Life is strange

I morse vaknade jag ledsen och gråtande till följd av dålig sömn och dåliga drömmar.

Hela dagen har jag varit i något inaktivt dvalliknande tillstånd, och verkligen inte orkat med att göra något väsentligt. Det har mest varit ett segt uppskjutande av saker jag borde göra, fördrivande av tid, och en obehaglig självkänsla hela dagen.

Fram till nu. Från ingenstans kom en drypande kåthet som jag inte känt på väldigt länge p.g.a. sviktande hormonvärden, och säkert massor med andra anledningar också.

Nu sitter jag iaf här, ensam och kåt, och vet inte riktigt hur jag ska ta tag i det här. Min kropp funkar inte som jag minns, så det är mycket utforskande att göra, och hittills har jag inte lyckats lära mig hur jag ska behandla den riktigt.
Det är väldigt spännande, och fruktansvärt skönt att känna kåthet igen efter ungefär ett halvårs kåt-torka.

En sak är i alla fall säker. Att blogga är helt fel sätt att ta hand om sin kåthet.

I'll be in my room...

Moskau

Det är först nu, 10 år senare som jag inser hur irriterande det är när ens granne spelar Moskau, på alldeles för hög volym, för tredje gången på 2 timmar.
Förlåt oss. Vi visste inte vad vi gjorde.

Dschingis Khan - Moskau

Radiance

Oppenheimer Analysis - Radiance
Det tilltalar mig så mycket, på så många plan att kalla kriget- och kärnvapen- analytikern Andy Oppenheimer, förut hade ett Minimal Wave band som hette Oppenheimer Analysis (som förutom att det är azum musik och en hejdundrande självreferens), har gjort en låt som heter Irradiance, där Oppenheimers namne: J. Robert Oppenheimer - "Atombombens fader" citeras, då han själv citerar Bhagavad Gita som en reflexion över att ha bevittnat den första kärvapenexplosionen - Trinity:

"If the radiance of a thousand suns were to burst at once into the sky,
that would be like the splendor of the mighty one"

och

"I am become death, the destroyer of worlds".

Wafer thin vaguebloging

Jag känner mig väldigt väldigt tunn.
Jag har insett att jag både glömt bort, och åtsidosatt, mina egna behov under en period. Vissa av gångerna av goda anledningar, men hur som helst så tär det på mig.

Dock så har jag på allvar börjat känna för att riva ner gamla murar som inte längre tjänar någon nytta -om de någonsinn gjort det.
Men det är svårt att veta var jag ska börja, och hur jag ska gå till väga.

Jag känner mig ganska låst, men jag jag antar att det är en bra början när man ska riva ner mentala hinder man byggt upp.