt förslavad under min ickebefintliga tidsplanering. Desvärre hade jag redan lidit flera stora nederlag mot klockan eftersom jag bevisligen är lika bra på att hantera tidsbegreppet som en hund som väntar vid ytterdörren på att matte ska komma hem.

Kontentan av det hela är att jag sedan ett tag lider av den besvärliga åkomman pluggångest, eftersom jag inte är helt övertygad att jag har den intelektuella kapaciteten att få godkänt i matte 3 och 4, med två veckors pluggande per kurs.

Idag har jag gjort slutprovet i kurs 4, och det kändes jäkligt bra, men det återstår fortfarande en del moment, så det är bara att kötta på ett tag till.


För övrigt så har jag i samband med pluggandet utvecklat ett nytt (tror jag), överskådligt, och alldeles fantastiskt, notationssystem för att strukturera upp processen med att lösa matteproblem.

World dominance through meticulous notation!

A sign of life...

You can’t do much carpentry with your bare hands, and you can’t do much thinking with a bare brain.

{gnäll: no blogposts: slut på sriracha}
{activity: shut up and study math}

Words of Wisdom

Har idag slagits av att många av de vedervärdiga visdomsord och, carpe-diem-drypande pseudoinsikter folk slänger sig med lätt passar in i en av två kategorier:


Följ ditt hjärta
Lita till din intuition, du behöver ingen ytterligare metodik

Döm inte mig/någon utan att ha vandrat i mina/deras skor
Du behöver både metodik och empiri för att rättvist kunna uttala dig om någon annan

Det borde ju vara ganska uppenbart för alla vad som är anmärkningsvärt med det här..

Egentligen skulle jag vilja göra ett långt och bittert inlägg om dubbeltänk, positivt tänkande i dess mest negativa form, och faran med att använda poetiska omskrivningar i den mån att man dränerar all sanningshalt ur det man försöker säga, men jag tror helt enkelt inte att jag orkar.

Obituary

Crema Butler
2004 - 2013Har efter en lång tids sjukdom idag stilla insomnat och lämnat mig i stor sorg och saknad

Jag minns fortfarande hur jag bar dig tätt omsluten av mina armar när jag bar hem dig från Netto för alla dessa år sedan. Hur jag ömsint packade upp dig ur kartongen, och din sprudlande glädje när du fick en egen del av köksbänken att ha som ditt eget rum.
Jag pysslade om dig, och gav dig friskt vatten varje morgon, och i gengäld bjöd du mig den sötaste nektar ett sinne kan uppleva. Åren gick, och vi växte tillsammans. När vi var ifrån varandra var saknaden stor och innerlig. När vi var tillsammans var lyckan total.

Men ödet ville annorlunda än att vi skulle få fortsätta vårt gemensamma liv. Dina ådror förkalkades, och ångpumpen blev sliten; plastdetaljerna svaga och du kunde inte längre hålla tätt.

Vi intalade oss att allt skulle bli bra. - Och visst hade vi det bra. Tillsammans tog vi hand om varandra. Men idag orkade din vattenpump inte med längre. Med ett väsande sjönk trycket, och din pump förmådde inte längre att upprätthålla dit liv. In i det sista kämpade jag med att få igång den igen, men den var för trött för att börja gå.
I stor sorg och saknad lämnade du mig, ensam, stående med en halvskummad ljummen mjölk, och helt utan kaffe.

Vila i frid.

Deepety

Det här stycket idioti skänker förtröstan och mening till alldeles för många individer och det kan jag naturligtvis inte tolerera.
Eftersom nämnda personer bara har hjärnan med sig som någon slags fettrik accessoar, så tänkte jag helt generöst bjuda på följande översättning av aforismens innebörd:

"Gör det som känns rätt utan att resonera, men intala dig själv att du skulle kunna resonera - det är bara det att du inte vill."

It's all in a days work

En medelmåttig bakfylla till trots har jag idag glädjt mina medmänniskor, och bidragit till att rädda världen från ett punkterat bildäck, och ett apotek utan medicin i erforderlig mängd.

Beväpnad med en kaffekopp har jag kommit med goda råd och entusiastiska tillmälen åt Fru Grundström, men egentligen inte bidragit med så mycket annat under hennes däckbyte. Men det hindrar ju inte mig från att på internet lägga fram det som att jag i praktiken räddat världen flera gånger om.

Dessutom har jag stoppat mina fingrar i ett lokalt apotekslagers varugenomströmmning, och rotat runt i en tabell med +71 000 rader.
Efter idogt arbete kan lokalbefolkningen sova tryggt förvissad om att medicinen kommer att räcka under påsken.
Nej nej, ni behöver inte tacka mig. Det är bara sådana vi är, vi osynliga tabellhjältar som ser till att världen rullar på så obehindrat som möjligt...

