How old are you?

Nuff said...

Incompetence

Den där hemska känslan som drabbar en när man insett att man är inkompetent. Jag gillar den inte det minsta!

Jag har nyligen formaterat om datorn, i ett desperat försök att få den att funka lite bättre.
Allt skit jag skulle spara hade jag givetvis kopierat över till en extern hårddisk, för att kunna återföra till datorn efter slutfört arbete.
Allt var planerat in i minsta detalj, allt var tajmat och klart.

Enda felet, och det enda jag inte räknat med var att jag var inkompetent.

Det har blivit något fel med kopieringen av en massa foton och viktiga festivalfiler.

En hel helgs arbete med festivalen är borta. Det går ju att återskapa, och det som tog tid var främst principerna att arbeta utifrån.
Det är ett snabbare arbete att göra andra gången.

-Men de där jävlans bilderna!

Varenda bild jag tagit efter 1:a April är borta. Festbilder, testbilder, och photosessions är borta.

Attans kräk vad jag är missnöjd med mig själv just nu.
Men frukta icke! Jag har laddat ner ett recovery-program, så jag ska nog kunna få tillbaka en del av det i alla fall.

Men det är ju pinsamt uppenbart att ett så simpelt problem som att säkerhetskopiera filer blir mig övermäktigt.


För övrigt så måste den vattentäta epilatorn vara en av de bästa uppfinningarna någonsin!

Keep up

Bara en liten låt jag blev förevisad i går, i samband med pang-pannkakor at the tvåbarnsfamilj next door.

Naajs!

Stuff 2 do

Jag vet inte om jag lagt upp My Obsession tidigare, men den kan gott få komma med en gång till om det nu skulle vara så..

Idag har jag bestämt mig för att jag ska göra följande saker mer regelbundet:

• Ha korsett oftare, så jag kan träna till mig 0,7 i W/H ratio
  
• Dricka mindre alkohol
  
• Äta mer grönsaker och mindre kött
  
• Använda fluorskölj oftare
  
• Dansa mer
  
• Teckna och skissa mer
  
• Bygga/konstruera/sy/pyssla/limma/slöjda/rigga oftare
  

..och kanske eventuellt i alla fall försöka att diska upp direkt efter maten..

Whine whine wine...

Då var det dags för ännu ett av mina "Jävlar vilken dålig dag jag har" -inlägg.

Det började redan igår med att jag lyckades förstöra en extern hårddisk. Givetvis var den inte säkerhetskopierad, på grund av att jag har lite svårt att lära mig av tidigare misstag ibland.
Det var inget jätteviktigt, men hela mitt gamla mastodontnörddeluxe-projekt Combatcars, är numera totalförsvunnet. Det och en del småviktiga saker. Dock var det mest affektionsvärden, men inget som är jättevärt att begråta.
Däremot är det oerhört frustrerande.

Idag ska jag och mina kumpaner fortsätta med att lägga scheman för 200 funktionärer, och jag är inte det minsta sugen på det. Jag vill sitta ensam och pyssla, och lyssna på musik. Kanske se någon rulle, och teckna lite.
-Men schemaläggning, det är jag totalt ointresserad av.

Dessutom ska jag fixa en liten statistikpresentation till jobbet på tisdag, så jag måste få tummen ur och ta tag i det på allvar också.

När jag nu för en stund sedan kände att det var dags att jaga ut alla surmulna gnällångestmonster ur huvudet med lite musik på hög volym, så lyckas jag dessutom förstöra min AUX-sladd, så det var bara att leta fram lödkolven och börja laga.

Nu funkar det igen, och jag kör lite Theatre of Tragedy. Det är najs, och jag borde lyssna på det oftare.

Jag börjar känna mig färdiggnälld nu, så nu skiter jag i detta, och försöker vara lite nyttig i stället. Det blir nog lite gaspacho-rester och kanske lite the Wire.

Någonting som är småtrevligt, och gör att jag kan försumma mina göromål ett tag till blir det helt bestämt i alla fall.

Give me strenght

Örk vad trött jag är!

Vaknade vid fyratiden i natt, och kunde inte somna om förrän vid sextiden. Nu är klockan sju, och om en timme ska jag vara på ett möte om vidarefakturering klockan åtta.
Jag är alltså brutalt trött, och har en fantastisk morgon att se fram emot.

