Kitty crap

Jag hittade den här spännande produkten på jobbet idag: Crystal clear cat litter.

-Ja jävlar vad det finns märkliga saker. Jag har tyvärr inte sett hur kattsanden ser ut, eftersom den är extremt välförpackad för att vara kattsand. I vanliga fall så är varannat kolli trasigt, och det dröslar kattsand till höger och vänster när man ska plocka.

Min fantasi skenar iväg i alla fall, och jag inbillar mig att det faktiskt är genomskinlig kattsand i kartongen.


Dock så har jag ännu lite tilltro till mänskligheten, och hoppas därför att jag har fel.

Betänk bara hur många estetiska tvång kristallklar kattsand bär med sig. Man kan ju glömma att ha en kattsandlåda i plast! Nej nej! En låda i drivet silver är ju det minsta man kan nöja sig med!

-Och egentligen: Varför nöja sig med kristallklar kattsand? Ska man nu ställa några estetiska krav på kattsand, så hade det väl varit lika bra att gå på strassglittrande kattsand på en gång? Vidare så kan man ju inte vara helt tillfreds med brunt kattbajs i sin perversa bling bling låda.

Jag skulle inte bli helt förvånad ifall det inte finns någon form av lyxig kattmat som inte bara är handgjord på utvalda råvaror, och långt utöver vad kattskrällets smaklökar förmår att uppskatta, utan dessutom har som bonus att kattbajset blir rosa och doftar vildhallon.

Skulle dylika produkter ännu inte existera, så ska du ju bara veta att det var jag som kläckte idén, och det är jag som kommer tjäna storkovan när alla kattvurmare ska ta sitt sjukliga bortskämmande av pälstussarna till nästa nivå!

Arbetslös & menlös

Det är dags igen. Den stora, ondskefulla, själsmördande, men fritidsgenererande arbetslösheten har mig fast på nytt.

Dålig månad för en sådan som mig, men jag hoppas på att det behövs mer folk längre fram. Har redan fått några datum jag ska hoppa in som timmanställd, så det löser sig säkert.

Jag har tid att ordna upp lite idéella åtanganden i alla fall. Förra veckan höll jag i en snabbkurs i bokföring, och nu sitter jag och försöker ordna upp bokföringen i en av de föreningar jag är aktiv i. När den är färdig, så blir det bokföringen i en annan förening. Jag är så att säga tämligen djupt insyltad i bokföring för tillfället.

Det är ju tur att man har något att sysselsätta sig med. Hade jag inte haft mina sura papper att sortera, kontera, rumestera, och svära över, så hade jag varit gravt alkoholiserad, sovit hela dagarna, och spelat töntiga spel på nätterna. Nu har det ändå stannat vid ett, på grund av pappersmängden, skelögt suktande efter sällskap.

Nu ska jag beställa mig en pizza, och försöka hitta något stimulerande att underhålla mig med!

Uppraggad & dissad

Jahaja.. Att det ska vara så märkligt med det där. Jag har aldrig riktigt förstått det.

Var ute på Harrys igår, efter en förfest i Vinslöv av alla ställen. Matte hade fixat FF, så vi var ett gäng från jobbet som var hemma hos hans föräldrar. Det bjöds på varm smörgåstårta, och jag avnjöt en salig blandning av Jägermeister, öl, cider, Likör 23 och mjölk, och lite vad jag kom över. Det blev till och med en svängom i vardagsrummet, då jag i ett svagt ögonblick, och efter alldeles för lite övertalning, började tokbugga med Emelie. Jaja.. Sådant är det. Jag tror det imponerade på några i alla fall.

Efter några timmar av trevligt umgänge, så var det givetvis tid för utgång. Detta klassiska festdödarfenomen. I alla fall när de enda uteställena erbjuder vansinniga priser på det mesta, och väldigt lite annat.
Vi kastade oss in i bilar, och åkte sedemera till kvällens huvudakt: Det svettiga dansgolvet på Kings Head/Harrys.
Rix FM-hitsen haglade tätt, och undertecknad gjorde vad han förmådde för att göra det bästa av situationen. Efter en hundring i inträde, så är jag alldeles för snål för att inte göra mitt yttersta för att få valuta för pengarna.

