High School 4 ever

Den förmodligen mest tveksamma superkraften man har som transexuell kvinna, är att man lockar till sig folk som utan vidare börjar lajva högstadium med en.
Det var skit och elände, och inte det minsta kul då, och det är skit och elände, och inte det minsta kul nu.

Jag är ledsen att ni såg en strimma hopp i att kunna ge era liv lite mening, genom att återupprätta era glansdagar som bullies, som någon som är någon, genom att vara jäkligt elaka och störiga, men kan ni inte bara gå hem och lära er något i stället.

Så jäkla trött på att aldrig komma ur det här..

Perspective is a good thing

Det värsta med att ha varit deprimerad, och levt med oupptäckt transexualism, och alla negativa känslomässiga effekter av det, är att jag inte har den blekaste om hur bra man kan må, eller hur det är rimligt att må.

Det finns mycket att säga om det här, men jag kommer inte säga så särdeles mycket just nu.
Anledningen till att det kom på tal är vad som hänt mig den senaste tiden:

Jag har en tenta i morgon, och har en massa pluggstress inför den.

Det har varit problem med personal på Sahlgrenska, så det har varit osäkert om jag ska få tillgång till min behandling som jag ska. Det är för mig en extremt viktig behandling som gör att mitt liv blir mycket mindre dysforiskt. Därför blir det ett oerhört stressmoment när vården inte kan leverera vård som den ska.

En annan vårdrelaterad sak är att jag står i kö för operationstid, vilket förmodligen kommer innebära att jag missar framtida tentatillfällen, och därmed missar ännu en chans att få tillbaka mitt studiemedel, och i därmed någon form av ekonomi.

Appropå ekonomi, så behöver jag också spara ihop runt 100 000 kr till sommaren för att bekosta vård utomlands, eftersom den för närvarande inte tillhandahålls i Sverige, eftersom vårt transvårdssystem är snart 50 år gammal, (men fortfarande jättetoppenmodernast och bästast i hela världen).
För jämförelse är det vård som i alla fall fram tills nyligen täcktes av Obamacare.
-Ja, amerikansk offentlig sjukvård bräckte svensk sjukvård på den här punkten.

Utöver detta blev jag mordhotad av två maskerade män på vägen hem häromdagen, och jag har spenderat de senaste dagarna i gråt till följd av den händelsen, och känslor och minnen av gamla övergrepp som rörts upp av metoo.

Dock har jag inte varit så här avslappnad inför en tenta på sedan jag började plugga för 4 år sedan, och jag skyller det till väldigt stor del på den fruktansvärda "utredning" man måste gå igenom som transexuell för att få tillgång till vård över huvud taget, och all den ångest och stress det innebär att behöva genomlida den.

Perspektiv är en bra grej.