Threeway on the floor

Jag har en jäkligt bra trekant med Lana Del Rey och tobak på vardagsrumsgolvet just nu.

Dock kan jag inte bestämma mig för om jag identifierar mig mest med "I was an angel looking to get fucked hard" eller "If I get a little prettier can I be your baby".

Copypaste: EoB2

Ibland slösar jag bort saker som skulle kunna bli intressanta (Och här använder jag "intressanta" i ordets vidaste bemärkelse) blogposter på Facebookinlägg i stället. Så är det bara.
Idag så gör jag en copypaste direkt därifrån in i bloggen. Håll till godo:


För alla som har missat den här delen av min mörka själ, så vill jag härmed upplysa om att jag inte bara är en tönt just nu, utan har varit det länge. Redan när jag var liten så spelade jag rollspel både med tärningar och på datorn. Jag och brorsan var skiträdda för skeletten i Eye of the Beholder II, och jag har ägnat åtskilliga timmar åt att rita kartor över dunkla katakomber, och kristalltorn.
Så här lite senare i livet så har jag suttit och tittat på när andra spelar igenom Eye of the Beholder, eller EoB som det lämpligen förkortas till.
Jim är helt fantastisk när han tröskar sig igenom EoB1, och i EoB2 så får han sällskap av en annan tönt.

Huvudsaken är att han inte spelat spelen innan, och verkligen gör det som nybörjare. Om du är tillräckligt töntig själv, så tveka inte att titta på det här! Flera dygn av pixligt gameplay från tidigt 90-tal. Själv väntar jag ivrigt på att video 67 i EoB2 kommer ut ikväll..
De är på väg in i Medusa-labyrinten, men hittar inte riktigt. Gawd I'm excited!

One year of HRT

Idag har jag varit i hormonterapi i ett år.
Det är en av de absolut bästa sakerna som hänt i mitt liv. Jag mår så fantastiskt mycket bättre nu än vad jag någonsinn gjort tidigare. Varje år sedan jag var liten så har jag haft depressiva perioder. Ända tills nu.
Det har varit ett helt jävla år, utan depression! Bara det är fantastiskt, men det här året har också inneburit (den något sena) insikten om att alla människor faktiskt inte har depressioner.
-Att det faktiskt inte ens hör till normalen...

Det har varit jäkligt jobbigt emellanåt, och jag har i perioder varit fruktansvärt stressad, uppgiven, och totalt jävla knäckt, över mina vårdkontakter och liknande.
Jag har bölat och tyckt att allt har varit jobbigt, men det har aldrig varit depressivt. Det har varit greppbara problem med tydlig orsak och verkan, och inget utöver det.
Det har varit helt fantastiskt, och allt blir bättre hela tiden.

Jag har inte riktigt ord för att beskriva hur bra jag mår just nu, och hur mycket det betyder för mig att jag faktiskt har kommit till den här punkten.

I didn't come this far just to come this far!

Livet är fan fint, och jag hade ingen aning om att det faktiskt kunde kännas så här bra!

♥ ♥ ♥