Det var länge sedan jag rantade här.
I alla fall fram tills nu:
Påven har sagt sitt. Eller snarare sagt en annan påves;
d.v.s. att det är en omöjlighet med kvinnliga präster inom romerskkatolska kyrkan, eftersom Jesus bara hade manliga apostlar.
Att en av dessa förrådde honom, och att en av dem förnekade samröre med honom, är en annan sak. Hur eventuella kvinnliga apostlar hade betett sig i samma, mytiska, sammanhang får vi dock aldrig reda på, eftersom den numerologiska kvoten av apostlar redan var uppfylld, och det inte längre fanns lediga tjänster tillgängliga.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om att det blivit tidningsrubriker av detta uttalande.
Grejjen är ju att överhuvudet för ett av de största samfunden, som baserar sin världsbild på brons- och järn-åldersmyter, visat sig ha en omodern kvinnosyn.
Inte bara är det tämligen märkligt att någon över huvud taget blir förvånad över att en sådan organisation genomsyras av omoderna åsikter, men att det dessutom specifikt rör de åsikter som förmodligen är de mest samtida inom organisationen.
Det här med att det ska råda lika möjligheter för män och kvinnor (och om man är omåttligt progresiv: Även ickebinära, och alla andra.), är ju en åsikt som fortfarande är tämligen outbredd i världen.
Om man är extremt generös så skulle man ju kunna hävda att det är en idé som är 100 år gammal, men jag är tveksam till att den var speciellt utbredd för 50 år sedan, eller ens just nu.
I det ljuset blir det lite märkligt att anklaga de med flera tusen år förgamla åsikter, att en stånpunkt som de faktiskt delat med större delen av världen fram till för möjligen några decennier sedan, är utdaterad.
Så, följdfrågan blir ju varför just den här frågan lyfts som omodern.
Hur går det ens till när man blundar för allt det andra gamla åsiktsmaterialet, och väljer ut något som är förhållandevis samtida, och deklarerar att det är ålderdomligt?
Varför blir det inte rubriker över att de forfarande håller fast vid scapegoating; eller att man kan be en högre auktoritet om ursäkt för begångna oförrätter - snarare än dem man begått dem mot, och därigenom erhålla förlåtelse; att dess ledare per doktrin inte kan ha fel i sitt uttolkande av gudomliga budskap så länge han sköter sitt pappersarbete; eller varför inte alla fåniga trossatser som gått stick i stäv med vetenskapliga fynd de senaste 500 åren?