Men ibland blir det för mycket till och med för mig. Jag lomade upp till puben, och satte mig ensam och snålbitter vid ett bord en bit ifrån baren, för att kunna insupa atmosfären av alkohol och svettiga panikragg.
-Och alkohol och ragg blev det.

Efter en stund för mig själv, så damp det ner en för mig okänd kvinna, och hennes väninna i soffan mitt emot. Efter några snabba hälsningsfraser så hade den okända kvinnan, som jag bedömde som tilltalande, och ett ensiffrigt antal år äldre än mig, skickat iväg vänninnan för att köpa shots till oss. Turkisk peppar? Jo jag tackar!

Ungefär så här gick det till:
-Skål
-Är du från stan?
-Ja.
-Går du hit ofta?
-Nej.
-Är du syntare?
(Kortare diskussion om vad syntare innebär, subkulturer, och att jag trotts att jag inte gillar boxtänkandet nog kunde kalla mig syntare ändå)

Strax därefter var småhånglet ett faktum, och det tog inte lång stund innan jag var försedd med en ny drink.
Och det är nu, kära läsare, som min egentliga poäng kommer.
Mina tankar började som så många gånger förr cirkulera kring den eländiga alkoholen. Varför detta förbannade spel? Om det uppenbara målet är att få någon i säng, så varför ska man då samtidigt skaffa sig så usel motorik det bara går innan?

Som den utpräglade byråkrat jag börjar bli, så hade det bästa bara varit att bara konstatera någonting i stil med: Du, jag, våra förvärvade sexuella förmågor, och så bra motoriska färdigheter vi någonsin kan uppbåda. Givetvis förseglas det hela genom att juridiskt bindande underteckna på den streckade linjen.

Men icke. Alkohol konsumerades, och hennes händer, inte så mycket trevade som for tämligen berusade över min kropp.
-Och sedan blev det inte så mycket mer spännande.

Vi blev avbrutna av en av de lokala originalen, försedda med personlig assistent, som av någon anledning fått för sig att vi sprudlade av konversationsiver, och inget hellre ville än småprata lite med henne.

Tro det eller ej, men vårt gemensamma fyllefummel blev inte helt betjänt av detta smått efterblivna tillskott till vår parningsritual.
Det gick givetvis åt helvete..
Inte så mycket paniknykter, men däremot panikokåt. Min uppraggerska försvann, och sen var det inte mycket mer med det.

När jag såg henne nästa gång hade hon tagit sig an en av mina kollegor, som hon tydligen kände sedan innan, i stället. På något sätt så återupptog vi vår fyllekontakt, men nu var varken motorik eller omdöme längre inom gränsvärdena för sunt beslutsfattande. Det hände inte så mycket mer inne på Kingan den kvällen, men som den självföraktande och självrespektlösa fåne man är, så hindrade det givetvis inte mig från att förse henne med mitt telefonnummer efter att stället stängde.

Som tur är fick man inte till det den här gången heller. När omdömet inte räcker till får man helt enkelt förlita sig på att de himmelska makterna ser till att man inte skaffar sig mer morgondagsångest än nöden kräver..

För att avrunda kvällen ville jag nu avnjuta en av de lokala specialiteterna: En kebab på Korv Erik. Jag hade dessvärre missat att de inte tog kort nu heller, så för att jag skulle få min kebbe i mig blev en annan kollega tvungen att köpa ut den förbannade nordskånska delikatessen åt mig.

Hot nurse wanted!

Jaha. Då verkar det som det var dags igen. Bihålorna är helt infesterade, och jag är helt slut i kroppen. Det börjar kännas som att jag har feber också. Måste ta mig till en läkare, eller ännu hellre: en het sjuksköterska (äh, nu ska vi inte vara sådana. En het läkare hade ju varit det absolut bästa), för att kolla mina värden.

Jag har varit sjuk i alldeles för många omgångar det senaste halvåret, och det har i stort sett varit samma symptom varje gång. Blod och slem i bihålorna, feber, och en jäkla matthet.

Jag var och köpte mig en kortrock/jacka, och en ny väska innan idag. Var tvungen att ta det precis innan jobbet, så det blev onödigt ihopstressat, och nu vet jag inte hur nöjd jag är med mina inköp längre.

