Nu har jag ätit hormoner i över ett halvår, och effekterna har börjat sätta in på allvar. Mina bröst har börjat växa ganska mycket, och de är ganska ömma. Eftersom jag är som jag är, och gillar smärtan, så innebär ju det att jag går runt och drar, sliter, slår, och klöser mig i mina knoppande tonåringsbröst dagarna i ända..
En annan effekt är att jag på sistonne börjat bli så där pubertalt småkåt hela tiden. Det är rätt najs. Jag har varit tämligen frigid och ointresserad av sexuella eskapader under en ganska lång tid nu, så det är skönt att lusten har börjat komma tillbaka.
Antar att det har minst lika mycket att göra med att trivas i sin kropp som att jag är ett halvår in i
Puberteten 2 - Back with a vengeance.
Gör om, gör rätt.
-Sen har jag ju fått mycket lenare hud också. Jag har alltid haft väldigt mjuk hud, men nu är det toppat med råge. Dessvärre innebär det också att huden är tunnare, och att den torkar ut mycket snabbare. Handkräm och Body Butter it is.
Den största förändringen är dock helt känslomässig. Jag mår så fantastiskt mycket bättre än vad jag gjort på väldigt många år. Det är väldigt mycket känslor som väller upp emellanåt, och en del av dem kan säkert bortförklaras med hormonbalanser och kemiskt inducerad pubertet, men jag ser det som ett friskhetstecken.
Jag är mycket mer tillfreds med tillvaron, det är oftast mycket lättare att bara leva än tidigare, och framför allt så går livet inte ut på att stå ut med en massa saker som jag inte borde stå ut med, längre.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det också ganska jobbigt emellanåt.
Framförallt omställningen från att stå ut med en dag i taget till att faktiskt börja insé att det finns en framtid, och att mitt liv börjar röra sig i rätt riktning, kan vara ganska känslomässig och krävande.
Men det är gött. Det känns som att jag fått tillbaka något som jag inte haft på väldigt länge, och att saker och ting börjar ordna upp sig.
Kram till er som förtjänat det! <3
