Dock har den fått effekten att jag är inne i en period av att vara drypande pubertalkåt. Idag satt jag på spårvagnen in till stan, och hade väl landat i ett säte som var direkt ovanför en hjulaxel eller något, men vibrationerna från spårvagnen gjorde att det pirrade till i hela kroppen, och att jag satt och drömde mig bort till sexuella äventyr som aldrig inträffade.
Så långt är det ganska najs. Det har varit en lång period då jag inte varit speciellt intresserad av sex, så det är skönt att ha vaknat till liv igen.
Däremot är min uppskattning lite mer tveksam när man kombinerar den känslan med att min kropp reagerat på hormonerna på ett sätt som gör att jag uppfattar stimulans på ett helt annat sätt än tidigare.
För att göra en lång historia kort, så kan jag inte tillfredsställa mig själv. Saker jag gjorde förr är ännu tråkigare än då, även om nya saker är otroligt sköna.
Däremot så är det det där med orgasmerandet...
Det är vid väldigt få tillfällen jag lyckats uppnå orgasm med mig själv (eller någon annan för den delen) tidigare, och det har inte blivit lättare nu.
Kontentan är alltså att jag påfallande ofta drabbas av kåtvallningar från ingenstans, och är brutalt otillfredsställd.
Jag vet inte riktigt hur min kropp fungerar längre, eller hur jag ska stimulera den, och det där med att hitta en partner som kan ge en vad man behöver känns som en ouppnåelig dröm.
Det är puberteten II helt enkelt.. Dock utan ångesten, och jag ska försöka att hålla mig ifrån brutalfyllorna och det taffliga sexet.
Tyvärr känns det överilat att lova något..