Detta betyder i sin tur att jag verkligen måste göra allt jag kan för att vakna till, och försöka hitta i alla fall ett uns av entusiasm att möta dagen med.

Medicinen heter Gummitechno/Eurodance, och kaffe

Wish me luck!

Strumpfblüten Exquisit

Jag har konstaterat att jag har för lite accessoarer, och detta kan jag helt enkelt inte tolerera.

Medan nästa latexkreation tar form i mitt sinne, så tänkte jag att jag skulle tillverka mig lite av nämnda vara.
-Men hur?

Som en blixt från klar himmel slog det mig:

När jag var liten, så köpte min kära mor hem ett startpaket för tillverkning av blommor av nylonstrumpor. Som alla förstår var det här någon gång under mitten till slutet av 80-talet. Jag har svårt att föreställa mig att en sådan idé som blommor av avlagda nylonstrumpor har funkat så särdeles bra under andra epoker, men jag kan naturligtvis ha fel.

-Givetvis är det ett tyskt företag som har knåpat ihop grundidén också.

I alla fall, så var det så att min mor inte fick ha sitt blombyggarkit ifred för mina pyssliga barnfingrar, så jag lade naturligtvis beslag på hela rasket. Sedan satt jag i ett hörn någonstans och pysslade ihop de vackraste blommor som ett mänskligt sinne kan föreställa sig.

Jag minns särskilt en vit orkidéliknande skapelse som blev väldigt bra. Dock vet jag inte var den är idag, om den ens finns kvar. Dessutom så hade jag tvåsiffrig ålder när jag knåpade ihop den.

-Ett av syftena med dagens inlägg är nämnligen att illustrera hur ofantligt pysslig jag var när jag var liten, och då duger det knappt att vara över 9.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli, som man sa i Hitlerjugend..

I alla fall så har jag nu rotat fram de där gamla prylarna, och planerar nu att skapa mästerligt vackra accessoarer av resterna från blom-grejjorna och latex.

Om det nu är någon som reagerar det minsta på att jag försökte göra mig smålustig över att det var tyskar som så smakfullt kokat ihop nylonblomkonceptet från första början, men att jag kan göra blommor av latex utan att göra någon slags humoristisk koppling till tysk estetik, så ska vederbörande bara hålla käft...

Rubber Nurse 1.0

Efter ett massivt panikpyssel, är detta resultatet:

Rubber Nurse ver. 1.0, bestående av:
stockings, kjol, gördel, hotpants/gaff, pasties, gauntlets, mask, och två rosetter till håret.

Jag kan inte säga att jag har fått min kreativitet stillad än, så nu blir det till att koka ihop en ny outfit till nästa gång.
Flera idéer på g redan, men vi får se vilken jag kommer att realisera först.
Måste köpa mer råmaterial, och kanske lite fler verktyg.
Jag är i alla fall taggad till tusen, och är mer än lite kär i materialet. =}

Längtar ganska kraftigt till nästa fest också..

Marathon pyssel

Klockan är strax innan 04.00, och jag är färdigslöjdad för kvällen.
I stället för att försöka slänga in en halvtaskig Feidippides-referens avstår jag och lägger mig att sova i stället, för att inte dö av utmattning i morgon.

-Späckat schema, och en dekadent helkväll att se fram emot! Yay!

Moral preachings

Jag kände att jag inte fått mitt lystmäte tillgodosett av historeföreläsningarna jag lyssnat på på jobbet, så jag drog igång den här när jag kom hem..

Somewhat of an update

Gårdagen bjöd ut sig fullkomligt till mig. Jag maratonpysslade hela dagen, enbart med några korta avbrott för att snurra några varv på stången.
Lätt bästa grejjen jag köpt på länge.
Roligt som tusan, och dessutom kanske jag lyckas bli av med en och annan bilring.
Eller i alla fall byta bilring till en senare årsmodell..
(Jag har en allt mer tilltagande träningsvärk i magmusklerna)

Snart väntar morgongymnastiken, tandborstningen, och duschen. Därefter blir det bokslut, och när jag kommer hem igen så ska jag sätta mig och slöjda lite.
Igen.