Pretentious music for pretentious me

Eftersom jag svurit dyrt och heligt att inte lägga upp små förnumstligheter på Facebook, utan i stället blogga lite mer aktivt (även om det blir tämligen mycket nonsens (som om det någonsinn varit något annat)), så kommer här ett finfint stycke musik att plugga till.
Man måste dock vara jävligt snabb i sitt pluggande, eftersom klippet inte är så långt.
-Om man inte lyssnar på en vinylburen inspelning av Drottningholmsteaterns Kammarorkester såklart.
Och det är ju det man gör...

Johan Helmich Romans Drottningholmsmusiken.

OMFG

Om man inte förstår ryska, inte tycker om småprat, eller bara vill titta på poledancing-über-deluxe, så föreslår jag att man står ut, eller på annat sätt tar sig fram till 2:28.

Back to my roots

Med Dr Alban vill jag bara säga, till dem som inte redan förstått det, att jag nu ämnar skriva på svenska. Förutom inläggstiteln då. Den kommer även framgent vara på utsocknes.

Min vana trogen så består en inte helt oäven del av mina bloggposter av gnäll om att jag inte producerar bloggposter. För att spara tid i framtiden instiftar jag nu följande innovation:

Gnäll-taggen™

Förhoppningsvis så ska den vara ganska självförklarande, men om man inte har huvud nog att förstå dess innebörd så kommer här en tutorial:

Gnäll-taggen™ består av följande delar:

1. En inledande klammer som talar om att taggen börjar
2. Ett gruppnamn som bestämmer vad det är för typ av tagg (i det här fallet gnäll-tagg)
3. En specifikation om vad gnället handlar om
4. En avslutande klammer som talar om att taggen slutar

Exempel: {gnäll:inga bloginlägg producerade}

Ni förstår ju att eftersom jag är en tämligen gnällig person, begåvad med inte allt för mycket framåtanda, och en tumme som fastnat rektalt, så kommer Gnäll-taggen™ spara mycket tid, och helt enkelt göra mitt gnäll och min frånvaro av aktivitet mycket effektivare.


And on a second note...
Så har jag bestämt mig för att inte slösa bra bloggämnen på statusrader på Facebook. I fortsättningen hamnar de på bloggen i stället.

Peace out muthafuckah!

Bachelor Party

All right. I Know you've been waiting for it.
This is the new extraordinary blog post!

Today's schedule consisted of only one point: Bachelor party.

This meant that I gathered my bodily appearance, and stuffed it into a pink dress, which everybody puts in the category of large sweater, and went to the local pub at a designated hour. (18:00 hours)

Well there the rest of the bachelor party arrived in all its glory: A bunch of guys who had been drinking tequila and all thinkable liquors since early morning; and we ordered a bit to eat.

The testosterone was flowing over, and the night was young and tempting. Unfortunately one of the guys managed to insult an old acquaintance of mine by trying to be pleasant in his drunken delirium. When it was obvious to him that his advances was totally miscarried he retorted with the graceful comment: "You just take your horse-face and sit down".

Things carried on in the graceful and dignified way that characterises bachelor parties.
We went to the lucky guys parents home, and the tequila made a much applauded reappearance on stage. Beers were downed, and old memories retold.
A guitar was found, and songs were sung/shouted/wailed.

As the night went from retarded infancy to turbulent puberty, those still standing went back to the Korova for a shot at the old in-out in-out.

As I sat with some new found friends (who were not part of the original untidy bunch from the bachelor-party), a quite nice looking MILF landed her butt next to mine on the sofa.
The first thing that flew out of her mouth was "Is it OK for me to sit down with you?"
There was not so much of an answer as a brief audible confusion between the us all , shortly followed by the magical libido-boosting pick-up-line: "Do you want to see pictures of my grandchildren?"
The overall audible confusion grew in intensity, and then she turned to me and said she loved my black nails, and followed up with "Wanna make out?".

I think either I or the majority of people have got the wrong mental wiring. And when I say that, I obviously mean that the majority of people have got the wrong mental wiring.

It seems to me, what people usually find sexually arousing or attractive, I just find confusing. And respectively, what I find sexually arousing or attractive, people just find confusing.

In this particular case, I would however suspect that my reaction was more in the majority camp. (Although it might be true that most people would be put off rather than plainly dumbfounded as I was.)

She didn't get to make out, but I spared her a kiss on the cheek before the night drew nearer to the bitter end when most people have to go home alone against their will, blaming their ego and swollen senses of pride for once again passing on sexual invites from people they confidently dismissed just a few hours ago.

Plumbing Demon

Since New Years Day carries symbolic values of renewal and rebirth, I thought it appropriate to renew the peace treaty with the plumbing-demon.

Each year me and my bathroom plumbing join in mutual celebration of our understanding by sharing some of the nastiness that I've been sending through the bathtub and water-basin throughout the year.
By ritually sticking my fingers in the pipes and returning some of the filth I washed of long ago to my own body, the demon is satisfied to keep on carrying the lions-share of my bodily dirt to the water purification plant.
Of course this dark ritual has to be preformed after due putrification and fermentation in the traps below the bloated orifices of the Plumbing-demon.

Well, the treaty is secured, and once again the wrath of the demon has been eased by my sacrifice, and I sigh in relief as I rinse the filth of my hands a second time.