Jaja.. Vad är en bal på slottet?

För att trösta mig, så har jag beställt lite nya leksaker. Antar att det är den heta läkaren som lockar någonstans i bakhuvudet.

Barley wine & Alphaville

Kvällen är kommen, och jag sitter ganska avmätt, och nostalgimyser till Alphaville. Har korkat upp en flaska Solstice d'hiver. - Barley wine som jag fick av min bror för säkert över ett år sedan.
Jag känner mig ovanligt levande ikväll. Det är bra. Trotts att det är utomordlentligt fånigt att känna så såhär tätt inpå nyår, så känns det som det skulle kunna vara början på något nytt, eller i alla fall fortsättningen på något gammalt och bra.

Fast jag hävt ur mig liknande saker innan, så tror jag att jag ska ta tag i min kreativitet, mitt liv, och allt annat jag har försummat alldeles för länge.

Fast jag egentligen vill sitta uppe och slöjda hela natten, och lyssna på mysmusik, så tror jag det blir sängen ganska snart. Jobb i dag, jobb i morgon, jobb varenda jävla dag.

Jag saknar gamla vänner. Jag saknar gamla nöjen. Och på någon vänster så saknar jag gammalt elände, som jag på goda grunder lämnat bakom mig.

Ähh! Nu spårade jag. Jaja.. Jag ska nanna nu, för att ta mig till en av de lokala herrekiperingarna för att inhandla ett styck kortrock i morgon.

Puss på dig


Bara för att fortsätta med matbilderna:

Ikväll har jag ätit pasta med kammusslor, svamp, soltorkade tomater, oliver och annat mums.

Dies secundus

Morgon. I praktiken är det dessutom måndag, för jag ska jobba. Lite övertid kittlar dödsskönt i kistan.

Jag har varit duktig och diskat upp. Av någon anledning så hatar diskgnomerna mig, så de skitar alltid ner hälften av mitt porslin när jag inte är hemma.
Nu är det i alla fall uppdiskat, så tji fick de!

Jaha ja.. What to do..
Sitter i soffan och äter min brunch (Det är faktiskt första gången jag använder det ordet när det gäller något jag företar mig, men jag antar att det är det lämpligaste jag har att välja på.)

En påse grillade haricot verts med tomater och annat tjafs, lite haloumi, och en röra på sötpotatis, smör, sambal oelek, vitlök, och citron. Jäklans gott! Det sköljer vi ner med en morgonlatte, och lite Chris & Cosey på stereon.

Chick flick i mörkret

Jaha. Då sitter man här. Naken, tittar på Memoirs of a Geisha, och äter vårrullar. Klockan är över på andra dygnet, och jag ska upp och jobba i morgon.
Inte så värst sent, men ändå.

Tänkte att jag kunde starta en blogg, lika väl som att hänga på det förbannade Facebook.

Vet inte riktigt vad jag ska med en blogg till, men det kanske skulle kunna fylla någon funktion. Ingen plan, inga mål, ingen ambition.

Vi får helt enkelt se varåt det barkar. Det kan bli en massa nostalgiskt dravel, en massa ironiska bitterheter över min tillvaro, och det kan till och med bli djuplodande psykologiska analyser av vår samtid.

Jag måste dock utfärda en varning.

Jag har en sjuklig dragning till intrikata meningsbyggnader, och har alldeles för många ord på lager, vilka jag aldrig får tillfälle att använda, så det finns en viss risk att jag tillåter mig få utlopp för det här. Dessutom så är jag förbannat glad i att, förmodligen ganska oskickligt, dölja bitterheter och sura pikar i det jag häver ur mig.

Strunt samma. Nu har jag alltså min chick flick att ägna mig åt, och kommer att spendera de närmaste två och en halv timmarna till att titta på vackra scenerier, geisha, kläder, och fantisera om hur jag ska inkorporera det i mitt eget liv.

Har jag tur så blir det till och med en eller annan skiss i en liten bok, som jag sedan kan låta falla i glömska, för att ta fram en gång i framtiden och undra varför jag aldrig gjorde något av den.