If you tolerate this...

Manic Street Preachers - If You Tolerate This Then Your Children Will Be Next
Nu har jag legat i badet och bölat i en timme och lyssnat på den här på repeat..

Det är så jäkla mycket känslor.
Låten kom 1998. Det var samma år som jag snattade smycken på H&M för att jag inte vågade köpa dem själv. Livet var kaotiskt och märkligt och fel, och någonstans djupt inne vägrade jag insé vem jag var, även om jag visste så väl.

Nu är det 2016, och jag är lyckligare än någonsin, och livet är helt fantastiskt jämfört med hur det var, och hur det fortfarande skulle kunna vara.

Även om jag i stort sett dagligen råkar ut för idioter av varierande rang, så är livet jäkligt skönt. Till och med när jag råkar ut för händelser som ikväll.

Jag är fortfarande skakad, men vad fan ska jag göra? Om något skulle hända, så händer det i alla fall mig, och inte någon förtvinad skugga av den jag egentligen är.

Fuck. Jag vet inte vad jag ska säga..

Don't dream it, be it.

Beautiful & Scary

Beautiful

För ett litet tag sedan var jag ute och gjorde dagens andra Power Walk.
Eftersom jag åt så mycket glass innan, så var jag tvungen att återställa min energibalans.
Med Call me med Spagna i öronen knatade jag ut i motionsspåret.

Jag har motionerat och tränat regelbundet ett tag nu, och samtidigt räknat de där fåniga kalorierna jag sätter i mig. Allt i hopp om att få en kropp jag kan trivas lite bättre i, och sätta lite sprätt på de där hormonerna och fettfördelningen och allt det där.

Det har gett massor med resultat! Mycket mer än jag trodde, och ikväll var jag vansinnigt snygg när jag sprang ensam i mörkret i motionsspåret med enbart 80-tals-hits som sällskap.
Jag har inte förstått vad andra menat med frihetskänslan av att springa tidigare, men jag tror jag börjar fatta nu. Kanske framförallt för att min kropp över huvud taget börjar kännas som en del av mig, och dessutom en del av mig som jag gillar mer och mer. Det i kombination med att för egen maskin flyga fram över skogsslingan var helt fantastiskt!
En av de bästa känslorna någonsin!


Scary

När jag var nästan hemma hände dock något av det obehagligaste jag varit med om..

Ni har sett filmen:
Huvudpersonen går ensam på en dammig mörk väg, och en bil svänger hastigt ut. Någon lutar sig ut genom en ruta och skriker något förolämpande. Bilen åker iväg åt det håll huvudpersonen kom ifrån.
En stund senare kommer bilen tillbaka i hög fart och fler tjut hörs från den. Den stannar några meter framför den ensamma huvudpersonen och fler personer än man trodde var möjligt att få plats med i en bil hoppar ut, och betér sig aggresivt, skrattar och skriker konstigheter.

Ungefär där gick jag in i survival mode, och koncentrerade mig helt på flyktvägar och saker i omgivningen som jag kunde använda som hinder mellan mig och klungan av uppjagade unga män i grupp om jag skulle behöva.
Jag fortsatte dock i oförminskad takt frammåt, och försökte se oberörd ut.
När jag var i jämnhöjd med klungan körde bilen långsamt vidare, så att jag hela tiden hade den framför mig, och den skräniga aggresiva hopen bakom mig.

Jag var nästan hemma, och jag lyckades ta mig in på gården, och därefter hem till porten med inget mer än elaka ord och skratt efter mig..

Just nu är jag ganska skakad...

The one true love

Emellanåt äter jag massor med glass.
Dels för att jag älskar glass, och dels för att min kropp gör ont utan det.
Blir jag varm på magen mår jag jätteilla, och när jag har ont i magen så hjälper det att äta kalla saker, vilket oftast blir glass.
Det måste bero på att mitt hjärta och glassen håller samma temperatur..