Jag har nu blivit färdig med att producera mönster till alla av de fem delar min leklöftet-outfit kommer att bestå av.
Några delar är helt klara, andra behöver lite finishing touches, och vissa är inte påbörjade än.
Dessutom har jag storligen underskattat vit latex:s förmåga att missfärgas, så risken finns att jag måste göra om någon del också.

Skojj är det hur som helst, även om jag kanske är lite stressad med det just nu.
Fast å andra sidan så har saker en tendens att inte bli gjorda om man har gott om tid på sig att utföra dem.

Självdisciplin är en bristvara!

Partystress

Tre dagar kvar. Massor att hinna med innan dess. Latex ska limmas, en ny epilator handlas och begagnas, pepp ska peppas, och magen ska dras in.

Utöver detta så ska det begås ett bokslut på jobbet. Det innebär att jag troligtvis måste jobba över en del innan helgen, och att jag kommer att vara ganska missnöjd med det.

Huvudsaken är i alla fall att jag ska återse fina människor, och att jag ska besöka det beryktade leklöftet på lördag.

Fukin' wonderful!

Världs ände

Vilka element bör ingå i en perfekt kväll?

Gårdagen innehöll ett stort antal av dem.

Kvällen inleddes med att öva champagne-pyramid-skillsen hemma hos mig. Jag och min partner in crime - Nina, började med att testa dynamiken hos en 5-plans glaspyramid, och vad man kan förvänta sig för effekter när champagnen flödar från glas till glas.
Resultaten var goda, och längtan efter sommarens Ostindiendekadens känndes om möjligt ännu mer påtaglig.

Vi mötte upp med Mr R & Ms T, och begynte en bilfärd mot världs ände. Ms T har jag inte sett på 9 år, så det var ett kärt återseénde, även om jag upplever dylika återträffar mer eller mindre bitterljuvt. Trevligt till tusen var det hur som helst.

Efter instuvning av alla kalastillbehör i Mr R:s lilla limegröna bil, gick färden till världs ände, mea Vamos a la playa och Maria Magdalena pumpande ur högtalarna. Singah konsumerades, och det konstaterades att jag borde göra en poledanceroutine till just Maria Magdalena.
Mer Singah flödade, för att skölja bort vägdammet från våra torra strupar. Givetvis undantaget chauffören. Vad tror ni om oss FFS?

För er som inte känner till det så ligger världs ände förvånansvärt nära inpå min hemort, och det tar inte mycket mer än en kvart att ta sig dit i en liten limegrön bil.

När bilen svänger upp för gräsbacken som utgör uppfart till festlokalen i fråga möts vi av blickarna från horder av gamla bekantskaper som jag inte sett röken av på en väldig massa år. Hälsningsträsk och mer bitterljuvhet infinner sig som ett brev på posten, eller ett spam i inkorgen.

Det är fantastiskt underbart att återse gamla vänner, men samtidigt finner jag att det ligger en viss air av vemod över hela fenomenet.
Speciellt när männsikor man faktiskt bryr sig väldigt mycket om har behäftats med en allt mer skenande korpulens och dental ohälsa.

Vi grillade och konverserade, kramades och spelade diverse dryckeslekar. Det blev till och med lite välbehövd politisk debatt, och delande av boktips.

Kvällen varade till tre- fyra- snåret, då det började dra ihop sig till hemfärd, och en taxi beställdes. Desvärre lyckades den inte navigera sig rätt med hjälp av de fåtal landmärken som stod tillbuds - Ett fåtal diffusa ljussken på himlen, och vetskapen om att någonstans ska jag svänga till höger.

En ny taxi beställdes, och den guidades per telefon fram till upphämtningspunkten av festvärden. Det gick vägen, och vi lastade in oss för hemfärd. (Desvärre glömde jag min ketchup, vilket fick mig att gräma mig väldeligt idag. En ny flaska är inhandlad, så det är ingen fara på taket.)

Vad är då den ultimata avslutningen på en lyckad festkväll?

Jo det ska jag be att få tala om. Det är att kasta av sig paltorna, och genomföra ett poledancebattle till Maria Magdalena, Drottningholmsmusiken, och andra gamla vinylhits.

Vi var fantastiska, och vår skicklighet oöverträffad.
Inte förren efter bortåt en timmes battlande rundade vi av, och kröp under täcket för att invänta träningsvärk och förstamajfirande.